Judar grundar den svarta enighetsrörelsen i USA

Dagens datum 12 februari: Denna dag 1909 bildades medborgarrättsorganisationen National Association for the Advancement of Colored People, NAACP, som kom att spela en stor politisk roll i USA. Trots namnet var det dock inflytelserika judar som låg bakom grundandet av den rörelse som skulle ena svarta mot vita i USA.

Jacob Schiff och Joel Springarn.

Jacob Schiff och Joel Springarn.

I början av 1900-talet ägde många raskravaller rum mellan svarta och vita. En av dem fick särskild betydelse. 1908, i Springfield, vaknar Clergy Ballard av att en svart man befinner sig i familjens hem och står intill hans dotters säng. Inkräktaren flyr platsen men med Ballard i hasorna. Under flykten vänder sig mannen om och attackerar Ballards hals med en rakkniv. Innan Ballard dör hinner han identifiera mördaren. En månad senare ska polisen förflytta den fängslade Joe James och en annan svart man, George Richardson, som misstänktes för våldtäkt på en vit kvinna. Uppemot 10 000 vita samlas och när de inser att James och Richardson i hemlighet redan förflyttats med hjälp av resturangägaren Harry Loper, beger man sig till restaurangen och slår den sönder och samman. Den statliga milisen kallas in och dödar en 18-årig vit man, som blir kravallernas första offer. Raskravaller uppstår sedan mellan svarta och vita och först när 5000 medlemmar av Nationalgardet och den statliga milisen finns på plats lyckas man kväsa kravallerna. Minst sju personer uppges ha dödats i kravallerna och av dem var fem vita och två svarta.

May2012X10TSR1908SpringfieldraceRiot5

Raskravallerna i 1900-talets början hade sänt signalen om att vita fortfarande hade förmåga att att agera mot övergrepp och att till och med myndigheternas beväpnade styrkor hade problem med att hantera stämningarna. Det var av denna anledning som vissa krafter kom att grunda den svarta enighetsrörelsen NAACP.

En av grundarna var den judiske litteraturprofessorn Joel Springarn som 1914 blev organisationens styrelseordförande. Springarn rekryterade till styrelsen judiska ledare som Jacob Schiff, Jacob Billikopf och rabbinen Stephen Wise. Joel efterföljdes senare av sin bror, Arthur Springarn, som ledde organisationen framtill 1966 då en annan jude, Kivie Kaplan, tog över rodret. Ända fram till 1975 leddes denna organisation för färgade av mer eller mindre enbart judar.

De svarta användes också som mobilisering mot det nationalsocialistiska Tyskland. Utdrag ur NAACP:s tidning Crisis Magazine, november 1938.

De svarta användes också som mobilisering mot det nationalsocialistiska Tyskland. Utdrag ur NAACP:s tidning Crisis Magazine, november 1938.

NAACP:s bankir Jacob Schiff.

NAACP:s bankir Jacob Schiff.

De som hade mycket att säga till om var heller inte vilka judar som helst utan ytterst inflytelserika sådana. Köpmän, rabbiner och bankirer fann alla intresse i att organisera eller finansiera NAACP:s kamp mot den vita överhögheten. Ovan nämnda Jacob Schiff, en Rothschild, var såväl bankir som aktiv sionist. Schiff räknas som en av de främsta judiska ledarna från 1880 till 1920 i vad som skulle komma att kallas för “Schiff-eran”. Han blandade sig i alla möjliga judiska frågor och stödde den judiska bolsjevikrevolutionen i Ryssland samt finansierade japanerna under det rysk-japanska kriget (1904-1905).

Genom NAACP lyckades man organisera svarta till att bli en politisk kraft som kunde tjäna sionistiska intressen om att undergräva den dåvarande vita nationen och undanröja de hinder som stod i vägen för skapandet av en mångkulturell smältdegel.

NAACP:s domare Felix Frankfurter.

NAACP:s domare Felix Frankfurter.

Svarta språkrör fanns, men de var få och hade inte allt för mycket att säga till om i organisationen. NAACP:s styrka var de judar som styrde rörelsen och samtidigt var väl etablerade inom systemet och hade rätt kontakter. En av dem, Felix Frankfurter, hade tidigare varit rådgivare åt president Roosevelt och blev av honom utnämnd till domare i USA:s högsta domstol. 1954 förklarade denna domstol att den tidigare ”åtskilda men likvärdiga”-principen var oförenlig med landets konstitution. Beslutet var enhälligt (9 domarröster mot 0) och fick till resultat att kommunala skolor hädanefter måste vara rasblandade. Rättsfallet, som drevs på av NAACP och dess egna advokat, hade prövats redan 1953 men ärendet hade skjutits på framtiden då domstolen ville ha betänketid att undersöka ifall lagen bröt mot konstitutionen. Under det året ska Frankfurter ha samlat stöd bland de övriga domarna till att ta beslutet om desegregerade skolor. Frankfurter var inte bara jude och aktiv sionist utan intressant nog också medlem av samma organisation som hade fört fram frågan från första början, NAACP.

Med åren blev de judisk-svarta relationerna allt mer ansträngda. Vissa menade att svarta bara lät sig utnyttjas och istället borde klara sig på egen hand (exempelvis hade Martin Luther King en judisk talskrivare). Den så kallade Black Power-rörelsen uppkom där judar nu räknades som vita och ansågs vara fiender. Nation of Islams ledare, Louis Farrakhan, beskrev judendomen som en ”rännstensreligion” och kallade judiska godsägare för ”blodsugare”. I början av 1990-talet publicerade en anonym grupp ur Nation of Islam boken ”The Secret Relationship between Blacks and Jews” som berättade i detalj, och för en bredare publik än den litteratur som redan fanns i samma ämne, att det var judar som låg bakom slavhandeln av svarta till USA. Det som gav upphov till NAACP:s bildande och kampen mot de vita i USA hade alltså sin grund i en slavhandel som från början hade dirigerats av judar.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-02-12.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz