INSÄNDARE. Henrik Andersson skriver om en föreläsning han lyssnade på.

Hemse folkhögskola.

Hemse folkhögskola.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Michael Lundh, känd för att varit med i Expo, besökte den andra april Gotlands folkhögskola. Lundh som startat en föreläsning med namnet ”Polisen som bemötte buset med kärlek.” Och vad talade då denne f.d. polis om? Jo det kom fram att han var rädd! Rädd för allt och alla. Han växte upp och var rädd. Hans morfar som var alkoholist var arg och rädd för poliser men sonsonen lät sig ändå bli polis. Men han fortsatte vara rädd. Nästan två meter lång och vältränad så fortsatte Michael sin färd in i rädslans rike. Han var rädd för kvinnor, känslor ja i princip allting. Han var rädd för invandrare också. Men det är klart om man är rädd för alla människor så är man rimligtvis rädd för de med annat ursprung.

Med andra ord var Michael Lundh en översittare och bråkstake. Men som alla andra översittare så bottnade kaxigheten i den ovannämnda rädslan. Som så många andra i samma situation som han själv fick han nog av sitt osunda beteende och blev nu rädd för sig själv! Rädd för vad han gjort och rädd för att folk kunde tycka illa om honom. Hela föreläsningen hade detta som tema att han var rädd och det kanske är därför som han reser runt med sitt föredrag? Han vill helt enkelt få sympati. ’Tyck synd om mig’. Denne stora starka karl utstrålade ett litet barns behov av bekräftelse. Vi som var i publiken hade alltså som uppgift att smeka denne rädde mans ego!

Om det inte varit för hans bakgrund som polis så hade showen påmint om alla de kriminella som reser runt och håller föredrag. Taskig barndom, dåligt självförtroende och aggressioner som tas ut på oskyldiga. Och sen snyft snyft tyck synd om mig.

Nåja, när det äntligen var slut med att snyfta om sig själv började han tala om nazister. Och vad var då dess för några? Jo de var rädda! Onekligen är Michael svensk mästare i rädsla men här var han nog ute på främmande vatten. Han förklarade inte vad det var för rädsla nazisterna led av. (rädslan att se sitt folk och sitt land gå under är ändå något mer befogat än rädslan att springa runt med batong och slå folk utan anledning.)

Svenska motståndsrörelsen nämndes och bild på dess ledare visades och SvP likaså. Men att Motståndsrörelsen stöder Putins övertagande av Krim var ändå att ta i.

Vänsterextremismen togs också upp. Men bilden som visades av Joel Bjurströmer Almgren hade ett anonymitetsband framför våldsverkarens ögon.

I en paus i föreläsningen frågade undertecknad föreläsaren rakt ut. ”Vad är det du är rädd för?” Men det verkade han inte riktigt veta själv. Frågan om rädsla alltid är något negativt fick efter en liten betänketid svaret nej. Som art hade vi ju överlevt då vi varit rädda för rovdjur.

Konstapel Lundh erkände även föga förvånande att han varit rädd för invandrare. Men varför, framgick aldrig riktigt. Men nu var han rädd för högerextremister. Rädslan består, men föremålet för den ändras alltid i Michael Lundhs skräckslagna värld!

/Henrik Andersson


  • Publicerad:
    2014-04-05 16:50