På förmiddagen den 19 februari, genomförde polisen i Dalarna husrannsakningar mot fyra aktivister i Svenska motståndsrörelsen. Orsaken till dessa rannsakningar? Misstanke om skadegörelse genom klotter.
Som ett led i polisens numera vardagliga inkräktande av medborgarens integritet id-kontrollerades aktivisterna under kvällen den 18 februari vid en bensinmack. Dagen efter genomförde polisen husrannsakningar mot dem. Enligt uppgift skall polisen ha funnit ”klotter” i en gångtunnel vilken de ansåg gick att koppla till aktivisterna. Den ytterst bristfällig kopplingen bestod i att två av aktivisterna som tidigare tvingats visa sina id-handlingar senare på kvällen sågs i närheten av en gångtunnel där det enligt polisen ska ha ”klottrats”. Polisen gjorde av den anledningen en PL19§ (kroppsvisitation) på plats, men fann inget på de två.
På grundval av detta fattade en enskild polisman, länsvakthavande Kent Lind, beslut om husrannsakningar hos samtliga fyra tidigare id-kontrollerade aktivisterna. I Sverige är det upp till åklagare, förundersökningsledare hos polisen eller en enskild polisman att besluta om husrannsakan (i det senare fallet endast vid ”akut fara” – fara i dröjsmål). Eftersom en polisman i detta fall beslutade bör de kunna motivera fallet med ”fara i dröjsmål”, vilket tycks märkligt eftersom de kunde vänta ända tills förmiddagen dagen efter innan husrannsakningarna väl genomfördes. Hos en av aktivisterna gick de dessutom in med draget vapen (!), en säkerhetsåtgärd mot den förmodade ”grova brottsligheten” får man anta.
Enligt vad Nationellt Motstånd erfar, fann polisen inget i lägenheterna som gav fog för misstankarna mot aktivisterna.
Försök att få förklaring… strandar!
En husrannsakan är ett grovt intrång i den personliga integriteten och polismyndigheten skall använda sig av detta medel med stor försiktighet. I Rättegångsbalken läser man: ”Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.”
I klartext betyder detta att handlingen (husrannsakan i detta fall) skall stå i proportion mot det brott som misstänks (skadegörelse i form av klotter i detta fall). Motståndsrörelsen ansåg att proportionerna var ojämna i detta fall och misstänkte att polisens anklagelser endast var svepskäl för att försöka sätta press på den alltmer aktiva och växande gruppen i området. Därför ringde Motståndsrörelsens Pär Öberg till polisen för att få det hela förklarat från ansvariga. Notera att de båda borlängepoliserna lägger på i örat på honom.
I ljudfilerna framgår det med önskvärd tydlighet hur detta gick, och hur polisen ser på sin roll.
Samtal nr 1 Falupolisen.
Samtal nr 2 Borlängepolisen.
Samtal nr 3 Borlängepolisen igen.
Samtal nr 4 Falupolisen igen.
Att tänka på
Aktivister i Motståndsrörelsen skall ha i åtanke att polisen när som helst kan komma med absurda svepskäl för att skaffa sig tillträde till hem och fordon. Dalafallet är inte första gången, vi minns när NOVA-gruppen slog till i Stockholm och använde misstanke om dopningsbrott. Löjeväckande eftersom organisationen under lång tid haft totalförbud mot dylika preparat.
Kamraterna i Dalarna skall se polisens nyväckta intresse som betyg MVG och svara genom mer intensiv kamp och fortsatt rekrytering.
De svenska myndigheterna och upprätthållarna av Sveriges extremistiska demokratur offrar alltmer av de enskildas medborgerliga rättigheter. I dagsläget är fokus riktat på oss men man skall inte göra misstaget att tro att det kommer att sluta där. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är farligt för ett förljuget system och inskränkningar av allas medborgerliga rättigheter, som FRA-lagen, kommer att eskalera. Den dummes resonemang att ”den som har rent mjöl i påsen” inte behöver oroa sig är endast en osmaklig slavmentalitet.
Hoppa till huvudinnehåll
