I trettio dagar har den sionistiska krigsmaskinen fört ett etniskt krig på två fronter. Den judiska rasismen, även kallad för ”sionism”, har lett till en blodig israelisk ockupation i södra Libanon och på Gazaremsan.
Att det är ett etniskt krig, eller rättare sagt ett raskrig, som Israel nu för hymlar inte dess premiärminister Ehud Olmert ett ögonblick med. Han konstaterar krasst i ett TT-referat angående den libanesiska motståndsrörelsen att ”(Hizbollah) inte längre kan hota vårt f o l k, eftersom vårt f o l k har konfronterat det och segrat.” En av Olmerts hejdukar, ministern Gideon Ezra fortsätter i den judiska herrefolksmentalitetens spår, när han till tidningen Haaretz säger att kriget mot det shiamuslimska Hizbollah tidigast kommer att upphöra när ”ett inhägnat och r e n t område” skapats i södra Libanon.
I Libanon befinner sig i nuläget 10 000 israeliska soldater, och detta innan sionisternas omtalade egentliga markoffensiv inletts. Över tusen libaneser har blivit massakrerade, av dem en överväldigande majoritet civila. Landets tre flygplatser, liksom dess fyra hamnar, minst 22 bensinstationer och ett stort antal fabriker har bombats. Infrastrukturen är mer eller mindre totalt utslagen och skadorna uppskattas kosta över en miljard dollar att återställa. Civila bostadshus, röda korset-ambulanser, regeringsbyggnader och bostadshus attackeras systematiskt. FN:s fredsbevarande styrkor och observatörer har också bombats, liksom mediecenter och mobilmaster, vilket strider mot internationella lagar och konventioner. Israels massiva missilanfall från luften har också resulterat i att en pipline sprungit läck, och med detta en hotande miljökatastrof i regionen som följd.
Den brittiska biståndsorganisationen Oxfam beskriver läget i Libanon som ”förskräcklig” och både FN och Oxfam har tvinats att kraftigt begränsa sina hjälptransporter, på grund av rädsla för att de ska bli utsatta för israeliskt stridsflyg.
Sedan sex veckor tillbaka opererar judiska styrkor inne i Gaza med bulldozers, apachehelikoptrar och stridsvagnar. Resultatet borde fått den framlidne judiske statsbyggaren David Ben-Gurion att rysa av etnisk stolthet: 184 palestinier har dödats av dem 42 barn. Hushållen på Gazaremsan har bara tillgång till rinnande vatten två tre timmar om dagen i den stekheta sommarsolen och 70 procent av palestinierna är helt beroende av hjälporganisationer för att överleva. Till detta kommer att israelerna helt och hållet stängt gränserna för palestinier. Hälften av det folkvalda palestinska parlamentet har blivit arresterat för ”terrorism” och förts till Israel. En väluttänkt etnisk rensning således, sprungen ur den judiska rasismens mest grundläggande tanke; total skoningslöshet mot ”gojer”.
Under tiden som judarnas etniska rensning rasar i Mellanöstern, lyfter EU inte ett finger till försvar för de värnlösa libanesiska och palestinska civila. Medan USA öppet stöder Israels rasism, är det en minst sagt sorglig syn att se den av förintelsebluffen apatiskt bundna Europa. Tyvärr kan vi bara konstatera att de enda som idag bjuder sionismen ett militant motstånd är de muslimska motståndsrörelserna. Svenska motståndsrörelsens oreserverade stöd går alltså till Hamas, Hizbollah och Irans president Mahmoud Ahmadinejad.
Bilden på förstasidan visar en judisk rabbi som välsignar projektilerna som sedan skjuts över gränsen till Libanon.
Hoppa till huvudinnehåll
