Det kan knappast ha undgått någon patriot att lördagen den tjugosjunde januari är högtidsdag för ett historiskt falsarium, vilket går under beteckningen Förintelsen. I landets tre största städer arrangerades det allt från seminarier och föreläsningar till lite mer estetiskt präglade uppträdande som körsång.

På Malmös stadsbibliotek kunde man exempelvis få äran att undervisas av ”överlevande” judar från föreningen Förintelsens ögonvittnen. Sydsvenskans före detta chefsredaktör, Per T Olsson, kunde åhöras när denne i högstämda ordalag la ut texten i ett föredrag med den lite smått suggestiva titeln ”Farlig förnekelse”.

Nationellt Motstånd har sedan nummer elva av tidningen låtit publicera Richard Harwoods utmärkta bok ”Dog verkligen sex miljoner” som följetong, varför det är överflödigt att ingående föra i bevis den så kallade ”Förintelsens” förljugna status som ”historiskt faktum”. Däremot kan det vara på sin plats, så här i svallvågorna efter högtidlighållandet av lögnen, att skärskåda dess djupaste och egentliga syfte.

Den nya religionen
Statligt sanktionerade religiösa högtider är något som i det genomsekulariserade Västlandet hör till ovanligheterna. Allt sedan upplysningens genombrott har alla former av religiöst organiserande firanden av traditionella högtider motarbetats och ifrågasatts av det härskande systemet. Symboliska handlingar vilka åsyftar att återspegla en djupare mening i tillvaron, vilken är höjd över det mänskliga förståndet, har utmålats som skrock och sagor. Snart sagt alla former av religiösa uppfattningar om den materiella verkligheten har motarbetats av de allt mer materialistiskt influerade härskande skikten i de västerländska samhällenas topp. Skikt vilka i sin tur sedan 1789 i allt högre grad, medvetet eller omedvetet, alltjämt är verktyg för en viss rasreligiös stams intressen. Denna ateistiska trend vilken ivrigt förespråkas av den politiska korrektheten i tv-sofforna och på ledarsidorna, gör dock helt om med sina aggressiva ateistiska angrepp inför ett specifikt årligt religiöst firande, ”Förintelsen”.

Medan alla former för kristen såväl som fornarisk religiositet i det offentliga rummet i dagens europeiska religiösa ”diskurs” förlöjligas och förhånas (exempelvis ”konstutställningen” Ecce Homo) visar alla makthavare sin underdånighet inför denna, av religiös iver uppkomna, högtid. Året 1945 är vändpunkten för den västerländska ateismens framfart ty då såg denna nya semitiska Messias-myt dagens ljus. En myt, vilken har kommit att ersätta den kristna kulten av den påstått gudafödda sonen och hans förmodade återlösning av mänskligheten, och inför vilken såväl det borgerliga etablissemanget som massmedia böjer knän inför. I den i norden under tusen år dyrkade Messias-gestalten Jesus Kristus ställe har systemet nu tjänstvilligt placerat det judiska folket som kollektiv betraktat. Istället för att blicka upp mot en korsfäst gud för att få syndernas förlåtelse för påstådda missgärningar, anses det nu som en tvingande självklarhet för hela den icke-judiska världen att klä sig i säck och aska. Detta för att sedan betrakta det utvalda folkets ständigt närvarande näst intill gudomliga lidande. Med evigt patent på allt vad offer och martyrium heter, tronar denna förljugna ”Förintelse” på alla icke-judars axlar.

Moraliskt alibi
Med dess anförande som moraliskt alibi rättfärdiggör denna påhittade händelse allt från övergrepp mot värnlösa civila på Västbanken och Libanon, till rättsvidriga straff och fängelsedomar mot forskare i Europa och Nordamerika. Dessutom inbringar falsariet icke oansenliga summor pengar till sionistiska organisationer, vilket juden Finkelstein redogör för i sin bok ”Förintelseindustrin”.

Att denna högtid är dirigerad och utnyttjad av en etnocentrisk minoritet, borde stå bortom all tvivel för var ärlig patriot och sanningssökare. Men hur bemöter man effektivast dessa bisarra virrvarr av lögner och förtal av europeisk historia och ariskt ledarskap? Det enda sättet att bemöta detta effektivt är att göra det organiserat. Vår samtid kan tyvärr visa upp en alldeles för stor skara av rättfärdiga kvinnor och män vilka med ärligt uppsåt försökt bekämpa vår folkfiendes mest djävulska lögn oorganiserat, på egen hand. Detta är ett fatalt misstag ty det är enbart genom organiserat motstånd, kanaliserat genom kamporganisationen och präglad av dedikerad aktivism och offervilja, som sanningen till sist kan bringas till seger.

Av: J.H.

  • Publicerad:
    2007-02-03 00:00