Idag, den 18 december, hölls hovrättsförhandlingen i fallet Frost. Niklas Frost står åtalad för ”försök till mord” efter att en marxist som deltog i ett angrepp mot motståndsrörelsens aktivister tidigare i år blev knivstucken. Niklas Frost är, vilket vi tidigare klargjort, oskyldig – men systemets (o)rättvisa söker få honom fälld.
I tingsrätten dömdes Niklas Frost till sex års fängelse. Detta efter en förhandling som var farsartad. Bland annat motarbetade domaren aktivt försvaret och var i allmänhet ointresserad av målet. Lagkunniga som Nationellt Motstånd varit i kontakt med var överens om att domaren näst intill kunde anses vara jävig. Domen överklagades med förhoppningen om att hovrätten skulle agera professionellare än tingsrätten – denna förhoppning infriades.
Målsägande
Johan Olsson gav i stort sett samma historia som i tingsrätten. Han påtalade om och om igen att han visserligen sympatiserar med ”vänstern” men att han inte är organiserad och/eller använder våld som politiskt medel. Han berättade också att han inte haft för avsikt att deltaga i den attack som skedde mot organisationens aktivister; han förstod inte att den grupp han var samman med skulle attackera trots att de sagt det, han var visserligen i första ledet men märkte aldrig att hans kamrater maskerade sig och så vidare. Johan Olsson gjorde allt han kunde för att tona ner sin egen roll och orsaken till sin närvaro på platsen. Han kunde dock inte denna gång heller ge något som helst signalement på vem som knivhögg honom, eller andra detaljer.
Niklas Frost
Frost berättade samma sak i hovrätten som i tingsrätten. Han var på plats, han deltog i motattacken med uppsåt att skada angriparna och så vidare. Men han klargjorde åter igen att han inte knivhuggit någon.
Filmvisning
Nytt i hovrätten var att råmaterialet från den film som Motståndsrörelsen haft upplagt på patriot.nu presenterades som bevis för de åtalades oskuld. Advokaterna visade stillbilder från filmen samt spelade upp den både i realtid såväl som i slow-motion. Man kunde efter detta helt klart se att de vittnesuppgifter som Kai Östlund lämnade i tingsrätten inte var i överensstämmelse med verkligheten utan tvärt om. Åklagaren gjorde sitt bästa för att förringa filmen genom att påskina att den kan ha varit manipulerad och att den om inte annat var en ”propagandafilm från Motståndsrörelsen”. Detta stämmer naturligtvis inte eftersom propagandafilmen är den redigerade film som ligger på Internetsidan, filmen som rätten fick se var originalmaterialet med ljud.
Vittnet Kai Östlund
Så var det dags för vittnet Kai Östlunds. Många som var närvarande i tingrätten gick därifrån med undran över denne person. I hovrätten gick han dock från klarhet till klarhet – i oklarhet. Kai menar sig vara 100 procent säker på allt han säger sig ha sett och sagt, även då han sade emot sig själv och/eller överbevisades om att han hade fel. Inte ens då åklagaren ställde ledande frågor för att rädda upp situationen begrep han att svara rätt utan stjälpte mer än han hjälpte. Men redan innan Kai kom in i rättsalen drog han igång sin show, genom att först vägra komma in i salen om de åtalade fanns på plats. Han ville även ha bort åhörarna. Så gick inte men efter en kort paus, då åhörarna kom in i salen så hade man möblerat om vittnesbåset så att Kai satt med ryggen mot åhörarna. Över huvudet hade han en luva och tätt bakom honom satt två livvakter från SÄPO. Att man tillåter näst intill anonyma vittnen i svensk domstol är skrämmande och påminner snarare om Sovjetunionen. Det är väl fullkomligt självklart enligt germansk rättstradition att man har rätt att se vem som beskyller en för brott.
Kai menar sig ha varit militär och tjänstgjort som fallskärmjägare i Karlsborg. Vidare skall han ha utbildat värnpliktiga i närstrid och på grund av denna erfarenhet kunde han uttala sig om knivhugget och detaljer därikring. På fråga från advokaten om hans militära karriär vägrade Kai svara och hänvisade till att hans uppdrag varit av sådan art att han var belagd med tystnadsplikt. Det hela verkade aningen tillgjort speciellt med tanke på att Kai Östlund är allt en elitsoldat inte är. Kai Östlunds minnesbilder var motsägelsefulla, hans avståndsbedömning totalt felaktig, hans språk ovårdat och hans stresstålighet lika med noll. Bland annat menade Kai att han visste vilka som var gärningsmän, men konfronterad med att han uppgivit signalement som stod i strid med hans utpekanden förklarade han att han försökt förtränga det som hänt, trots att han visste vilka som gjort det. Detta jamsande försökte åklagaren förklara bort genom att hävda att Kai varit under stor press och att han känt sig hotat. Vi kan konstatera att om svenska elitsoldater är av denna kaliber, så är det faktiskt lika bra att försvaret läggs ned.
Åter igen vägrade Kai att svara på vissa av advokaternas frågor men denna gång underlättade inte domaren för hans vägran utan påtalade att vittnet var tvunget att svara, antagligen till både Kais såväl som åklagarens förtret. Åklagaren såg alltmer pressad ut för varje orimlighet som Östlund sade sig vara 100 procent säker på.
Yrkandena
Advokaterna yrkade på att de två åtalade skulle släppas fria och man påtalade i sina slutpläderingar åter Kai Östlunds fiasko som vittne. Man bad även rätten att verkligen ta tid på sig att gå igenom de bevis som presenterats. Ingen hävdar att Johan Olsson inte blivit knivhuggen, däremot är Niklas Frost oskyldig vilket all bevisning pekar på. Det finns ingen teknisk bevisning och filmen motsäger det enda vittnets amsagor. På grund av detta kan man inte döma Niklas Frost och anse att han ”bortom allt rimligt tvivel” skulle ha gjort det han står åtalad för. Vidare påtalar man att målsägande frivilligt deltagit i ett angrepp på organisationens aktivister och därför borde ha varit förberedd på att minst mötas av samma våld han själv brukade.
Hatbrottsparagrafen åberopas
Åklagaren däremot menade att det faktum att Johan Olsson varit tillsammans med marxistmobben inte på något sätt spelade roll och att det våld han utsatts för var helt oprovocerat. Alltså resonerar representanter för systemet som så att en person som angriper oss nationella och på grund av detta utsätts för våld, inte är att anses som medskyldig. Man kan ju fråga sig varför inte marxisterna bara omfamnar detta system som så kärt när dem vid sin barm? De är och förblir systemets beskyddade fotsoldater.
Men inte nog med detta så yrkade åklagaren på en straffskärpning för Niklas Frost med hänvisningen att det var ett ”hatbrott”. Detta fick åhörarna att unisont dra efter andan. Skulle nämligen hovrätten gå efter detta så är följande klarlagt: En nationell aktivist som överfalls av personer som vill skada honom och försvarar sig på ett sådant sätt att någon av angriparna skadas, gör sig skyldig till hatbrott. Närmare rättslig immunitet i våldsutövande mot nationella kan man inte komma från systemets sida och det är ett under att en person som skall tjäna lagen, ens kan komma med ett sådant yrkande. Men det visar å andra sidan det vi om och om igen påpekar, att domstolarna politiseras i allt snabbare takt. Nu återstår bara att se vad lagmännen i hovrätten beslutar.
Dom avkunnas inom tio dagar och Nationellt Motstånd fortsätter att bevaka situationen.
Hoppa till huvudinnehåll
