För första gången sedan Israels senaste fullskaliga invasion av Libanon 1982, har sioniststaten fått utstå kritik i den ”fria” västerländska pressen. Om detta nu beror på att israelernas övergrepp har blivit så omfattande och ohyggliga att de inte längre går att sopa under mattan, eller om det är ett sätt att vända världens blickar bort från USA:s planerade intervention i Iran, återstår att se.

Oavsett anledning så har Israels förehavanden nu hamnat i strålkastarljuset mitt på världsscenen, och det som uppenbaras är allt annat än vackert. Den israeliska regeringen, med Ehud Olmert i spetsen, har ett antal förtrogna som är misstänkta för en rad uppseendeväckande brott.

Först ut är premiärministern själv. Olmert misstänks för ett allvarligt mutbrott. Han ska enligt välbekräftade misstankar tjänat cirka tre och en halv miljon kronor på en fastighetsaffär i Jerusalem, under sin tid som borgmästare. Enligt en statlig utredning ska han ha ”hjälpt” ett företag att införskaffa alla nödvändiga tillstånd för ett omfattande byggprojekt i Jerusalem. Genom detta har Olmert kommit över en lyxlägenhet för en spottstyver, via företagets ägare.
Dan Halutz, vid tillfället överbefälhavare för Israels armé, är även han misstänkt för klandervärda ekonomiska transaktioner. Liksom Olmert verkar Halutz ha näsa för skumraskaffärer. Timmarna före det sionistiska krigsmaskineriet invaderade Libanon, ska överbefälhavaren ha sålt aktier för 200 000 kronor innan börsraset. Vidare står ordföranden för Knessets parlamentsutskott för utrikesaffärer och försvar, Tzahi Hanegbi, åtalad för bedrägeri mened och trolöshet mot huvudman. Sist men inte minst pågår en undersökning mot vice premiärministern, veteransionisten tillika realpolitikens grand old man i Israel, Shimon Peres, om dennes förmodade fiffel med kampanjbidrag.

Låt oss nu lämna de brott av den ekonomiska arten och rikta in strålkastaren mot höga israeliska politikers lite mer, snaskiga affärer. Presidenten Moshe Katsav är misstänkt för våldtäkt. Den före detta justitieministern Haim Ramon fick för en kort tid sedan avgå på grund av anklagelser från två unga kvinnor om sexuella trakasserier.

De brott som Ehud Olmert och Dan Halutz anklagas för av bland andra människorättsorganisationen Human Rights Watch, är dock av en helt annan kaliber. I Israels besinningslösa etniskt motiverade krig mot civila libaneser står tidigare nämnda herrar, i egenskap som ytterst ansvariga för den israeliska armen, anklagade för användandet av Klusterbomber i Libanon. Enligt Marc Garlasco från HRW, är situationen i Libanon på grund av Klusterbomberna citat: ”Det värsta jag någonsin har sett…”. Utan att sätta några fingrar emellan har Olmert och Halutz tillåtit att dessa förödande bomber använts urskillningslöst i tätbefolkade civila områden. Detta är förbjudit enligt internationell lagstiftning, dock har varken Olmert eller Halutz ställts till svars i Israel. Deras handlande i kriget är helt enkelt inte straffbart i den judiska staten.

Israel ska ha fällt Klusterbomber över minst 170 libanesiska byar. En stor mängd av dessa bomber ska inte ha utlösts. FN uppskattar att cirka 8 500 av dessa små svarta runda bomber, vilka lätt förväxlas att vara leksaker, nu är förvandlade till minor vilka finns utspridda i hus, på fält, i träd, i trädgårdar, i närheten av sjukhus och flyktingläger. Till detta kommer att det i Libanon, ett land lite större än Skåne, redan finns uppskattningsvis 400 000 minor som ett resultat av tidigare aggressioner från sioniststaten.

Så nu framträder en bild av ett, i germanska ögon, helt depraverat och genomkorrumperat ledarskap. Dessa är de män som de israeliska judarna i den ”enda demokratin i mellanöstern”, har valt via urnorna. Frågan som nu kvarstår är om ledarskapet är representativt även i moraliskt hänseende för israelerna, generellt? Som bekant är ju ett samhälle aldrig bättre än sina ledare. Men svaret på frågan överlåter vi åt er, kära läsare, att avgöra.

  • Publicerad:
    2006-08-27 00:00