INSÄNDARE. Carl Carlsson delar med sig av en berättelse om en förintelseöverlevares besök på gymnasiet och om hur kritiska frågor tystades.

För många år sedan när jag gick i gymnasiet togs konflikten Israel-Palestina upp. I samband med detta tema kom en så kallad förintelseöverlevare till gymnasiet för att berätta sin historia. Han hade tydligen växt upp i en cirkusfamilj och så här i efterhand inser jag att det bör ha varit Sioma Zubicky. Han levde 1926-2014 och höll bland annat föredrag på skolor. Innan han skulle komma till skolan var det diskussioner och förberedelser på samhällskunskapslektionerna När jag fick höra att han hade växt upp i en cirkusfamilj kom jag på mig själv med att tänka en förbjuden tanke att ”förintelsecirkusen” kommer till skolan, men det var naturligtvis inget man vågade säga högt. Kanske tänkte andra likadant.

Detta var före internet och det fanns inte så mycket information att tillgå förutom det som berättades i DN, SvD, public service och TV4 samt i läroböcker. Vid samma tidpunkt var förintelsekritikern Robert Faurisson på besök i Sverige. Han intervjuades helt kort på TV och jag kom ihåg att han sade att före andra världskriget fanns det x miljoner judar i Europa och efter andra världskriget fanns det y miljoner, där skillnaden mellan före och efter var relativt liten och absolut inte sex miljoner. Jaså, kan det stämma tänkte jag och lade det på minnet.

Under förberedelserna inför Sioma Zubickys besök fick vi veta av läraren att när han var på besök förra året hade en lärare ställt en kritisk fråga till honom. Kanske var det en vänsterorienterad lärare som ställde en kritisk fråga om Israel-Palestina-konflikten. Judar fick naturligtvis aldrig kritiseras, men på mitt vänsterinriktade gymnasium kunde man ändå få kritisera Israel ur ett palestinskt perspektiv. Sioma Zubicky hade tydligen sagt efteråt att på mitt gymnasium fanns antisemitiska lärare och att det inte var säkert att han ville komma dit i fortsättningen. Det gick rykten om vem den utpekade antisemitiska läraren kunde vara. I vilket fall som helst fick inga kritiska frågor ställas och vi skulle vara mycket tacksamma att Sioma Zubicky ville ställa upp och besöka vårt gymnasium igen. Man kan ju bara ana hur skolledningen fjäskade för Sioma Zubicky. Så här i efterhand inser jag att det var ett rätt så effektivt sätt att tysta eventuell kritik under besöket. Ingen ville ju pekas ut som antisemit eller orsak till att Sioma Zubicky eventuellt inte ville komma dit nästa år.

Besöket kombinerades med en stor artikel i lokaltidningen, där Sioma Zubicky visade upp ett intatuerat nummer på bild i tidningen. I artikeln stod att han skulle besöka olika skolor i kommunen.

Inför föredraget i aulan tänkte jag att det skall bli intressant att höra hur han bemöter argument mot förintelsen såsom antalet judar före och efter andra världskriget osv. I den meningen blev föredraget en stor besvikelse eftersom han inte bemötte ett enda argument mot förintelsen. Istället minns jag att han pratade på om att han var en av de sista ögonvittnena och hur viktigt det var att förintelsen blev ihågkommen.

En detalj som jag kommer ihåg var att han med avsky berättade att han hade hört någon säga att denne garanterat inte var jude eftersom denne hade haft en position inom statsförvaltningen i Tredje riket, vilket judar knappast kunde ha. Sioma Zubicky tyckte att något sådant var fruktansvärt. Min morfar arbetade på en tysk myndighet i Berlin i Tredje riket och jag kände mig lite träffad eftersom jag själv skulle kunna använda det argumentet om jag ville.

Inte en enda i den stora aulan ställde någon kritisk fråga och själv ville jag inte sticka ut genom att räcka upp handen och fråga hur han förklarade antalet judar i Europa före och efter andra världskriget. Kanske hade han svarat något i stil med att folkräkningen var bristfällig och inte kunde användas, eller så hade han anklagat mig för att vara antisemit.

Efter föredraget fanns ett antal frågor kvar. Borde inte antalet judar i Europa ha minskat med betydligt mer än sex miljoner eftersom ett antal judar flyttade från Europa under andra världskriget? Hur var det egentligen med ugnar i koncentrationsläger och var finns askan efter minst sex miljoner människor? Varför var det så viktigt att inga kritiska frågor fick ställas? Med tiden har frågorna blivit flera. Varför står inte namnen på döda judar vid förintelsemonument? Vid andra monument brukar det stå namnen på de döda. Vid synagogan i Stockholm står bara namnet på de som kallar sig överlevare. Det finns säkert någon krystad judisk förklaring till detta, men den rimligaste förklaringen måste vara att gamla judiska myter om förintelse har sammanvävts med utvalda fakta och bildat en ny judisk förintelsemytologi.

Förintelseöverlevarens besök på skolan fick inte avsedd effekt på mig.

/Carl Carlsson

• Publicerad:
  2018-06-02 10:45

Kategoriserat som:
• Insändare
• Opinion
• Opinion & Motstånd