INSÄNDARE. Katarina Gustavsson skriver här om metadata och hur systemet kartlägger medborgare.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Vi vet att övervakning mot det vanliga folket pågår. Den maktlösheten som har kommit med den har antingen accepterats eller gett oss ett vidare intresse för kryptering av olika slag, antingen till våra webbläsare, datorer eller mobiltelefoner. Men inte längre reagerar någon kraftfullt i ett klassrum när man får höra att företag ”dammsuger” metadata från sociala medier för att sedan sälja dessa ”paket” vidare för till exempel analysering. ”Information wants to be free” och informationen flödar till synes utan gränser. Regeln ”om det är gratis så är det dig de säljer”, har skapat aktivister och pessimister.
Vad är metadata? Metadata kan beskrivas vara data om data, och ger ingen information om innehåll. En enkel beskrivning kommer från NSA:s egna Stewart Baker:
Metadata absolutely tells you everything about somebody’s life. If you have enough metadata, you don’t really need content.
Metadata ger information om vem, vart, hur och när. Utan att stanna upp för länge kan vi direkt konstatera att den informationen kan vara väldigt värdefullt. Det stannar inte enbart vid Internettrafik, utan omfattar även telefontrafik. En tidigare skandal om metadata och telefontrafik innan Edward Snowdens avslöjanden kunde vi se redan år 2006 när USA Today skrev att NSA har en av de största databaserna för att spara miljoner av amerikaners telefonnummer. Efter NSA:s skandaler, som då som nu, hänvisar man att allt har godkänts av rätten. Vad de missar som Snowden berättar vid Ted Talk förra månaden är att dessa rättegångar är hemliga, med hemliga personer och hemliga tolkningar av lagen.
Detta hemlighetsmakeri bekräftas vid en debatt tidigare denna månad hos John Hopkings University där professor David Cole och Michael Hayden, tidigare direktör hos NSA och CIA, debatterade om balansen mellan personlig integritet och nationens säkerhet. Citatet av Baker om metadata i förra styckets togs upp av professor David Cole som sedan bekräftades av Michael Hayden. Han adderade dock:
We kill people based on metadata.
Baker hänvisade därmed till hur drönare använder metadata för att hitta sina mål. Russia Today har tidigare rapporterat om detta och beskriver metoden som osäker och som har resulterat i att civila har dött.
Amerikas kongress godkände den 7 maj en ändring av ”USA Freedom Act” med 32 för och ingen emot. Denna skulle sätta gränser på NSA och deras arbetsmetoder. 8 maj godkände House Intelligence Committee denna lagändring och även Obama-administrationen har gett sitt medgivande. Detta enhälliga godkännande av alla partner borde få ens alarmklockor att ringa. Vi inser att metadata är värdefull och NSA har onekligen gjort ett effektivt jobb – är det nu stopp på det? Det finns inget enkelt svar. Vissa begränsningar ska införas; istället för NSA så ska leverantörerna spara metadata om Internet- och telefontrafik och NSA ska begära ut information enbart om individuella personer. Men det finns fortfarande andra sätt som NSA har spionerat på. Till exempel Quantum-buggningen där man har satt in avlyssningsprogram och utrustning i datorer samt till exempel routrar innan de ens har kommit till kunden.
Hur påverkar detta oss i Sverige kan man undra. Det vore naivt att tro att NSA enbart agerar på ”amerikansk mark”. Deras arbetsmetoder innefattar också internationella användare. Det är konstaterat att NSA och FRA har haft ett nära samarbete med varandra, och dokument visar att detta samarbeta har pågått sedan 50-talet men att relationen har blivit ännu närmare från år 2004. Lagen vi har om FRA kontrollerar inte samarbeten. Desto närmare samarbete FRA och NSA har desto suddigare blir gränserna, säger en expert i december till The Local. Och onekligen har gränserna blivit suddade. Tidigare nämnda Quantum-buggningen är en del av operationen ”Winterlight” och har kopplingar till FRA. Vid en attack mot den belgiska telekombolaget Belgacom, som tillhandahåller tjänster för hela EU, så var FRA med i attacken. Detta betyder att FRA inte är en passiv ”tjuvlyssnare” som man ger sken av. När DN skrev om detta i december kontaktade man FRA:s presstalesman som nekade och säger bland annat att ”allt vi gör idag är enligt lagen”.
FRA har även fått tillgång till det kraftfulla övervakningssystemet Xkeyscore som beskrivs som ”Google för hackare”. Om detta system har Edward Snowden citeras ha sagt att med en persons mejladress kunde han få tillgång till allt. I de dokument som Snowden har läckt visar man hur man med hjälp av detta system kan få information om en svensk medborgares aktivitet på ”extremistforum”.
I december förra året avslöjade Ekot om hur Säkerhetspolisen försöker få operatörer att ge dem direkt tillgång till metadata . Det skulle betyda att Säpo inte skulle behöva fråga operatörerna om enskilda personers data utan själv hämta ut dem. Det skulle därmed inte finnas någon kontroll över hur mycket information Säpo skulle kunna hämta ut och ingen skulle kunna neka dem det. Sveriges Radio publicerade sedan ett ljudklipp där Säpo pressar Bahnhofs VD om denna tillgång. När Bahnhofs VD protesterar säger man ”vi gör ingenting som vi inte har lagstöd för”.
Precis som NSA hänvisar man alltså till lagen och säger att man agerar inom dess gränser. Det som är problematiskt är att de har faktiskt rätt. Det finns även brist på kontroll på dessa organisationer. Folk vars jobb har varit att kontrollera NSA har sagt att de inte har någon vetskap när tidningar har kontaktat dem om angående Snowdens dokument. Liknande är det när Uppdrag Granskning kontaktade FRA och frågade om NSA, så svarar man att man inte vet.
En sak som är säker är att dagens lagstiftning är inte tillräcklig när det gäller att beskydda invånare från deras egen regering. Större kontroll samt insyn behövs om de som anser sig ha rätten på sin sida så länge de kan hävda att de gör det för rikets säkerhet. Men ansvaret ligger inte fullt ut hos vår regering eller företag, utan också hos oss som användare. Vi bör intressera oss för ämnet likaså som en tonåring bör intressera sig för politik – det är så viktigt. Bara en person, Edward Snowden, satte bollen i rullning och till och med företag som Facebook, Google, Yahoo och nu senast Cisco har öppet protesterat mot vissa arbetsmetoder som NSA använder. Vi som användare bör pressa dessa företag ännu hårdare så att förändringar kommer att ske. Vi måste visa att vi inte accepterar tomma löften och att de kan inte gå tillbaka till ljusskygga arbetsmetoder.
För vi ska inte passivt se på när våra rättigheter trampas på eller att våra barn accepterar att leva i en värld där ordet integritet betyder ingenting. För oavsett om man blir pessimist eller aktivist bör man agera. Förstår man att metadata är värdefull måste man komma ihåg att det är data om dig, men även om din familj. Var smart med den tekniken du har och visa att du bryr dig om din integritet.
/Katarina Gustavsson
Hoppa till huvudinnehåll
