Som patrioter har vi tagit oss rätten att styra vårt folk in på en väg som i slutändan kommer att rädda oss från undergång. Dock vet vi att denna väg är svår att vandra och att många kommer vara tvungna till de största offer innan segern slutligen blir vår.
Vi är alltså alla tyngda med ett stort ansvar. Än mer betungande är dock ledarens roll, speciellt i organisationer som genomsyras av den auktoritära ledareskapsprincipen. Ty där är ledaren ensam ansvarig för sina beslut och kan inte, som hos demokraterna, gömma sig bakom utskott eller voteringar.
Nationellt Motstånds utsände, Stefan Jacobsson (SJ), har intervjuat en man som under knappt ett år varit tvungen att axla ett sådant ansvar – Erich Gliebe (EG), ledare för det amerikanska National Alliance.

SJ: Hej Erich, kan du inledningsvis berätta om dig själv och hur du kom in i den nationella rörelsen?

EG: Jag har alltid varit stolt över den jag är och över mitt ursprung. Mina föräldrar var uppfostrade med hälsosamma ideal från det nationalsocialistiska Tyskland. Jag är glad över att de idealen inbäddades även i mig som barn. Min far tjänstgjorde i en bergsjägardivision i tyska armén under andra världskriget. När han slogs på östfronten blev han skjuten i ansiktet och tillfångatagen av Röda armén. Han lyckades dock fly och fortsatte att kämpa för den rätta sidan tills kriget tog slut. Min far brukade berätta om sina krigsupplevelser vilket gjorde mig fascinerad vid tanken på att slåss till döden för den ädla Saken. Det hjältemod min far och hans kamrater uppvisade har gett mig livslång inspiration för att kämpa för min ras. I slutet av 80-talet upptäckte jag Dr. William Pierce och National Alliance och började aktivera mig politiskt.

SJ: Vilken är din roll i National Alliance?

EG: Efter att Dr. Pierce gick bort förra året, blev jag vald att ersätta honom som styrelseordförande för National Alliance. Vid sidan om att leda Alliansen, är jag också chef för Resistance Records och redaktör på Resistance magazine.

SJ: Du är ju en av de män som haft äran att träffa och arbeta tillsammans med Dr. William Pierce, vill du berätta hur han har influerat dig och vilken typ av person han var?

EG: Dr. William Pierce var en framstående man, en ärans man. När han på 60-talet vaknade upp politiskt, var han redan en framgångsrik universitetsprofessor och tjänade bra pengar som vetenskaplig forskare. Han gav dock upp allt det för att dedikera sitt liv åt vår kamp. Han var en mästerlig man, och alla som har läst det han skrivit kan nog svära på det. Han hade en utmärkt arbetsmoral. Faktum är att han, kort innan sin död, fortfarande arbetade 15 timmar per dag.

SJ: Hur har hans död påverkat organisationen och dig personligen?

EG: Ingen ensam man kommer någonsin att kunna fylla Dr. Pierce plats. En man som honom föds blott allt för sällan. Emellertid, i National Alliance, har vi ett stort antal talangfulla medlemmar av hög kvalité. Jag kontaktade några av dem så att de kunde hjälpa till att fylla tomrummet efter Dr. Pierce död. Hans bortgång har varit väldigt svår för mig eftersom han inte endast var min ideologiska mentor utan även min bästa vän.

SJ: Man kunde i år läsa i svensk massmedia att sedan Pierce död har den amerikanska patriotiska rörelsen lidit av stora splittringar och nedgångar, hur väl stämmer detta?

EG: Självklart har Dr. Pierce död inneburit en tragisk förlust för vår ras som helhet. Han satte dock upp riktlinjer för oss att följa och det kommer vi att göra. Här i USA, speciellt i National Alliance, har vi ett antal enastående, seriösa och solida patrioter som snart kommer vara etablerade som de nya ledarna för vår kamp. När det gäller National Alliance, kan jag försäkra dig om att trots den beklagliga bortgången av vår grundare, går saker och ting väldigt bra och vi rör oss framåt.

SJ: Man kunde även i samma artikel läsa om ett uttalande av Pierce, där han skulle ha kallat andra organisationer för ”veklingar”. Stämmer detta och var det i så fall befogad kritik från Dr. Pierce sida?

EG: De senaste 36 åren tillbringade Dr. Pierce varje dag med att arbeta för kampen. Han såg bokstavligt talat hundratals vita nationalistorganisationer dyka upp och försvinna. Om han gjorde ett särskilt uttalande, så är jag säker på att han hade en giltig orsak till det.

SJ: Inom Svenska motståndsrörelsen, och då främst vår ungdomsorganisation, Nationell Ungdom utbildar vi våra ungdomar i kampsport för att kunna klara sig på gatan. Har ni någon liknande träning för de yngre medlemmarna i National Alliance?

EG: Vi uppmuntrar alla våra medlemmar, speciellt våra yngre manliga medlemmar, att hålla sig i fysisk form och att lära sig någon form av självförsvar. Jag är själv en fd professionell boxare och har tränat flera dussin yngre män i kampsport. Istället för att ge sig in i meningslösa gatuslagsmål och riskera att åka i fängelse eller bli åtalad för ”hatbrott”, försöker jag uppmuntra yngre vita män att ge boxning ett försök. Det finns mycket pengar att tjäna för en bra vit proffsboxare i USA. Om du ska slåss, varför inte få betalt för det?

SJ: National Alliance är ju den största och längstlevande patriotiska organisationen sedan andra världskriget, vad är nyckeln till er framgång?

EG: Vad som gjort National Alliance så unikt i jämförelse med andra vita nationalistgrupper, är att medlemskapet täcker en stor blandning av det vita samhället. Vi har medlemmar från 18-95 års ålder. I våra led finns det såväl advokater, doktorer, universitetsprofessorer, som byggnadsarbetare, mekaniker och studenter. National Alliance har alltid strävat efter kvalité hellre än kvantitet. Vi är i engagerade i en sådan astronomisk uppgift, att om vi ska kunna lyckas med att säkra framtiden för vår ras, kommer vi att behöva en hög standard på våra medlemmar, som gemensamt arbetar för att uppnå våra mål. Vi är inte engagerade i en social klubb, vars syfte är att prata bland oss själva om radikala och spännande idéer; vi är engagerade i en kamp som kommer att avgöra det framtida livet på denna planet.

SJ: Som utomstående betraktare anser vissa att den rasliga rörelsen i USA kämpar i extrem motvind mot en utveckling där den vita rasen blir demografiskt utslagen av de färgade massorna och amerikanerna snart kommer att vara underlägsna i antal och oförmögna att göra motstånd. Vad säger du om detta?

EG: Det finns fortfarande hopp för vårt folk i detta land. Vi utgör fortfarande majoriteten av befolkningen. Majoriteten av alla amerikanska militärofficerare är vita. Fastän våra medlemmar kan räknas i tusental, har vi fortfarande minst tio miljoner sympatisörer. Om det är minst 170 miljoner vita i detta land, tror jag att en majoritet av dem inte skulle vilja att deras barn gick på en icke-vit skola, eller gifte sig utanför sin ras. Jag är säker på att de skulle föredra att leva i ett helvitt område snarare än i en mångkulturell gyttjepöl. Problemet med de vita amerikanerna just nu är att de har det för bekvämt; det finns fortfarande tillräckligt med mat i kylen och elektriciteten håller fortfarande deras tv igång. Men när ekonomin börjar vackla, då tror jag att du kommer att se en fullständig förändring i deras accepterande av det mångkulturella samhället. Fler och fler vita kommer att få nog av det rådande systemet och kämpa för en sund förändring.

SJ: Vad är det som driver dig att år efter år fortsätta kampen för den vita rasen?

EG: Som vit man, är det min skyldighet att göra allt jag kan för att säkra rasens framtid. För mig finns det inget annat val än att kämpa för det som är rätt. Ordet ”sluta” finns inte i mitt ordförråd. Det enda alternativet är vårt folks död, och jag kommer inte att stå och se på medan vår förr så mäktiga ras går under. För många hos vårt folk har blott endast blivit åskådare istället för aktiva deltagare i kampen.

SJ: Finns det något som du önskar skulle kunna vara eller fungera bättre med er organisation i dagsläget?

EG: Vi behöver bara fler bra människor som träder fram och står upp för vår ras innan det är för sent. Vi har fortfarande åsikts- och yttrandefrihet i detta land, så det finns ingen ursäkt för någon att inte involvera sig i vår kamp. Jag har alltid sagt att vi endast är en nyckelrekryt ifrån att blåsa upp detta stort. Allt det skulle krävas är att en känd vit idrottare, skådespelare eller musiker trädde fram i offentligheten och sa att de var stolta över att vara vita och att de var medlemmar i National Alliance. Om detta skulle hända, då skulle vi få fler nya rekryter än vad vi kan hantera.

SJ: Vad har National Alliance för planer inför den närmsta tiden?

EG: Vi arbetar med att bygga upp vår nyhetssida på Internet, såväl som vår egen Internettelevision. Vi kan inte konkurrera med våra fiender när det gäller Hollywood eller TV, men vi kan konkurrera med dem på Internet. Vi planerar också att valda National Alliance-medlemmar ställer upp i allmänna val, inte nödvändigtvis för att vinna, men för att få ut vårt budskap och attrahera nya rekryter. Vi vill också stärka våra band med seriösa europeiska nationalistorganisationer.

SJ: Har du några sista ord till våra läsare?

EG: Om den vita rasen skall överleva, kommer det krävas en gemensam kraftansträngning. Ett fåtal av oss kan inte göra detta ensamma. Jag uppmanar alla vita män och kvinnor som läser detta att bli aktiva deltagare i vår kamp. Engagera er i en patriotisk organisation för att nå ut till fler sunda vita; dedikera din tid och energi i en raslig organisation som arbetar för vårt folks intresse. Du kommer definitivt att göra något givande, och du kommer att må bra med dig själv när du gör det.

  • Publicerad:
    2003-10-09 00:00