I huvudet på Expo

Av ,
Politisk redaktör
0

ANALYS. I en pratstund med Expo framkommer att de, enligt egen logik, är ansvariga för AFA-våld och åsiktsförtryck. Dessutom hycklar de om sin egen verksamhet.

Fredrik Vejdeland och Daniel Poohl.

Fredrik Vejdeland och Daniel Poohl. Foto: Nordfront.se

Under lördagen besökte Nordfront Bokmässan i Göteborg. Efter att Expos chefredaktör Daniel Poohl talat om ”Propagandakriget” dröjde jag mig kvar för att tala med honom för att försöka ta reda på vad som rör sig i huvudet på Expo. Det hela kom att emanera i en mängd olika diskussioner där Poohls hållning i vissa fall var rätt så anmärkningsvärda.

Daniel Poohl är en person som konsekvent använder sig av orwelliskt språkbruk och quilt by association-argumentation, något som var väldigt tydligt i det tal där han berörde påstådda kopplingar mellan Nya Tider och bland annat Nordiska motståndsrörelsen. Eftersom Nordiska motståndsrörelsen påstås vara för våld mot oliktänkande och att Nya Tider tydligen samarbetar med organisationen så måste det innebära att också Nya Tider är för våld mot oliktänkande, var grundragen i både (((Jonathan Lemans))) och Daniel Poohls föredrag.

Att Nya Tider är ”våldsbejakare” och ”antidemokrater” rättfärdigar därmed aktörer som Expo att arbeta för ett inskränkande av deras yttrandefrihet och förmå systemet i sig att på olika plan bekämpa politiskt oliktänkande. Detta är något som Daniel Poohl och Expo eftersträvar. Målet är inte enbart att bekämpa Nya Tider utan att bunta ihop oss så att de kan slå två flugor i en smäll. För om den mer mjuka aktören i ett samarbete skulle vara ett slags hot mot vanliga människor, varför skulle inte då den mer radikala vara det?

Resonemanget är inte bara intellektuellt ohederligt utan är dessutom dubbelt felaktigt. I själva verket är det självförsvarsvåld som Nordiska motståndsrörelsens aktivister använder sig av en nödvändighet när de blir angripna av sådana som de facto delar samma världsåskådning och är en del av samma svenskfientliga rörelse som Expo. Det är snarare Expo som orsakar vänsterextremt våld mot nationella och invandringskritiker. Om inte Expo bedrivit häxjakt hade färre motiverats till det eller känt att det var legitimt att attackera nationella. Expos demonisering av nationella orsakar våldshandlingar mot dessa.

Huruvida Motståndsrörelsen och Nya Tider kan ha samarbete eller vara synkroniserade i vissa frågor är något som Expo gärna får spekulera mer kring, men att vi samarbetar kring ”politiskt våld”, eller att detta per automatik blir den logiska konsekvensen av att vi tillhör samma rörelse, är i vart fall inte sant.

”Inget samarbete med Researchgruppen”
En berättigad motfråga till Daniel Poohl blev därför varför Expo har ett samarbete med Researchgruppen som har sitt ursprung i AFA dokumentation och vars ledande medlemmar är så kallade våldsbejakande extremister. Enligt rådande Expo-logik skulle ju detta göra Expo till våldsbejakande extremister.

Här blev svaret att man inte alls har eller har haft något samarbete, vilket ju kan vara korrekt om man med samarbete menar ett officiellt samarbete. Det råkar bara vara så att att ledande personer inom bägge organisationer samarbetar inom andra föreningar – såsom styrelsen i Piscatus och genom arbetet i Strix television – men att det inte finns något formellt samarbete mellan Expo och Researchgruppen. Med tanke på att varken Nordiska motståndsrörelsen som organisation eller Nordfront som tidning har ett officiellt samarbete med Nya Tider – och att det enligt Poohl är viktigt att samarbetet just är officiellt – blir det obegripligt varför Expo hela tiden talar om ett (icke-existerande) samarbete inom den ”rasideologiska miljön”. Har det att göra med dubbla måttstockar?

Researchgruppen är Expos systerorganisation fast lite fetare, enligt Mathias Wåg.

Researchgruppen är Expos systerorganisation fast mer Stasi och lite fetare, enligt Mathias Wåg som leder gruppen.

Under samtalets gång blev det tydligt att Daniel Poohl vill distansera Expo från Researchgruppen, men också från våldsverkaren och Expo-grundaren Tobias Hübinette som beskrevs som ”en av många” grundare. Expos samröre med verkligt våldsbejakande extremister var ett lite känsligt ämne, särskilt som Expo annars är väldigt intresserade av olika rörelsers historia och nu måste förklara hur våldspsykopater haft sådant samröre med deras egna organisation. Distanserandet från Researchgruppen tror jag har att göra med att de använder sig av mer kriminella metoder och att Expo vill vara mer mainstream. I praktiken är det också den uppdelningen man har gjort, men att det inte skulle förekomma något samarbete är naturligtvis bara löjligt.

”Bonnier har ingen makt”
Poohl betraktar sig som liberal demokrat och menade i samtalet att demokrati handlar om ”mänskliga rättigheter”, medan jag själv påpekade att demokratins uppkomst i Sverige snarare kom att handla om hur samhället rent praktiskt skulle organiseras och med grundlagsrättigheter för medborgare och annat – alltså sådant som Expo faktiskt är emot.

Det har också funnits andra sorters demokratier och den ursprungliga demokratin i Aten handlade definitivt inte om några ”mänskliga rättigheter”, med mångkultur och massinvandring som centrala inslag. Främlingar hade ingen rätt att delta i beslutsprocessen exempelvis. Detta kontrade Poohl med att man ska ”inte fastna i det förgångna” och att den franska revolutionens liberala demokrati som han representerar inte ska sammanblandas med antikens. Återigen är inte Poohl konsekvent, för om det är några som är besatta av det förgångna så är det Expo. Varför har man artiklar som att ”Sverige måste minnas slaveriet” (som Sverige hade en minst sagt minimal del i) om man inte är fast i det förgångna?

Det gäller att inte fastna i det förgångna. Expo släppte 2014 en bok om Sverigedemokraternas "bruna förflutna"

Det gäller att inte fastna i det förgångna. 2014 släppte Expo en vitbok över Sverigedemokraternas ”bruna förflutna”. Enligt Poohl, som lanserade boken, skulle den tjäna som ”en påminnelse om vad Sverigedemokraterna står för” (vilket verkar vara detsamma som vad de stod för).

Efter att Poohl hållit en monolog om den härliga demokrati vi har i Sverige påpekade jag att det inte är ”folket” som styr utan desto mer en icke folkvald minoritet vars förehavanden folket inte har någon som helst insyn i. Ett fåtal (till övervägande del judiska) ägare över massmedia har mer makt än politiker och ”folk” tillsammans. När Bonnier kom på tal avgav Poohl ett tillgjort skratt. Bonnier är ”på dekis” med ”dalande försäljningssiffror” etcetera och ”har ingen makt” hävdade Poohl.

Förmågan att styra folks tankar är verklig makt och där har Bonnier-familjen det i överflöd. Att Bonnier äger Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Tidningen, Sydsvenskan, Dagens Industri, Svensk Film, TV4-gruppen, en väldig mängd tidsskrifter samt en stor del av de bokförlag som ställde ut på Bokmässan är naturligtvis detsamma som att de har makt – oavsett om siffrorna är ”dalande”. Den som tvivlar över Bonniers makt över det svenska samhället behöver bara titta igenom Bonniers egna lista över företag och varumärken.

Bonnier demonstrerar ständigt sin makt

Bonnier demonstrerar ständigt sin makt när de hänger ut och stigmatiserar människor för deras politiska åsikters skull. Här förföljer Bonnier-tidningen Expressen ”Julia Caesar” som valde att kritisera massinvandringen anonymt. Den 70-åriga handikappade kvinnan förföljdes av Bonniers journalister vid sitt hem innan hon hängdes ut och förtalades av Bonnier. Bakom artikeln stod Expo-medarbetaren Annika Hamrud.

”Inga fängslas i Sverige för deras politiska åsikters skull”
Ännu mer skrattretande blev Daniel Poohls förhärligande av den liberala demokratins beskydd av sådana som oss. Vi är ”bortskämda” och ”glider på en räkmacka” när vi har möjlighet att uttala oss helt fritt i det demokratiska samhället.

”Hade ni fått bestämma hade ni fängslat en massa människor för deras politiska åsikters skull – det händer inte i Sverige”, hävdade Poohl med bestämdhet. Jag var tvungen att kontra detta löjliga påstående med motfrågan om vart han tror att jag har befunnit mig de senaste månaderna. Som en del säkert känner till är jag nyligen frisläppt från ett fängelsestraff på fyra månader för just mina politiska åsikters skull. En del av den ”kriminella” gärningen var att jag i egenskap av ansvarig utgivare hade godkänt läsarkommentarer som uttalade ”leve nationalsocialismen” och således stöd till en politisk ideologi.

När Poohl insåg sitt misstag började han slingra sig och uttala viss kritik mot lagen om hets mot folkgrupp. Hets mot folkgrupp är ”en komplicerad lag” menade Poohl och Expo är minsann för åsiktsfrihet. Han höll dock inte med om att det är en raslag som straffar svenskar hårdare. Däremot skyddar den minoriteter och straffar majoritetssamhället hårdare, vilket tydligen är bra enligt Poohl. Att minoriteter i de allra flesta fall (när det inte handlar om sexuellt avvikande m.m.) är icke-svenskar, och att icke-svenskar därmed blir mer skyddsvärda än svenskar – vilket gör det till en lag som utgår från ras och etnicitet och därmed en raslag – kunde Poohl inte direkt svara på.

hmf-expo-poohl

Att vi för övrigt skulle vara bortskämda är bara delvis sant. Den liberala demokratin använder sig bara av ”den kokta grodans strategi” där det förtryckta folket (grodan) kokas långsamt och tillvänjs alla förändringar och och nedmonterade rättigheter utan att vara medveten om det.

Det må så vara att vi inte (än) skickas flera år till något Gulag-läger där vi ”försvinner”, och i det avseendet kan vi ju kanske ses som bortskämda. Systemets terror är kanske mild om man jämför historiskt fast den är i allra högsta grad existerande och den har definitivt fyllt sitt syfte att hindra svenskar från att våga tala ut och organisera sig – alltså inskränkt svenskarnas rättigheter. Den tar sig uttryck i såväl fängelsestraff som demonisering och social stigmatisering genom massiva massmediala hetskampanjer, arbetsgivare som utsätts för press av yttrandefrihetsmotståndare som Expo, familj som påverkas av Säkerhetspolisen och en allmän rättslöshet för de medborgare som står utanför den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

Samtidigt kan Daniel Poohl med anhang komma undan med verkliga brott som förräderi utan att behöva pålas ner i mosse eller ens dömas till fängelse för brotten. Så det är snarare sådana som honom som demokratin skyddar.

I huvudet på Expo
Genom att tala med Daniel Poohl fick jag ibland intrycket av att Expo befinner sig i en sluten värld där de saknar kontakt med verkligheten. Ungefär som journalisterna från Södermalm som föraktar vanligt folk eftersom de inte kan förstå dem. Poohl vet naturligtvis inte hur en arbetare känner över att vara andra klassens medborgare i sitt eget land och jobba tills ryggen går av för att finansiera andra människor och likväl drabbas av det mångkulturella våldet i sin vardag.

Poohl tycker om att använda epitet om andra – ”extremister”, ”högerextremister” och till och med ”tokar” om sådana som granskar Expo – och självförhärligande beskrivningar om de egna som exempelvis ”toleranta”. Det blir som att diskutera med en robot och det är svårt att nå fram till sakfrågan eftersom plakatslagorden hamnar i vägen.

Min uppfattning är att Poohl och Expo är duktiga retoriker men att de krossas i debatt av någon som är mer ideologisk – särskilt om denna också förstår sig på och kan använda sig av egna känsloargument. De har en bristande kunskap om den demokrati de företräder och förstår inte att den kritik de använder mot andra ideologier lika gärna kan användas mot demokratin.

20120104_expo

Expo är en underrättelsetjänst som försvarar judisk makt-intressen och kartlägger och förföljer svenskar.

Gång på gång avslöjade Poohl hur Expo hycklar om sin egna verksamhet, som är politisk förföljelse. Om något är Expo skickliga demagoger. De anklagar andra för vad de själva gör och förstärker lögnen samt upprepar den tillräckligt ofta så att den till slut uppfattas som sann. Detta är en typisk vänster-judisk taktik.

Det är alltså inte sant att Nya Tider är skyldiga till eventuellt våld som Nordiska motståndsrörelsen använder sig av och det är inte sant att Motståndsrörelsen använder sig av våld annat än till att försvara sig själva och rätten att sprida ett politiskt budskap på gator och torg. Det är däremot sant att Expo legitimerar våld mot nationella och har direkt samröre med personer som använder sig av våld som metod för att hindra såväl Nya Tiders som Motståndsrörelsens rätt att bedriva opinionsbildning.

Avslutningsvis kan konstateras att Expo inte är några försvarare av yttrandefrihet utan arbetar med politisk förföljelse. Expos demonisering och avhumanisering av meningsmotståndare syftar till att legitimera våld mot nationella och invandringskritiker från personer som de har samröre med. Expo försvarar judisk mediemakt över det svenska samhället och tycker att rasism mot svenskar är bra men vägrar erkänna det som rasism. Expo representerar ingen egentlig ideologi utan tjänar systemet – mot folket.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz