INSÄNDARE. Jenny Svensson reflekterar i den här insändaren över massakern i Frankrike.

När “vanligt folk” har anpassat sitt handlande och sina yttringar efter vad de tror är det rätta, i en desperat ovilja att säga eller göra något fel så till den milda grad att det inte längre går att rita en bild utan att människor ska dö, är det inte då dags att inse att det är VI som ger dem makten att skrämma och terrorisera oss?

Om gemene man slutade vara så förtvivlat rädd för att säga något som eventuellt skulle kunna kränka någon och sa vad de tyckte lite nu och då istället för att tyst se på skulle inte en relativt liten grupp kunna terrorisera den stora massan. Det är först när goda människor är tysta som de onda vinner.

När människor skjuts för serieteckningar, är det inte då dags att inse det absurda i situationen?

Uppriktigt sagt, är det okej att religiösa vanföreställningar dikterar för oss vad vi får säga och göra? Inte ens våra egna religösa vanföreställningar alltså, utan andras. Jag finner det extremt märkligt, och det är absolut ingenting jag kan förlika mig med. Jag vägrar att anpassa mig efter sinnessjuka spelregler i ett spel jag inte bett att få delta i. Ett spel som spelas mot ett gäng ADHD-sjuka sjuåringar utan sitt ritalin. Nya regler så fort det passar dem, dåliga förlorare med hybris och dålig självkontroll. Lättkränkta som övercurlade småbarn från Lidingö. Jag varken vill eller tänker delta.

Om någon blir kränkt av att jag inte anpassar mig så får de bli det. Jag kan leva med det. Precis som alla människor med självinsikt kan leva med att bli “kränkta” utan att gå loss med automatvapen. Vi måste ta tillbaka vår rätt att uttala oss. Våra tankar och åsikter är minst lika viktiga som andras. Varför är det vi som ska kränkas genom att tvingas till tystnad?

Och är det verkligen kränkande att någon inte delar ens tro, och ger uttryck för det? Eller ligger den verkliga kränkningen i att tvinga människor till tystnad? Jag är rätt säker på vad svaret är här på Nordfront, men vad skulle svaret vara i “vanlig” media? Tyvärr inte detsamma som här. Det är media som har skapat den här enorma rädslan för att trampa någon på tårna. Och vissas tår är ömmare än andras, och inte sjutton beror det på att vissa har stålhättor. Utan staten och media har bestämt vilkas tår som är ömma, och därmed inte får trampas på. Andras tår får man köra stridsvagn över, för vissa människors tankar, åsikter och känslor är mindre värda. Och du är antagligen en av dessa människor vars tankar, åsikter och känslor som inte är värda ett vitten.

Det är den verklighet vårt samhälle har skapat åt oss. Nu är det bara vi som kan ändra på det och därmed ha en chans att stå som segrare. Men då är det dags att sluta vara tyst i vardagen. Börja ta strid i det lilla och sluta vara tyst. Våga vara obekväm. Sluta bry dig om vad folk tycker.

Dags att välja väg helt enkelt. Själv gjorde jag det för längesen.

/Jenny Svensson

• Publicerad:
  2015-01-09 08:00

Kategoriserat som:
• Insändare
• Kärnfrågor
• Nyheter & Journalistik
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Ras & Invandring
• Sverige