INSÄNDARE: ”Det är för sent”

INSÄNDARE. I denna insändare bemöter Mia Andrén defaitismens lögner och uppmanar än en gång Nordens män och kvinnor att göra vad som krävs för att rädda vårt folk.

vapnadkamp-lop

”Det är för sent.”
”Vi kan inget göra.”
”Rösta på SD.”

Om det finns någon orsak till att det är för sent är det ovanstående meningar. Om vi väljer att passivt stå och se på är det klart att vi inte har en chans. Hur ska vi kunna ta tillbaka vårt land om vi inte gör någonting? En röst var fjärde år? På vadå? Tycker ni att de hållit sina löften hittills? Tror ni att de helt plötsligt ska börja göra det?

Varje dag kan vi läsa i tidningarna hur våra så kallade ledare spottar på oss. Genom sina ord, genom sina handlingar. De förnekar oss, de förnekar hela vår existensberättigande som folk. Det jag inte kan förstå är hur du kan stå och se på, hur du kan ta emot deras förnedring utan motstånd?

En stark nation kräver starka individer. Inte män som böjer sig för minsta motstånd. Det finns inget val mellan bekvämt liv eller undergång. Den tiden är förbi för längesen. Förändringen sker inte i regeringen, förändringen sker hos oss, folket. Vi måste resa oss, inte gräva ner oss djupare i förnekelser och bortförklaringar.

Om vi gör nationalsocialismen till en vardag har vi börjat med förändringen. Vi måste synas, vi måste höras och framför allt inte skämmas över färgen på vår hud. Eller för kärleken till vårt folk. Vi har inget att skämmas över. Vi har byggt upp en framstående nation och att andra folk inte klarar av det ska inte läggas på oss. Det är deras ansvar.

”Vi kommer när det blir strid.”
”Dela ut flygblad är ingen kamp.”

Att tro sig finna mod när det väl gäller men samtidigt inte kunna dela ut en papperslapp är bara ännu en bortförklaring till högen av bekväma lögner. Vågar du inte stå upp för dina ord? Hur ska du då våga vara med när det verkligen gäller?

Första steget är inte att kriga. Första steget är att organisera sig. Utan soldater kan man inte planera för strider. Utan soldater kan man inte försvara sitt folk. Utan män som står upp för kvinnorna och varandra kommer ingenting att hända. Så länge du sitter hemma och väntar på rätta tillfället kommer vår fiende vinna mer mark.

Vågar du inte dela ut flygblad kommer du inte heller att våga när det väl gäller. Fegheten försvinner inte bara för att situationen förändras.

Känslan av att vara med andra likasinnade är uppfriskande och kan både få modet och kampviljan att växa sig stor. Ensam är aldrig stark.
Kom in i gemenskapen och känn lyckan av att inte vara ensam utan att tillhöra en samhörighet, ett folk. Du kommer inte bli besviken.

/Mia Andrén

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments