INSÄNDARE. Nordfront-läsaren Magnus Svensson reflekterar över ondska och dess proportioner.

Såg ni videon med det ondskefulla hembiträdet som misshandlar ett litet barn? Om inte så finns den här.

Videon har spritts över nätet och setts av tiotusentals tittare. Och hembiträdet i fråga är nu föremål för en samlad hatvåg från världens alla hörn. Många tycker att hon borde skjutas.

Men låt oss se klart på saken. Det finns olika grader av ondska. Hon  brände ju faktiskt inte upp ungen. Vilket Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt gjorde, inte med ett utan med  tiotusentals tyska barn.

Tyvärr (eller lyckligtvis?) finns det inga videor som visar en panikslagen liten tysk treårsflicka som stapplar fram skrikande på brinnande asfalt och faller och dör.

Eller som grips av stormvindarna och flyger in i eldinfernot — som uppkommit i till exempel Dresden och Hamburg efter det att Roosvelts och Churchills härskaror med djävulsk planering först fällt sprängbomber för att bryta upp taken och sedan brandbomber för att antända husens torra innandömen.

Bränderna nådde flera tusen grader. Även vuxna sögs in i eldinfernot och folk som tagit skydd i skyddsrum under husen brändes eller kvävdes till döds.

Detta utsattes det tyska folket för. Ett folk, vars älskade ledare vid otaliga tillfällen före kriget försökt få till stånd internationella överenskommelser om att angrepp på civila mål skulle vara krigsbrott och som väntade i tre månader under pågående engelsk bombning av tyska civila mål innan han slutligen gav tillstånd till tysk bombning av engelska civila mål. Vilket var Churchills medvetna avsikt för att få folket med sig i krigsiver och hat.

Dresden efter bombningar.

Döda tyskar efter bombningarna av Dresden.

Döda tyskar efter bombningarna av Dresden.

Inte ens skyddsrum var säkra på grund av värmeutvecklingen.

• Publicerad:
  2014-12-02 12:10

Kategoriserat som:
• Insändare
• Opinion
• Opinion & Motstånd