Fredagen den 20 september utsattes en ung svensk flicka för ett våldtäktsförsök på en av toaletterna i Rydskolan, Skövde. Denna gång kunde flickan lyckligtvis unkomma förövarna, en 16-årig irakier och en 15-årig alban. En sjukdom härjar idag i Sverige. Vi kan jämföra den med cancer. Den tumör som för några årtionden sedan började bilda metastaser runt omkring och i våra större städer har nu vuxit sig tillräckligt stark för att kunna skönjas helt utan svårighet. Symptomen på sjukdomen syns nu i såväl kriminalstatistiken som i de levnadsöden som har kommit att färgas av cancersvulstens var.

Var det en slump att det råkade förhålla sig på det sättet att offret var en ung svensk flicka och förövarna etniska främlingar? Är förhållandet irrelevant? Är det galet att se vilket mönster som utspelar sig?
– Ja, anser makhavarna som i detta nu styr över Din framtid, över Våra svenska barns framtida öden. Svenska motståndsrörelsen har länge vetat hur det egentligen förhåller sig. Trots att det har blivit en ”policy” bland massmedierna att i möjligaste mån undvika informera om våldsbrottslingars signalement om de visar sig vara främlingar; trots att Brottsförebyggande rådet i möjligaste mån försöker registrera främlingarnas och deras barn som ”svenskar”; trots att politiskt korrekta förstå-sig-påare i möjligaste mån nonchalerar förhållandet genom att skylla på sociala förhållanden eller andra faktorer, finns det ovederhäftiga fakta som med kraft talar till dessa personers nackdel.

Över hälften av våldtäkterna
Redan 1996 publicerade Brottsförebyggande rådet, BRÅ, en statistisk analys i vilken man jämförde främlingarnas brottsparticipation kontra etniska svenskars. Brottsförebyggande rådet är en statlig myndighet som lyder under justitiedepartementet och arbetar på uppdrag av riksdag och regering med att sammanställa brottsstatistik åt beslutsfattare, media samt anställda inom rättsväsendet.
I rapporten från år 1996, med titeln ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”, konstateras att främlingar är överrepresenterade i samtliga utom två av de 21 olika brottskategorierna som redovisas.2 Störst överrepresentation finner man bland grova våldsbrott. Våldtäkt toppar listan med en överrepresentation på 4,5. Detta betyder att för varje våldtäkt en svensk begår begås statistiskt sett 4,5 våldtäkter av främlingar. Näst störst överrepresentation finner vi inom kategorin Misshandel mot obekant man. Här är motsvarande siffra 4,0. 2.1
Svenskar finns endast överrepresenterade i två kategorier, nämligen Rattfylleri samt Brott mot frihet och frid. 2.1
Tittar vi på en sammanfattning finner vi att för varje brott en svensk begår så begås 2,1 av främlingar. 2.1 Siffrorna ovan jämför endast personer som invandrat kontra etniska svenskar. Om vi samtidigt tittar på främlingarnas barn och sätter in dessa i statistiken finner vi en ännu större överrepresentation. Procentuellt sett begår främlingar 38 % av alla våldtäkter, deras barn 15 % och svenskar resterande 47 %.
Främlingarna och deras avkommor begår alltså över häften av alla våldtäkter trots att de endast utgör en bråkdel av befolkningen! Av alla lagförda rån begås 22 % av främlingar, 17 % av deras barn och resterande 60 % av svenskar.2.2

Sanningen bakom ungdomsrånen
Främlingarnas barns andel av brottsligheten är högst för rån, biltillgrepp, stöld ur och från motorfordon och bostadsinbrott.2.3 Enligt siffror från 2001 tillhör billtillgrepp och stöld ur och från motorfordon de vanligaste ungdomsbrotten. Med facit i hand vet vi alltså nu vilka ungdomar som står för den största delen av denna kategori ungdomsbrottslighet. Generellt kan man säga att främlingarnas barns brottslighet fördelar sig över olika brottstyper ungefär på samma sätt som svenskarnas brottslighet fast på en nivå som är omkring 50 % högre.2.4 Sist kan nämnas att under undersökningsperioden som rapporten bygger på begick främlingar 14 % av alla anmälda brott och främlingarnas barn 13 %.2.5

Nordafrikaner och araber
Om vi ser till siffror från undersökningsperioden 1985-1989 så finner vi att främlingar som invandrat från Algeriet, Libyen, Marocko, Tunisien och Chile är värst vad gäller brottsparticipation. Lägst brottsparticipation finner vi bland människor som invandrat från Storbritannien, Tyskland, USA samt Taiwan, China och Japan. 2.8 Sett till faktiska värden har var fjärde Algerier registrerats för brott under den aktuella femårsperioden. Var femte Chilenare och var fjärde till femte Irakier. Att jämföras med var sjuttonde svensk. 2.8

Massmedias ”pressetik”
När journalister i sitt arbete regelbundet tar del av offentliga dokument från olika rättsliga instanser är den tilltalades identitet tillgänglig från början till slut. Dessa människor väljer dock att dölja gärningsmännens bakgrund. Massmedierna undviker att publicera signalement på misstänkta främlingar som eftersöks av polisen enbart för att man av olika skäl vill dölja deras brottslighet för allmänheten. Massmedia har alltså som ”policy” att medvetet skydda tungt kriminella främlingar.
Utöver att dölja sanningen fabricerar massmedierna egna förklaringar till varför främlingar ställs inför rätta oftare än svenskar. Under de senaste åren har man skapat bilden av den hårt arbetande invandraren som ständigt diskrimineras såväl på arbetsmarknaden som i krogkön. Man hävdar att svenskarnas ovilja att släppa in främlingarna i samhället skulle vara orsak till deras asociala beteende – och inte tvärt om.

Selektionshypotesen
Istället kan situationen delvis ha sin förklaring i den så kallade selektionshypotesen.
Främlingsinvandringen är i viss mån selektiv, dvs. att en proportionellt sett större andel av dem som tar sig in i landet är kriminellt belastade eller har hög risk för kriminalitet. Jan Ahlbergs rapport stöder denna teori.2.7 En del av förklaringen till främlingarnas stora överrepresentation är helt enkelt den att en stor del av de människor som söker sig till Sverige består av lycksökare som avser att utnyttja den sociala välfärd som svenska medborgare berättigas. Massmedia menar tvärtemot detta att främlingar är överrepresenterade vad gäller registrerad brottslighet på grund av att de diskrimineras i rättssystemet, att främlingarna i själva verket inte begår fler brott än svenskar men att sannolikheten för att de skall upptäckas och registreras är större än för svenskar.

Grova brottslingar utanför statistiken
De värsta förbrytarna finner vi dock inte bland främlingarna. Tvärtom. De värsta förbrytarna finner vi bland vårt eget folk. De politiker som under de senaste decennierna bedrivit en oansvarig flyktingpolitik utan att gå till botten med de problem som kunde skönjas redan i början på åttiotalet och de höga chefer inom näringslivet som medvetet kämpat för det onaturliga ickehomogena samhället i EU:s namn samt de journalister som dagligen ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet hör hemma i samma grupp. Det rätta namnet på dessa är landsförrädare. Dessa individer bär blodet av de våldtagna och rånade svenskarna på sina händer.
Politikerna kommer dessvärre inte ta sitt ansvar och vidta relevanta åtgärder för att komma till rätta med problemen. Motståndsrörelsen ämnar rätta till problemet i den stund vi har kraft nog att göra vår vilja gällande men innan dess måste problemet tas upp till öppen diskussion, något som hittills helt saknats. Av ren självbevarelsedrift väljer etablerade politiker att inte exponera väljarkåren för det multikulturella samhällets baksida. Det ligger ett psykologiskt spel bakom våldtäkterna på svenska flickor. Erövrare av nya landområden tar gärna möjligheten att förnedra sina fiender genom att förgripa sig på deras kvinnor. Makthavarna skisserar iskallt, med samma svenskfientliga erövrarmentalitet som dessa förövare, planen för att avveckla nationalstaten och leda det svenska folket till förintelse och undergång. I denna strategi kommer, precis som den 16-åriga flickan på Rydskolan, många fler unga svenska flickor fortsätta falla offer för övergreppen som kunde ha förhindrats.

Plikten att kämpa
Rydskolans ledning valde att tysta ned våldtäktsförsöket som skedde fredagen den 20 september. Förövarna går kvar i samma skola som flickan. I dagens samhälle har det blivit viktigare att skydda förövarna än att skydda deras offer. Men det vore en skam att blunda för verkligheten. Ingen kan undgå att se de katastrofala följderna av makthavarnas politik. Främlingarnas erövrarmentalitet är bara en del av den cancer som sprider sig i samhällskroppen. Ser man inte nationens sönderfall vandrar man med slutna ögon. Det finns inga ursäkter för att inte göra motstånd mot denna medvetna nedmontering av nationalstaten. De som väljer att inte kämpa är medskyldiga på alla plan. Varje svensk man och kvinna måste delta i motståndet – det handlar om vårt folks överlevnad.

En utförlig kamprapport om Nationell Ungdom:s agerande i Skövde efter våldtäktsförsöket finns upplagd. Läs här!

• Publicerad:
  2002-09-29 00:00