Ordföranden för Svenska Kommunförbundet tillika kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, vädrade i lördagens DN (8/9 -07) offentligt ut sin oro över de kraftigt ökande utgifterna för den eskalerande invandringen. Detta är inte första gången Reepalu träder fram i pressen som en ”godhjärtad kritiker” av den förda invandrings- och integrationspolitiken. Han har bland annat verkat för ett invandringsstopp till det mångetniska helvetet Malmö. Att Reepalu högljutt förespråkar ett stopp för invandringen till just Malmö – staden där han själv huserar som kommunalråd och vars svenska röster han är beroende av för att kunna fortsätta sitt fashionabla liv som yrkespolitiker – torde dock inte vara någon grund för beundran.

Självfallet har Reepalu rätt i såväl sin kritik av den borgerliga alliansens vansinnesliberala invandrings- och flyktingpolitik, som i sitt snusförnuftiga utspel i DN om att citat ”Vi vet att det kommer en lågkonjunktur. Det gör det alltid. Då kommer resultaten av den statliga [den borgerliga invandringspolitiken] att slå hårt mot kommunerna.” Emellertid klarar dock inte sossepampen av att lyfta fram det mest elementära problemet i massinvandringen till Sverige, det vill säga den rasliga dimensionen, med dess förödande konsekvenser för det svenska folkets etniska överlevnad.

Som den borne marxist han är så väljer Reepalu att istället för att förespråka stängda gränser för all vidare massinvandring och en omedelbar återrepatriering av utomeuropéer vilka uppehåller sig i landet, den lätta, systemtrogna, vägen. Ty när allt kommer till kritan och den fråga som är helt avgörande för det svenska folkets överlevnad kommer upp på tapeten, återupprepar herr Reepalu enbart den liberala devisen om att ”Vi måste alla ta ett större ansvar…” Och att ta ett ”större ansvar” för denne marxist, innebär att staten ska tillföra kommunerna ännu mer pengar för att de ska kunna stå för: ”… svenskundervisning, arbetspraktik, kompletterande utbildning och bostäder” (DN, 8/9) till de etniska främlingarna.

Den högst ansvarige politikern i det av mångkulturen mest drabbade staden i hela landet – för den kommun där det vanligaste namnet på nyfödda är Mohammed, där systematiskt etniskt motiverade våldtäkter och rån mot svenska kvinnor och barn begås, där separata konklaver göder grogrunden för de ständigt uppblossande motsättningarna mellan det svenska majoritetssamhället och främlingarnas alltjämt växande minoriteter – väljer alltså att påpeka de enorma kostnaderna för mångkulturen, samtidigt som han vill åtgärda detsamma genom ännu mer pengar från de svenska skattebetalarna. Devisen om att inte vara lösningen av ett problem, utan alltjämt vara en del av det, kan inte uppfyllas bättre än i fallet med den hycklande Ilmar Reepalu!


  • Publicerad:
    2007-09-20 00:00