Internetsidan Nationell.nu har intervjuat Motståndsrörelsens Henrik Pihlström angående hans debutskiva ”Sånger till folket”. Här återges intervjun.

Henrik Pihlström gillar att laborera med musiken
För någon vecka sedan släppte Henrik Pihlström sin debutskiva “Sånger till folket”. Skivan är en balladsamling med 15 låtar och en 16-sidigt häfte i fullfärg. För Henrik är musiken något mycket mer än politiska slagord. För honom handlar det om att stärka det svenska folkets stolthet och självkänsla, säger han till nationell.nu.

Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund som nationell artist?

– Jag kan nog uppfattas som en rätt anspråkslös person, om det är någon som uppskattar några sidor av mig så kan jag vara generös tillbaka när det efterfrågas av mig. Det är andra än jag själv som har gjort mig till artist. Det började med några enkla låtar på gitarr och att spela för kamrater och vänner. Sedan har det vuxit vidare med både större repertoar och efterfrågan om att spela trubadur.

Vad fick dig att ge ut den här skivan?

– Det gäller att ta chansen när man får den. Jag fick möjligheten genom David Eljas och Magnus Söderman vilka var de som främst tog initiativet för att dra igång skivprojektet. Mycket av den praktiska arbetsbördan har vilat på deras axlar – en skiva blir inte av bara för att man kan spela några låtar.

– Motivet är en kombination av intresse och nödvändighet. Kort sagt vill jag bidra till att vinna tillbaka och stärka det svenska folkets stolthet och självkänsla. När ni läser inlagan i skivan kommer ni märka att jag uttrycker mig på ett liknande sätt där. Texterna är med ett undantag på svenska.

– Sen har jag fått så bra respons då jag framfört mina låtar. Förväntningarna på en skiva har mer eller mindre krävt att jag skulle göra något för att möta publikens intresse. Potentialen i musiken är något som man borde ta tillvara. Musiken öppnar möjligheten för att säga något man anser är viktigt. Rätt utformad så kan man nå fram till flera mottagare samt stärka och entusiasmera de redan likartat sinnade.

– Idéer, känslor och åsikter kan vara betydelsefulla för den enskildes självkänsla men de tjänar inget syfte om de inte sprids vidare. Genom att sprida det man vill förmedla till en bredare krets har man möjligheten att tjäna ett ändamål som ligger högre än det privata intresset.

Vad handlar låtarna om?

– Det är till en del berättelser om olika personers liv, fiktiva och verkliga, vilka möter olika öden. Du kan följa berättelsen om gossen som täljer sin kvist till en bajonett och som fantiserar om att försvara sitt folks trygghet och frihet. Om paret som en gång levde lyckliga i sitt hus trots att de hade ett mycket torftigt liv och som fått genomlida krigets vedermödor i vår forna östra rikshalva, Finland. Berättelsen talar om Johan Ludvig Runebergs gestalt ”Sven Duvfa” vilken här blir en verklig historisk person och ett begrepp för ädelt mod. I en annan låt får du möta Timmerhuggs-Olle, Höns-Anna med flera som dansar på logen och körar till spelmannens stämma om att knäcka ryggen på liberaler. Sex låtar präglas av den här formen av personifierade berättelser. Personernas karaktärer utgör i sig en kontrast till vår tids förvridna värdenormer.

– Jag använder mig av många beskrivningar och symboler där lyssnaren får möjlighet att känna igen sitt sanna Sverige: snipan som skär mot vattnet, norrskensljuset som möter våran blick, lövsångaren som ropar hej, dörren som du aldrig behöver låsa om dig… Låtarna analyserar det nuvarande samhällets dubbelmoral, förljugenhet och skenhelighet. De ställer direkta frågor till lyssnaren och uppmanar till handling. Vissa begrepp och uttryck lämnas fritt för tolkningar medan andra är mer konkreta.

Ser du något nyskapande i din musik?

– Det är lyssnaren som avgör vad som är nyskapande. Vad lyssnaren anser är ju det som är rätt för honom eller henne. Jag försöker vara personlig i mitt låtskrivande, att varje låt ska ha sitt speciella signum, att på ett varierande sätt beskriva aspekter och känslor. Musiken ska inte vara hämtad från andra låtar eller av dito vara bleka kopior. Givetvis kan jag ha inspirerats men jag följer definitivt inte någon utstuderad metod av att hämta från andra. Jag kan upprepa mig med vissa ord och uttryck jag gillar. Men det kanske även behövs. Jag kommer inte sluta att använda mig av ordet frihet, att förstå och värdesätta frihet kan man väl inte gör för lite?

Vad skiljer dig och din musik från andra nationella artister?

– Utbudet är rätt litet inom området och jag är inte en av mängden trubadurer. Jag gillar att laborera med texter. Hellre uppfinna intressanta och spännande texter än att sjunga politiska slagord. Jag vill istället använda mig av en mer målande nationalromantik, satir, konkret samhällskritik med mera.

Varför tror du nationell musik inte är lika populär som den var förr i tiden?

– Är det verkligen en verifierad sanning? Det fanns förvisso en tid då det var enkelt att mobilisera flera busslast med ungdomar i bombarjackor till konserter där de kunde få utlopp för sitt adrenalin, ungefär som supportrar på en fotbollsmatch. Ur en ren psykologisk bemärkelse var det nog inte allena frågan om musikens popularitet. Många har utvecklats och mognat och har inte längre behov av den sociala gruppgemenskapen som exempelvis skinheadskulturen innebar där musiken var som en del av livsstilen och attributen. Många med nationella värderingar är idag en del av samhället, ser ut, beter sig och lever i mångt och mycket som ”vanligt folk”, kanske på både gott och ont. Om musiken är nationell så ska den ha ett bestämt syfte – att inspirera och stärka lyssnarens vilja för att göra ett mera aktivt ställningstagande eller att åtminstone i någon mån verka för en förändrad mentalitet som indirekt leder oss åt rätt riktning.

Flera nationella skivbolag har lagt ner sin verksamhet och anklagat nationella aktivister för att ladda ner musiken gratis över nätet istället för att betala för den. Tror du på den förklaringen?

– Jag har begränsade erfarenheter för att kunna tro någonting säkert. Det krävs mycket mer idag för att musikproduktion ska vara ekonomiskt bärande och då måste man som skivproducent kunna erbjuda bättre produkter som tilltalar lyssnaren att vilja köpa. Produkten måste göras mera tillgänglig och marknadsföras bättre. Det går inte att sälja ”grisen i säcken” längre. Musiken är överlag bättre på många håll, på 90-talet räckte det kanske att bröla och skramla för att det skulle sälja.

Tror du det skulle fungera bättre att sälja nedladdningsbar musik över nätet?

– Jag tvivlar på det men om detta skulle lyckas för någon ska jag gratulera.

Vem är din största förebild på den nationella musikscenen?

– Kan inte komma på någon jag vill peka ut. Men jag gillar Frank Rennicke och hans stora talang. Han gör ett mycket bra jobb och jag får uppfattningen att han är sannfärdig och genuint engagerad för sitt folks befrielse.

Sånger till folket kan beställas från KAMPBODEN.


  • Publicerad:
    2009-12-26 00:00