INTERVJU: Veteranen Bo Nilsson om sina 40 år i den nationella kampen

I senaste avsnittet av Mer än ord publicerade aktivistpodcasten en exklusiv, förinspelad intervju med legendaren Bo Nilsson genomförd av David Nilsson. Det här är berättelsen om hur Bo Nilsson kom att ansluta sig till Framstegspartiet och hans senare roll som vice ordförande inom SD, engagemanget inom Stockholms närradio 88 MHZ och bataljerna som var då. 40 år av kamp fram till idag.

Listen to ”Veteranen Bo Nilsson om sina 40 år i den nationella kampen” on Spreaker.

Bo Nilsson är idag 73 år, på väg att fylla 74. Han började engagera sig i den nationella kampen så tidigt som 1980-1981 vilket innebär att han kämpat för sitt folk i 40 år. Mer än halva sitt liv. Idag är han tillbaka i Boden, många erfarenheter rikare. Men kampen startade som vilsen norrlänning i den stora staden Stockholm.

Bo Nilsson flyttade till Stockholm 1980. Det var i jobbet, Bo var snickare och arbetade på byggnadsplatser. Han var bland annat med att bygga om Stockholms central och bygga en vårdcentral i Sundbyberg. Det var en helt annan värld han hamnade i då jämfört med Boden. Boden var en försvarsstad som saknade utlänningar. ”Det fanns inte på kartan”, säger Bo Nilsson om att ha invandrare i Boden. Synen i Stockholm, med en begynnande massinvandring, förskräckte honom.

Veteranen Bo Nilsson återfinns idag i Nordiska motståndsrörelsen

Av en ren slump

Bo berättar att han lyssnade på radio i bilen när han åkte till jobbet på morgnarna. Så ”av en ren slump” – eller om det var ödet? – hamnade på en radiokanal som drevs av Framstegspartiet. Detta parti, bildat 1968, skulle några år senare gå samman med Bevara Sverige Svenskt och bilda Sverigepartiet (1986-1988). Partiet upplöstes sedermera och blev till Sverigedemokraterna med tongivande personer från Framstegspartiet, BSS och Sverigepartiet. Bo Nilsson kom att bli partiets vice ordförande.

När han satt i bilen och lyssnade på Framstegspartiet någon gång 1981-1982 hade han dock inga större tankar på att vara ledande inom ett parti. Han letade snarare efter likasinnade.

— Jag blev intresserad och jag lyssnade varje gång de sände – vilket var 2-3 gånger i veckan ungefär. Jag hade redan sett med förfäran hur utvecklingen gick, uppger Bo i intervjun.

Världen visade sig vara liten, även i den stora staden, för en dag sprang han på en av ledarna för Framstegspartiet.

— Det här var också av en slump, för en dag hamnade jag i tunnelbanan och då ser jag att den där Stefan Hermann, han som då var ledare för Framstegspartiet, satt i vagnen.

Bo gick fram till honom och presenterade sig och sa att han var intresserad. Hermann lovade att skicka ett introduktionspaket till Bo Nilsson. En vecka senare dök ett brunt kuvert ner i posten.

Hård gatukamp

Bo blev sedermera introducerad med de andra inom partiet och snart var han också aktiv på gatan. Varje lördag delade en 10-15 partimedlemmar ut flygblad vid Åhléns varuhus.

— Vid den här tiden var det väldigt infekterat, det blev upptåg varenda lördag. Kommunister, pack och slödder härjade vilt, säger Bo Nilsson.

Men det var inte bara kommunister som var aggressiva utan också invandrare. Ivrigt påhejade av bland annat representanter för det dåvarande regeringspartiet Socialdemokraterna.

Bo berättar om en händelse då en mycket stor invandrarpöbel uppviglades av det dåvarande borgarrådet i Stockholm, sedermera utrikesministern, Anna Lindh. Anna Lindh höll ett massmöte för utlänningar och utnyttjade tillfället att från talarstolen bussa ett tusental av dem på Sverigepartiets 10-15 aktivister.

— Plötsligt så rusar det – och jag ljuger inte – minst tusen arga kulturberikare mot oss. Du kan ju ta ett par stycken, men du kan inte ta 30, 40 eller 50. Och vi rusade uppför Drottninggatan och järnet ner i tunnelbanestationen. Det här var faktiskt enda gången i mitt liv som jag blivit riktigt rädd. Men det kan man väl kalla aktivism om något!

Tiden i Sverigedemokraterna

Efter att Framstegspartiet föll samman bildades Sverigepartiet och två år senare Sverigedemokraterna. Bo Nilsson gillar inte beskrivningen av att han var med och grundade partiet, vilket kanske är en definitionsfråga eftersom han var på plats under det möte när partiet grundades.

— Det var Sven Davidsson (förre BSS-ledaren, Reds. Anm.) och sedan var också Leif Zeilon, Jerker Magnusson och några till på plats. Det har varit lite missförstånd i våra sändningar att jag var med och grundade Sverigedemokraterna. Det var jag inte alls, däremot var jag på första bänkraden när partiet grundades, menar Bo Nilsson.

Efter mötet gick det ett tag och styrelsen hade skaffat fram en ordförande som blev Anders Klarström. Bo Nilsson blev uppringd och tillfrågades om han kunde tänka sig att bli partiets vice ordförande, vilket han tackade ja till.

Sverigedemokraterna var då mycket annorlunda än dagens parti. Ideologiskt var man ”nationalsocialister i demokratisk skrud” enligt Bo Nilsson. En annan avgörande skillnad var att partiet var mer av en aktivistorganisation. Det blev mycket bråk och Bo Nilsson, som var en stor och stark tyngdlyftare, och tillika orädd, hamnade ofta mitt i dem. Men framförallt så hände det saker hela tiden.

— Jag och Anders Klarström jobbade väldigt bra ihop. Vi var på väldigt många demonstrationer, säger Bo och uppger att han fick åka flyg till Haparanda och Sundsvall för att leda debatter.

— Jag jobbade verkligen hårt den tiden.

David Nilsson frågar vilka andra nationella aktörer som fanns det vid den här tiden? Var det bara Sverigedemokraterna?

— Det fanns ju Nordiska rikspartiet som var aktiva, jag fick dock aldrig äran att träffa Göran Assar Oredsson, säger Bo Nilsson. Däremot har han träffat Vera Oredsson vid ett flertal tillfällen då båda idag är aktiva i Nordiska motståndsrörelsen.

88 MHZ

Trots att Bo var en mycket upptagen man, med mycket aktivism och genom sin ledarroll i SD, var han också tidigt engagerad inom media, närmare bestämt radio. I början av 90-talet köpte han Stockholms första närradiostudio i Stockholm, dåvarande Stockholms närradio. De hade en station på 88 MHZ.

— Vi slog till och köpte den här studion. Den var ganska nedgången, men vi renoverade upp den. Det var ju inte gratis heller utan vi fick lägga ner väldigt mycket pengar. Jag la nog själv ner 150 000 kronor från egen ficka.

Det var ett lika frispråkigt som framgångsrikt radioprojekt. De hade väldigt många lyssnare och skapade därmed ett intresse för den nationella scenen, uppger Bo Nilsson.

Och av den anledningen slogs studion sedan sönder.

— Vi hade ju larm och ståldörr, men på något vis hade de lyckats bryta upp gångjärnen på baksidan och förstört hela studion. Hela det dyra mixerbordet, alla möbler, de hade slagit sönder allt och hällt smörsyra överallt. Då fick vi skrota hela projektet.


Utdrag ur Stockholmskanalen. Bo Nilsson pratar om TV4 som ett ”råtthål” i början.

Lämnade SD på grund av rojalistkärringar

Bo var Sverigedemokraternas vice ordförande 1988-1992 och fortfarande aktiv i partiet i mitten av 90-talet. En debatt med en kommunist och en liberal i Örebro ändrade dock detta. Han hade sagt att kungen är Sveriges största socialbidragstagare och kunde dra. Reaktionerna internt var inte vad han hade väntat sig.

— Varför jag lämnade SD var just på grund av den där händelsen där jag sa att kungen kan dra, för då fanns det ju rojalistkärringar i SD som såg till att det började diskuteras om att utesluta mig. Utesluta mig? Men dra åt helvete sa jag, jag har gjort mer jobb än vad du (Anders Klarström, Reds Anm.) har gjort. Jag går frivilligt, sa jag.

En tid efter detta blev Bo Nilsson kontaktad av Björn Björkqvist och erbjuden att gå med i Nationalsocialistisk Front. Där kom Bo snart att ingå i styrelsen. Bästa minnet från NSF var en stor demonstration i Karlskrona där de marscherade på gatorna. Han minns också friluftsaktiviteter och god gemenskap. Han har än idag bra kontakt med Anders Ärleskogh.

Bo Nilsson återfinns idag i Nordiska motståndsrörelsen. Med 40 års erfarenhet och med inblick i flera organisationer bakom sig, vad är skillnaden från igår och idag? Ser det likadant ut idag?

— Absolut inte! Det som är framträdande inom Nordiska motståndsrörelsen är att medlemmarna är mycket mer politiskt kunniga och disciplinerade. Förr var det många svansar, men den politiska agendan var väldigt diffus förutom hos kärnfolket. Idag är det mycke bättre ställt ideologiskt, det är disciplinerat och välordnat. Klimatet var på ett sätt hårdare då, det finns ett större stöd idag när många vaknat upp till massinvandringen.

”Var det du som sköt Olof Palme?”

Ett tag in i intervjun bestämmer sig Mer än ord-reportern David Nilsson för att grilla Bo och lyfta elefanten i rummet. ”Var det du som sköt Olof Palme?” Den direkta frågan kan ändå på något sätt tyckas som befogad, Bo Nilsson var trots allt misstänkt för mordet under en kort tid! Bo Nilsson svarar, på typiskt Bo Nilsson-manér på samma sätt som han gjorde då när Säkerhetspolisen ställde samma fråga.

— Nej, tyvärr kan jag inte ta åt mig den äran.

Att Bo Nilsson var misstänkt för mordet kan nog tillskrivas Polisens inkompetens mer än något annat. Olof Palme var dock inte någon favorit för Bo Nilsson. Palme tog in kommunister från Chile och ledde feminister och dåtidens miljöpartister, uppger Bo Nilsson.

Det lustiga i sammanhanget var att Bo Nilsson faktiskt hade .375 magnum-patroner i en ask som var orörd, en ask som beslagtogs av Säkerhetspolisen efter att de röjt i lägenheten.

— Det var ju samma sorts patroner som vid mordet på Olof Palme. Så då tänkte jag, nu blir det ju kåken.

Det blev dock inte så utan han avskrevs från utredningen inom kort. Och på köpet fick han en glad överraskning på posten.

— De tog asken och tog ur fyra kulor som de skickade till SKL. Men några månader senare fick jag en försändelse med mina fyra kulor. Jag trodde inte det var sant, säger Bo och skrattar.

Trogen Nordiska motståndsrörelsen

I slutet av intervjun får Bo ännu mer frågor om rörelsen då och nu. Han betonar att rörelsen är bra på att hitta sätt att både få ut budskapet, framför med Internet. Man får inte vara teknikfientlig, understryker han. Det är också mycket bättre organiserat idag på så sätt att folk idag har mer givna uppgifter, att det är bättre fördelat och att man använder resurserna bättre.

En sak tycker Bo Nilsson är särskilt rolig att se.

— Jag som är ”radiot” tycker att det är bra att radion kommit igång. Det får ju inte bara finnas film och teve, radio är ett grundläggande och bra medium för att nå ut.

Bo Nilsson avslutar med att det bara finns en sak som kan få bort honom från Nordiska motståndsrörelsen.

— Trots att jag inte kan vara med lika mycket på grund av min höga ålder så är jag väldigt glad över att vara med i Nordiska motståndsrörelsen. Vilket jag kommer att vara tills Covid-19 tar mig, säger han och skrattar.

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments