Nyligen öppnade ett boende för ”ensamkommande flyktingbarn” i Mora. Väldigt snart efter boendet slagit upp sina portar skulle det visa sig att det minsann skulle medföra nya spännande möten mellan människor.

Skäggbarnen bor fint med två hus till vänster om vasaloppsspåret.

När 17-åriga Josefine* och hennes klasskompis skulle bege sig från skolan stöter de på, vad som för orten är en ny företeelse, ett främlingsgäng bestående av tretton rasfrämlingar.

Här nedan följer en intervju med henne, där hon själv får berätta om sina upplevelser.

Hej Josefine, först skulle jag vilja tacka dig för att du väljer att ställa upp på denna intervju. Inte alla i dagens samhälle vågar berätta om sina möten med mångkulturen. Skulle du vilja börja med att berätta litegrann om dig själv och bakgrunden till händelsen?
Jag går på S:t Mikaelsskolan och vi på skolan hade blivit informerade om att det skulle komma ensamkommande flyktingbarn till Mora och även att de skulle börja i vår skola. Samma dag som vi fick veta att de skulle komma så stötte vi på dem utanför deras boende som ligger längs vägen från skolan ner mot centrum.

En av främlingarna.

Hur reagerar de tretton rasfrämlingarna när ni passerar dem?
En av killarna började gå emot oss och försökte vinka till sig oss och locka på oss, ungefär som om han försökte locka på en katt, men vi ignorerade bara honom och fortsatte gå.

Okej, vad hände sedan?
Han och en av hans kompisar började följa efter oss och fortsatte att locka på oss en stund. De gick efter oss ända tills de såg att vi vek in emot gågatan, där det var mycket folk i rörelse. Då vände de tillbaka.

Hur kändes det?
Det kändes väldigt obehagligt faktiskt. Att de håller på och lockar på oss är en sak, det är bara att strunta i och fortsätta gå om man vill, men när de börjar följa efter oss och vänder när man kommer dit det finns folk, då börjar man fundera på varför dem följer efter en.

Innan intervjun berättade du för mig att du och din väninna konfronterat den person som är ansvarig för flyktingboendet och berättat om vad som skett. När skedde det och hur reagerade han vid det tillfället?
Två dagar efter att vi mött ”flyktingbarnen” så fick vi chansen att prata med han som är ansvarig för flyktingboendet. När vi berättade vad som hade hänt skrattade han bara åt händelsen. Det gjorde mig irriterad och jag förklarade att jag inte alls tyckte det var kul, utan obehagligt. Då erkände han att det var ”speciellt två killar som de haft lite sådana problem med”, han förklarade inte mer utförligt vad han menade, men det känns ju inte särskilt bra att höra det…

Jag bad honom prata med killarna innan de började på vår skola om vad som var okej att göra och vad som inte var det, eftersom många utlänningar inte har samma kvinnosyn som vi har här i Sverige.

Har du några fler erfarenheter från ”flyktingbarnen” du skulle vilja dela med dig av?
Ja det har jag, varje måndag är de på simhallen och varje måndag blir värdesaker stulna ur skåpen i killarnas omklädningsrum. De som tar sakerna skruvar upp muttrarna på insidan skåpen innan någon kommer och lägger in sina saker. Sen när någon har satt dit sitt hänglås så plockar de helt enkelt ut hela låset och tar värdesakerna ur skåpet.

De har även fått helt nya cyklar, men trots det så stjäl de cyklar på skolan, jag vet inte varför de anser sig behöva fler cyklar…

Anser du att Mora har förändrats på något sätt efter det att boendet öppnat, isåfall på vilket sätt?
Någonting jag märkt av är att fler och fler börjar tröttna på massinvandringen.

Är det någonting mer du skulle vilja tillägga?
Ja, man börjar ju tänka efter när man kommer där i tjocka vinterjackor och de börjar förfölja oss, hur blir det då till sommaren när alla tjejer går i t-shirt och shorts?

Tack än en gång för att du valde att ställa upp på denna intervju.
Jag tycker att det är viktigt att alla blir medvetna om vad som faktiskt händer. Så att de själva kan bilda sig en rättvis uppfattning.

Vi kan bara konstatera att Josefine och hennes väninna hittills haft tur i sitt möte med främlingarna, vem vet vad som händer nästa gång och vem vet vem som drabbas härnäst?

*Josefine heter egentligen någonting annat


  • Publicerad:
    2012-04-17 00:00