Henrik Pihlström släpper sin debutskiva i dagarna. Av denna anledning har Nationellt Motstånd känt honom på pulsen och genomfört en djuplodande intervju.

Du släpper i dagarna din efterlängtade debutskiva. Hur skulle du beskriva den, text- och musikmässigt?

Allt baserar sig på enkel akustisk gitarr och sång, förstärkt med övriga instrument för att ge låtarna den rätta andan. Texterna är författade för att ge musiken substans, att beskriva känslor som lyssnaren kan leva sig in i.

Har du skrivit all musik och text själv, eller innehåller den även några covers eller tolkningar?

All musik och text i Sånger till folket är gjord av mig. Ingenting är medvetet plagierat där. Skulle jag tolka eller göra covers i något sammanhang så skulle jag klargöra det. Det har också hänt. Exempelvis har jag gjort en omtolkning av ”En kungens man”, anpassad till de verkliga förhållandena som vi lever i idag. Det skulle förhoppningsvis fått Björn Afzelius att se rött om han levde. Eller så skulle han kanske fått sig en tankeställare.

Följer skivan något speciellt tema, eller är den ett hopplock av diverse låtar du skrivit?

Det finns en genomgående tanke i Sånger till folket. När man lyssnar på skivan ska man bli glad och mentalt stärkt. Förhoppningen är att ingen ska lämnas oberörd. Skivan är både provokativ mot dagens påtvingade värdenormer samtidigt som den uppmuntrar till att återvinna styrka, stolthet och verklig glädje i livet. Svenska folket har skadats själsligt och blivit satta i ett tillstånd där materialistisk nihilism leder folks handlingar och prioriteringar. Där allehanda substitut får fylla tomrummen av det som många saknar.

Alla påverkas vi av den miljö vi lever i. Det onaturliga moderna samhället skapar obalanserade, bittra egoister som tror att horisonten slutar vid det egna hemmets grind. Där ingenting högre än bekvämlighet och pengar förpliktar. Man resonerar som en hunsad slav. Ska vi som folk ha en framtid så måste vi befria oss från detta ok. Vi behöver först och främst vinna över oss själva. Att tala fritt, att hitta tillbaka till vår gemensamma självkänsla och njuta av att andas frisk luft återigen. Sånger till folket utgör ett bidrag för att nå fram.

När tanken på vad Sånger till folket skulle förmedla var väckt så föll det sig naturligt att välja ut låtar i en avstämd variation. Jag plockade helt enkelt ut låtar som jag trodde skulle passa tillsammans och samtidigt kunna svara bra på titelnamnet. Jag tänkte ut en låtordning som blev exakt densamma som i den färdiga skivan. Hela denna planering gjorde jag innan vi började inspelningarna på skivan. Mina medarbetare i skivprojektet, huvudsakligen du och Magnus Söderman, biföll mina idéer. Omvänt så har bilder och grafisk layout som ni har bidragit med legat helt i linje med min egen smak. Skivan som sådan med alla vackra naturmotiv hjälper verkligen till att skapa känslan som jag eftersträvat.

När föddes tankarna på att släppa denna skiva?

Till en början, några år bakåt i tiden, vad det en avlägsen tanke. Jag hade en rätt smal repertoar och att seriöst försöka sig på ett stort skivprojekt, med alla erforderliga resurser ett sådant skulle innebära, kändes inte realistiskt. Numera har förhållandet snarare blivit det omvända, nämligen att antalet skrivna låtar är både många och efterlängtade som färdiga produktioner. Den absolut mest avgörande orsaken till att idén började växa om en skiva var att publiken, det vill säga närstående vänner och kamrater, började uppmärksamma mitt låtskrivande. Till slut blev förväntningarna så stora att mina tjatande entusiaster ständigt frågade ”När kommer skivan?”. Det är denna min publik som har haft ett avgörande inflytande på att skivan kom att bli verklighet.

Är det något med skivan du är missnöjd med?

Jag är ingen fulländad sångare och gitarrspelare och kommer inte heller våga göra anspråk på att vara någon elit i det avseendet. Om jag ändå klarar av att förmedla en anda eller en känsla i låten så har jag lyckats med att få fram det som var poängen. Missnöjd är jag inte men för att vara mildare i självkritiken skulle jag kunna uttrycka att det finns ”förbättringspotential”. Det är en konstig känsla att höra sig själv och ibland önskar jag att jag kunde betona sången annorlunda eller fortsätta att putsa på olika skönhetsfel i musiken. Realiteterna måste jag ändå ta som de är. Detta är först och främst en hobby, om än en sådan som ger glädje till inte bara mig själv. Resurserna är begränsade. Och det handlar om att hinna producera det man ska i tid, det har varit lite väl stressigt under perioder för att hinna få skivan klar till julhandeln. Skulle jag fått mera tid tillsammans med mina övriga medmusikanter i studion så är jag säker på att kvalitén skulle kunna förbättras i nivå med produktioner hos kommersiella musiker som förfogar över mer resurser. Jag hoppas således att lyssnarna har överseende med att allt i skivan inte är hundra procent. På resans gång har jag tillsammans med mina övriga musiker dock blivit lite varmare i kläderna och jag tar med mig alla erfarenheter inför kommande musikprojekt.

Hur länge hur du komponerat musik och vilka instrument trakterar du?

Sedan dess att jag som tonåring lärde mig att spela det klassiska riffet till ”Smoke on the water” med Deep Purple så har jag haft idéer om egna låtar. Jag ångrar att jag inte tidigt tog gitarrlektioner för jag har i princip stampat på samma ruta utan att gå så mycket framåt med gitarrspelandet. Skulle det fortsätta i den här takten skulle jag behöva leva några sekel innan jag kan spela som Yngwie Malmsteen. Riktiga naturbegåvningar får ta sig an den utmaningen istället.

Mina instrumentkunskaper sträcker sig inte längre än till enkelt ackordspelande och lite plock på gitarren. Som yngre försökte jag mig på trumpet men jag hann inte särskilt långt. Om jag försöker utveckla spelandet till övriga instrument får vi se. Skulle gärna vilja bli duktig på piano, dragspel, fiol och egentligen det mesta som står att erbjuda. Jag har alltid varit intresserad av musik och jag tycker om att uppträda när jag vet att det finns en förväntansfull publik.

Varifrån finner du inspiration till ditt textförfattande och musikskapande?

Jag tänker på ett något jag vill sätta ord på och gör sedan musik som passar in. Jag hör en sång eller en melodi i mitt huvud. Jag testar något på gitarren som låter bra. Olika vägar kan det gå med andra ord. Ibland kan jag börja på en låt som jag avslutar flera år efteråt – exempelvis ”Alltid fri”, ”Fanatismens spira” och ”Vi samma öde föddes i”. Den sistnämnda skrev jag som en dikt, osäker på hur jag ville ha melodin. Jag bad en kvinna som var riktigt duktig på piano att tonsätta den, det rann tyvärr ut i sanden. Till sist dammade jag av dikten och så blev det en mjuk ballad – som på denna skiva fick med sig inslag av piano. Ibland får jag en idé som jag testar och lyckas göra färdig låten under några timmar på en kväll, så var det med ”Livet kan födas” och ”I mina drömmar”. Är det så att jag blir missnöjd så skrotar jag idén. Om jag inte själv gillar låten av något skäl så hamnar den i papperskorgen.

Vad lyssnar du för musik privat, och har du några musikaliska förebilder och/eller inspirationskällor?

Jag är uppväxt på klassisk hårdrock om vi räknar från tonåren. Det var en befrielse för mig att hitta någonting eget, något som skar sig ur mängden från den kommersiella MTV-musiken. Samtidigt har jag alltid haft en läggning åt mer kultiverad klassisk musik och folkmusik. Det är djupt tragiskt att de uppväxande generationerna systematiskt påtvingas skräpmusik istället för att redan vid en tidig ålder få ta del av den enorma rikedom som den klassiska musiken har. Själv tillhörde jag en av de få privilegierade som hade en lärare vilken vid morgonens början på skolan brukade spela musik från många av de kända och mindre kända tonsättarna.

Som många andra fann jag sedermera den så kallade vit makt-musiken men innan dess hörde jag på Ultima Thule och jag minns ännu idag hur jag blev helt tagen av deras version av ”Du gamla du fria”, ”Fäderneslandet” och många av de andra klassiska låtarna. Vit makt-musiken var i längden uttröttande och i hög grad anpassad till adrenalinstinna tonåringar som vill ha någonting att ryta till. Jag ville nog ha lite mer balans och harmoni även fast jag gillade musik som ställde sig i kontrast mot det omgivande samhället. En person som kom att påverka mig mycket musikaliskt hette Per. Han var en utomordentligt duktig musiker, kunde både spela gitarr och sjunga med stor inlevelse och känsla. Mitt intresse för just akustiska gitarrer och melodiös trubadurmusik väcktes till liv lite mer. Därefter har det fortsatt till var jag står idag.

Vissa anser dig vara främst textförfattare, andra artist. Vad har du för åsikter i frågan?

Artist är ett uttryck jag inte riktigt gillar då det lätt får bibetydelsen av att innebära idoldyrkan, hunger efter social status och fåfänga. Det moderna samhällets mest motbjudande avarter är just artister. En sådan form av kändisexponering, om så för en snävt begränsad publik, är jag inte ute efter. Jag är däremot glad när andra gillar det jag gör. Jag glädjer mig när lyssnaren uppskattar innehållet i det jag förmedlar. Den formen av genuin ömsesidig respekt mellan musikalisk utövare och mottagare är förhållandet som borde råda. Om jag skulle titulera mig med en adekvat benämning skulle det kunna bli låtskrivare och musikalisk utövare då jag både gillar att skriva text och göra musik samt att framföra det jag gjort när det efterfrågas av publiken eller lyssnaren i genuin ömsesidig respekt.

Anser du att musik är ett viktigt inslag i den nationella kampen?

En känsla går att förmedla som artikel eller tal, det går att vidareutveckla den i rim och dikt, med musiken så öppnas dörrarna för någonting mer. Musiken har funnits så länge mänskligheten existerat, den har motiverat och svetsat samman folk, den har fått dem att uthärda och trotsa svårigheter. Att inte använda sig av musiken i en allvarlig tid när möjligheten finns är att förneka visdomen som världshistorien lär oss.

Vad har vi att förvänta oss i framtiden av dig?

Det kommer mera.

Några avslutande kommentarer?

Att ha en lyssnare som verkligen lyssnar och blir inspirerad är något jag uppskattar, det är också därför jag gör detta för en bredare publik. Skulle jag inte möta så många glada ansikten som jag gjort skulle jag fortfarande sitta och spela för mig själv, långt borta från alla lyssnande öron. Tack till er alla som lyssnar!

  • Publicerad:
    2009-12-15 00:00