Dagens datum 24 april: Denna dag återvänder den finlandssvenske polarfararen Nordenskiöld efter Vegaexpeditionen. Nordenskiöld hade funnit och genomseglat Nordostpassagen.
INSÄNDARE. Mia skriver här om hur Europa föll – inte befriades – 1945 när det nationalsocialistisk Tyskland besegrades.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Vid andra världskriget slut 1945 sägs det att vi blev befriade men vad är det vi har blivit befriade ifrån? Om friheten innebär risken att bli dödad i en terrorattack, våldtagen, rånad, misshandlad, övergiven i misär på ålderns höst, föda barn i bilen, skottlossningar och att inte våga sig ute när det blivit mörkt, då vill jag inte ha er frihet. Då kan ni behålla den.
Terrorattentat har blivit en vardag och demokratin vill att vi ska vänja oss vid detta. Denna vackra så kallade demokrati vill att vi vänjer oss vid döda och lemlästa kroppar. Det är priset av vår frihet. Trots att vi lever i en demokrati har vi inte fått välja detta. När Tyskland förlorade kriget förlorade vi våra rättigheter. Den så kallade befrielsen blev början på vår undergång.
Det talas om bokbål samtidigt som böcker rensas ut ifrån bibliotek och bokhandeln. Gamla klassiker som älskas av många tas bort för att göras om så att rätt ord finns att läsa i dem. Ett modernt bokbål. Ett sätt att radera vår historia för att passa den nya världsordningen. Allt som inte passar de styrande ska försvinna och glömmas bort. Bojkotter och utfrysning är störst bland de som påstår sig förespråka åsiktsfrihet. ”Man får inte säga vad som helst bara för att man har åsiktsfrihet.” Att kunna kritisera är just vad åsiktsfrihet är. Det glöms bort för att kommas ihåg när man pratar ”diktaturen” i Tredje riket. Hyckleriet som göms i fina ord som ”allas lika värde”. De som står för friheten är de som kväver den som mest.
Samtidigt talar man om nationalsocialismens stora ”brott” mot mänskligheten, ”brotten” man inte ens får ifrågasätta. Det stora ”brottet” utan bevis. Men det som sker framför ögonen på oss blundas det hårt för. De sörjer så hårt över något som ska ha ägt rum för över 70 år sedan.
Det talas om utrensning medan barn med svåra handikapp står utan hjälp. Det är ingen rättighet att andas. Varför upprörs inte goda demokrater av detta istället för något som påstås ha hänt för 70 år sedan? Bli inte en del av historian som de som inget gjorde, som bara lydde order. Bli en del av dem som stoppade, de som vågade gå emot och göra motstånd. Stå upp för barnen som inte kan stå upp för sig själva.
När ni ser män och kvinnor ifrån Nordiska motståndsrörelsen ska ni inte tänka på utrensning, bokbål, Kristallnatten, gaskammare och diktatur, den lever ni redan i. Ni ska tänka på frihet, kärlek och folkgemenskap. En kamp som handlar om att väcka ett sovande folk, få ett folk att sluta hata sig själva och inse hur bra vi faktiskt är.
Minns att vi aldrig blev befriade 1945. Det är ”befrielsen” vi måste kämpa emot, ingen annan kommer göra det.
/Mia
Hoppa till huvudinnehåll
