Motståndsrörelsens Magnus Söderman skriver inför valet nu på söndag. Med utgångspunkt från de två intervjuer som publicerats resonerar Söderman kring partierna utifrån ett nationalsocialistiskt perspektiv. Vidare tas frågan om Sverigedemokraterna upp. Förhoppningen är att detta blir en vägledning.

Patriot.nu har nu publicerat intervjuer med företrädare för två nationella partier, vilka båda är valbara på söndag. Vi har gjort detta för att erbjuda läsaren en möjlighet att bestämma sig för hur han eller hon skall göra på valdagen. Vi har ansett detta av intresse av tre skäl. Dels eftersom Motståndsrörelsen inte ställer upp i val detta år, varför andra alternativ kan vara av intresse för er som bestämt er för att rösta, men inte vet på vilka. Vidare är många av er läsare nationalsocialister, och eftersom den nationella rörelsen (generellt sett) ”kastat in handduken” när det kommer till att stå upp för NS-ideologin ansåg vi det som vår plikt att ställa frågor till de två alternativen utifrån den nationalsocialistisk världsåskådning. Slutligen ville vi göra er läsare uppmärksamma på dessa två partialternativ eftersom det fortfarande finns många som sätter sitt hopp till Sverigedemokraterna och som tror att deras eventuella platser i riksdagen på något sätt skulle vara bra för vårt folk. Så är inte fallet varför vi hoppas att läsaren som bestämt sig för att rösta väljer något annat alternativ än SD. För både Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna är mycket bättre – även fast de båda har fel.

ND och SvP
Vare sig jag eller andra i Motståndsrörelsen betvivlar partiernas goda vilja eller deras medlemmars engagemang och brinnande iver för vårt folks väl (i tider av nationell skvallertidningsjournalistisk är det lika bra att vara övertydlig med uppenbarheter). Kritiken riktas mot partiernas taktik och ideologi. Min främsta kritik, och den kritik jag kommer att ta upp i denna text, är övergivandet av nationalsocialismen (på riktigt eller som taktik) till förmån för nypåhittade ideologier som man anser vara överlägsna eller ens plausibla alternativ. Låt mig citera Colin Jordan:

I rak motsats mot den klagan som hörs från kraftlösa nationella och ”patrioter” att samröre med Hitler och nationalsocialismen är förödande och måste undvikas, menar vi att samröre inte bara är önskvärt, utan även nödvändigt. Dessa darrande ”krigare” som vill förneka nationalsocialismen är för evigt på flykt från sina egna skuggor och verkar inte begripa att deras kritik av systemet pekar mot, vilket systemet konstant hänsyftar, Hitler och nationalsocialismen. Oavsett vad dessa själva hävdar så kommer systemet alltid att påstå dem vara ”nazister” och ju aggressivare de försöker ta avstånd, desto mer övertygade är systemet om att just detta är ett bra sätt att få dem på defensiven. Dessa politiska eunucker är kraftlösa redan från början även fast de själva fånigt gratulerar varandra för ”visdomen” de tror sig äga.
Vi nationalsocialister däremot, till skillnad från dessa reformerar av demokratin har inte bara en komplett världsåskådning utan även som en del av denna, inspirationen som kommer från den hängivenhet, den strålande heroismen och de kolossala åstadkommandena vi finner i vår betraktelse av det nationalsocialistiska Tyskland under Adolf Hitler. Detta unika underbara arv är vår styrka, den näring vi som kämpar i dag behöver för att härda ut och segra.

Ovanstående säger egentligen allt, och det på ett mycket bryskt sätt till råga på allt. Nationalsocialismen har gjort sig förtjänt, genom dess politiska och militära soldaters offer, av en rörelse som unisont sluter upp bakom denna allomfattande ideologi. Den skall försvaras, inte överges!

Svenskarnas parti ser sin världsåskådning som ”ideologisk naturalism” och man understryker att man ”utgår från hur verkligheten är beskaffad” när man fattar beslut. Men vad är skillnaden mellan detta och nationalsocialismen? Nationalsocialismen är den naturliga ordningen konkretiserad i realpolitik och världsåskådning. Den utgår i allra högsta grad från hur verkligheten är beskaffad. Vidare konstaterar SvP att ”ett uppenbart problem var att många hängde upp sig på semantik och konnotationer och inte det politiska innehåll vi ville framföra.” Detta måste anses liktydigt med att det hela främst handlar om en kosmetisk förändring, som sedan underbyggs med omskrivningar. Slutligen fastslår man att: ”Det viktiga är att vi kan föra fram vad vi står för och genomföra den politik vi eftersträvar, inte vad vi eller andra kallar den för.” Problemet med detta är att SvP, vare sig de vill de eller inte, kommer att tvingas fäkta mot ett kompakt etablissemang som kommer att kalla dem för ”nazister” eller ”förtäckta nazister” i all evinnerlighet. Detta om något skiftar fokus från politiskt innehåll till att bli en försvarsstrid om semantik.

Vi ser ju hur till och med Sverigedemokraterna då och då kallas ”nazister”; inte av proffstyckare, media eller politiker dock, vilket tog dem åratal av förnedring, urvattning av program och förräderi mot folket att uppnå. Denna väg vill väl ingen vandra efter dem?

Samma kritik riktas även mot Nationaldemokraterna, även fast de lättare kan hävda sin ”oskuld” när det kommer till problemet nationalsocialismen. ND har aldrig kallat sig nationalsocialister men blir trots detta utmålade som sådana, eller helt enkelt som rasister eller annat. Däremot har de anammat en ideologi som kallas ”etnopluralism” vilken, när allt kokas ned, endast är ett efterkrigstida försök att avdramatisera nationalsocialismen genom att urvattna den. Man talar inom etnopluralismen om en given rättighet för varje folk/ras att äga en nation, vilket skall realiseras genom överenskommelser mellan jordens olika folk/raser.

Nationalsocialismen är tydlig med att andra raser visst kan ha sina nationer, att de kan sträva efter att utvecklas enligt sin potential, särskilt om de lever efter nationalsocialistiska principer. Men däremot är det även klarlagt att om en annan ras utgör ett hot mot den ariska världen, så måste hotet tas om hand. Nu kanske etnopluralisterna är överens med oss om detta. Problemet är bara att de inte säger det öppet utan i sådant fall förklär verkligheten, vilket nationalsocialismen inte gör.

Politiska program eller idéer som inte i sig själva är ärliga är inte till gagn eftersom de ”uppfostrar” anhängarna felaktigt. Om nationalsocialismen som ideologi skulle förbjudas eller om ett läge skulle uppstå som det i Tyskland, så måste man noga överväga hur man skall agera. Men så länge det är möjligt finns det ingen anledning att försöka skriva om nationalsocialismen; kraften i dess historia och det avtryck den gjort i historien och folkkollektivet skall användas. Och för att tala klarspråk; den har fel som tror att något annat än nationalsocialismen kan säkra vårt folks överlevnad.

Sverigedemokraterna
Att ens nämna SD i samma text som ND eller SvP är egentligen fel eftersom de inte spelar på samma planhalva över huvud taget. Både ND och SvP vill väl och har goda intentioner medan SD endast är ett av hydrans huvuden. Men det är viktigt att åter ta upp problemet Sverigedemokraterna.

SD är en säkerhetsventil vilket vi konstaterat många gånger och deras eventuella tillträde till riksdagen kommer inte att betyda något annat än risken för avradikalisering. Många goda och oroade svenskar kan komma att känna ett lugn med att ett förment nationellt parti nu finns representerat i maktens korridorer och därmed slå dövörat till när fridstörare som vi, försöker nå fram till dem. Det kommer att bli tuffare för oss om SD kommer in och ge oss stora utmaningar.

Vidare kommer SD vara en god samarbetspartner för de styrande när de medborgerliga fri- och rättigheterna skall inskränkas än mer. Ett förbud mot ”extrema” organisationer, vare sig de är ”höger eller vänster” kommer ha SD:s fulla stöd. Framförallt kommer de att gå i bräschen för förbud mot organisationer som kan utgöra ett hot mot dem själva, med andra ord nationella eller nationalsocialistiska organisationer.

SD är ”kulturnationalister” och ras spelar för dem ingen roll. De bekymrar sig om språkkunskaper, om svenska traditioner och svensk kultur. Men svensk kultur och svenska traditioner är beroende av vilka det är som lever dem. Kulturen kommer från rasen och i vår herres hage så spelar det roll om det är en etniskt svensk familj som dansar runt midsommarstången, eller om det är en rasblandad familj – oavsett hur bra de kan prata eller förstår svenska. Påtvingad integration är folkmord! Och om man inte har rasen som grund så har man fel och är inte ett alternativ för den som verkligen bryr sig om folkets framtid.

Slutligen kan vi se vilken marginell betydelse framgångsrika ljumma ”nationella” partier i Europa egentligen har haft. Är Frankrike, Österrike eller Danmark föregångsländer? Är Norge? Kommer Sverige att ta stormsteg framåt med Sverigedemokrater i riksdagen, eller kommer urartningen bara att ta lite längre tid?

Hur skall man göra då?
Man skall inte rösta på SD! Vill man av principskäl inte rösta alls så må det vara hänt. Till er som skall rösta: Motståndsrörelsen går inte ut och ger något av de två partierna sitt offentliga stöd, bland annat på grund av den kritik som ovan riktas mot dem. Vi har publicerat intervjuerna med syftet att ni skall få bättre möjligheter att fatta beslut själva – utifrån ett nationalsocialistiskt perspektiv.

Det är nu upp till er hur ni lägger er röst.


  • Publicerad:
    2010-09-18 00:00