INSÄNDARE. Jenny Svensson skriver här om dubbelmoralen som genomsyrar den etniska nationalismen. Vissa hyllas för sitt mod och vissa förföljs.

Jag har sällan stött på ett så stolt och nationalistiskt folk som kurderna. Jag önskar att vi kunde uppbringa mer av deras kämpaglöd och mod. De går man ur huse, både män och kvinnor, för att försvara sitt folk och land. All heder till dem för det. Jag förstår till fullo att de vill ha sitt land och att de är trötta på förföljelse, turkar och syrier och allsköns ”riff-raff”. Den enes hjälte, den andres terrorist. Och vi vet ju vilka som avgör vem som är vad.

Så långt allt väl, även om jag vet att jag inte kommer att bli poppis hos alla läsare med detta, men det hör väl till sakens natur, vi kan inte se allt i samma ljus.

Kurdernas etniska nationalism hyllas, de kan säga att de är stolta kurder och att de är ett välutbildat och jämlikt folk. De hänvisar ofta till sina peshmergasoldater som strider sida vid sida, man och kvinna. För mig är inte det jämställdhet. Alla kan strida om så krävs, man kan kalla det mod men det har absolut ingenting med jämställdhet att göra. Kvinnor får sämre utbildning, många är analfabeter, de får inte välja sina makar och männen har all makt över familjen. Det är raka motsatsen till jämställdhet. Det frustrerar mig något otroligt att svensk media framställer detta som ett tecken på jämställdhet. När det rent krasst handlar om att få ihop så många stridande som möjligt.

Våra nationella hjältar å andra sidan, de terroriseras av polis och stat, de avlyssnas i sina hem och i sina telefoner. De förlorar vänner, jobb och blir uteslutna ur fack. Vissa förlorar sina familjer. Allt för många har låsts in i fängelse utan egentlig grund.

Allt för att vi vill kunna försvara vårt land, vara stolta över vårt ursprung och hylla vår kultur och vår historia.

Kan ni tänka er ett reportage om vår kamp för vårt land i SVT eller i någon av de etablerande tidningarna? Det kan inte jag. Däremot har jag sett ett otal inslag och artiklar om kurdernas kamp.

Missförstå nu inte min beundran för kurdernas kämpaglöd, jag anser att de skall kämpa i Kurdistan, se till att de får sitt land efter alla dessa år. Så kan vi svenskar kämpa för att återfå det Sverige vi en gång hade, och som vi så desperat behöver få tillbaka.

Jag avslutar med några frågor ställda till media och våra makthavare; varför är en sorts etnisk nationalism något bra och något värt att eftersträva, medan vår är förkastlig, grym och obildad?

  • Publicerad:
    2014-12-14 21:30