INTERVJU. Nordfront-skribenten Maria Larsson, med bakgrund inom mainstream-media, berättar om hur hon vaknade upp.

Under gårdagens avsnitt av Radio Regeringen intervjuades Nordfront-skribenten Maria Larsson. Maria är kanske mest känd för Nordfronts läsare för det avslöjande intervjureportaget i tre delar med visselblåsaren Roland Finser. Hon har även skrivit krönikor under eget namn och nyhetsnotiser för Nordfront.

I intervjun med Radio Regeringen berättar Maria om sin uppväxt och liv och hur hon senare, när hon insåg att landet håller på att förstöras och styrdes av korrumperade människor, på egen hand kom att söka sig till Motståndsrörelsen.

Blev jagad av älgar
Maria växte upp i en norrländsk glesbygd med stor sammanhållning och trygghet. Hon gick på byskola där man fick tänka fritt, men blev kritisk till skolan när hon kom högre upp i skolåldern. ”Det fanns åsikter redan då som man var tvungen att ta till sig”, säger hon.

I övrigt var situationen uppe i Norrland en helt annan än idag.

– Man hade en känsla att ingenting kunde hända en, man kände sig så trygg. Där jag växte upp var väl det värsta som kunde hända en att man blev jagad av en ilsken älg i skogen på väg till skolan. Det var ungefär på den nivån, och det hände faktiskt någon gång också, säger Maria och skrattar.

– När man tog del av nyheterna så verkade det som att det inte hände så mycket i övriga landet heller. Om det var någon våldsbrott eller mord så var det på alla löpsedlar hur länge som helst. Idag händer det så mycket hela tiden. Det är som natt och dag och man ser ju hur det eskalerat bara de senaste åren, säger hon.

Marias enda politiska engagemang innan Motståndsrörelsen var när hon som ung engagerade sig i Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök (idag Djurens rätt). Då smet hon in på butiker och klistrade varningslappar på produkter som utvecklats genom djurförsök.

Började tänka själv efter statlig hjärntvättskampanj
I vuxen ålder har Maria arbetat inom mainstream-media och lärt känna människor inom etablissemanget. Det var just en sådan kontakt som fick henne att förstå hur illa samhället faktiskt blivit.

– Det var när jag pratade med en vän på en stor statlig myndighet som berättade att hon varit på en föreläsning under arbetstid där de bjudit in två eller tre män som på olika sätt skulle berätta för de anställda hur dåliga Sverigedemokraterna var. Det var en ren predikan kan man säga, och ren smutskastning, berättar hon.

– Och jag blev helt chockad. Jag tänkte att hur kan en statlig myndighet komma undan med att så här öppet hjärntvätta anställda.

Maria tycks ha varit just den typ av samhällsgranskare en journalist bör vara, men som nästan ingen inom mainstream-media längre är. För när hon förstod att statens agerande var uppåt väggarna fel, och kanske även olagligt, började hon granska dess förehavanden och även utforska de systemet utmålade som sina fiender.

– Jag blev väldigt upprörd och sedan gick jag hem och började läsa på och insåg då hur illa ställt det var med PK-Sverige och hur pass lite yttrandefrihet vi faktiskt har. Och jag insåg hur osmaklig politikerkåren är överlag.

Det var vid åsynen av en banderoll i Luleå som Maria insåg vart hon skulle söka sig.

Maria började tänka själv och hittade snart till Nordiska motståndsrörelsen. Hon blev positivt överraskad över insikten om att det faktiskt fanns sådana som stod upp mot det sjuka i samhället.

– När jag googlade och förkovrade mig så hittade jag snart klipp från Motståndsrörelsens aktioner. Och då blev jag så imponerad av att det fanns så modiga människor trots all den här idiotin i Sverige som jag hade börjat upptäcka. Och så läste jag en del på Nordfront.

Men Maria var inte redo att ta ett sådant stort steg utan bokade istället in ett möte med Sverigedemokraternas kvinnoförbund.

– Jag hade tänkt gå dit men bara någon dag innan kände jag att det var helt fel, det kändes som att var en massa floskler bara, en snickelisnack-verkstad och dålig version av en syjunta. Så jag avbokade faktiskt mötet, säger hon och fortsätter.

– Bara någon dag efter det så satt jag på en buss och helt plötsligt fick jag se en banderoll där det stod ”Nordiska motståndsrörelsen – Stoppa massinvandringen!” Då trillade poletten ner för mig: ‘Tänk att det finns så modiga människor i min närhet”. Det skulle kunna vara mina grannar. Så jag gick in på Nordfront – igen – och fyllde i blanketten om att jag var intresserad av att bli medlem. Sedan träffade jag alla dessa fantastiska människor och har varit engagerad sedan dess.

Var med i Göteborg
Maria gick med i början av året och trots att hon är så pass ny inom organisationen och är kvinna så kom hennes första demonstration att bli den i Göteborg, vars förarbete mest kommit att handla om förtäckta hot från både polis och extremvänster samt massiva uthängningskampanjer från en massmedia som skrek efter blod. Och hon var fullt medveten om riskerna.

– Min personliga åsikt var att demonstrationen var helt fantastisk på sitt sätt. Jag var ju beredd på att någonting skulle hända, att det inte skulle gå helt enligt planerna. Jag hade sett andra Youtube-klipp från perfekta demonstrationer där man gick från början till slut och allt var lugnt och sansat och jag förstod att det inte skulle bli så i Göteborg, att det skulle hända någonting.

– Men jag var beredd på det så det var ingen fara och jag kände mig aldrig personligen rädd heller för jag kände att rörelsen står emot de här onda krafterna och att man som kvinna inte behöver känna sig rädd. Jag kände mig inte rädd i alla fall.

Polis hade order om att massgripa demonstranter och gick flera gånger till attack mot Motståndsrörelsens sköldbärare.

Givande att vara del av ett kompetent gäng
På kort tid har Maria blivit en högt uppskattad skribent på Nordfront, mycket tack vare intervjuserien med Roland Finser. Radio Regeringen frågar om vi kommer få se mer av Maria Larsson på Nordfront.

– Jag vill så klart engagera mig mer framöver. Jag tycker att det är väldigt givande och väldigt kul att vara en del av ett sådant kompetent gäng, så jag vill ju bidra med ännu mer i framtiden såklart, svarar hon.

På frågan vad som varit mest givande att göra inom Nordfront säger Maria att det är möjligen att bidra på så många sätt.

– Det är kanske blandningen. Det är inte kul att fastna i bara en grej. Jag är lite impulsiv och när jag ser en möjlighet dyka upp så tar jag den. När jag läste reportaget om Roland så tänkte jag att ‘herregud, det finns säkert mer här att forska kring”. Så tog jag den chansen och då var det jättekul att lägga ner mastodontarbete på att göra de här artiklarna. Men samtidigt kan det vara kul att skriva något kortare om något man läser om på jobbet. Sedan är de här krönikorna något som jag inte kan låta bli att skriva om, det är saker som är så starka så att jag måste skriva om dem. Och det är inget jag går runt och funderar om på dagarna utan de slår ner som en blixt i huvudet.

Den över 40 minuter långa intervjun med Maria Larsson kan höras i sin helhet i Radio Regeringens senaste avsnitt från 38:20 till 84:00.

  • Publicerad:
    2017-10-21 16:30