Hossbach-protokollet

Dagens datum 5 november: Det så kallade Hossbach-protokollet användes av segermakterna som bevis för Tysklands skuld till andra världskriget.

hossbach_fram

Efter andra världskriget, när tyskarna hade besegrats och segermakterna skulle presentera bevis för att den tyska regeringen planerat ett anfallskrig, dök det så kallade Hossbach-protokollet upp. Detta dokument blev under Nürnbergrättegången ett av åklagarsidans viktigaste bevis för Tysklands planer på anfallskrig och skuld till andra världskriget. Som dokument var dock Hossbach-protokollet värdelöst och dess innehåll blev föremål för feltolkningar och förvanskningar.

Hossbach_1

Friedrich Hossbach.

Bakgrunden var följande: Den 5 november 1937 samlade Hitler delar av Tysklands militära ledning till ett möte i Rikskansliet i Berlin för att diskutera Tysklands utrikespolitik. De som deltog på mötet var krigsminister Werner von Blomberg, arméöverbefälhavaren Werner von Fritsch, marinchefen Erich Raeder, Luftwaffe-chefen Hermann Göring och utrikesministern Konstantin von Neurath. Närvarade gjorde också Hitlers arméadjutant, översten och greven Friedrich Hossbach.

Hitler hade sammankallat till konferensen för att få de olika vapenslagen att samarbeta bättre samt återuppliva det tyska upprustningsprogrammet. Han ville också sätta press på arméns överbefälhavare von Fritsch eftersom han ansåg att von Fritsch inte gjorde tillräckligt för att rusta och modernisera den tyska armén.

I dokumentet diskuterar Hitler Tysklands försörjningsfråga och tycks fastslå att landet med sin stora befolkningstäthet inte kan bli helt självförsörjande genom att införa ett slutet ekonomiskt system (nationalsocialismen strävar efter autarki). Han ville inte öppna upp för kapitalistisk frihandel utan alternativet var att ta kontrollen över livsviktiga resurser och att detta måste ske inom 1-3 generationer.

Hitler slog också fast att tyska armén relativt de tänkta motståndarna skulle vara som starkast och modernast 1943-45, sedan skulle motståndarna genom upprustning jämna ut oddsen och bli mindre benägna till eftergifter inför Tysklands politik. Vidare diskuterade han Tysklands växande dominans i Europa, något som särskilt Storbritannien och Frankrike inte kunde acceptera och därför skulle försöka motverka, även med krig.

Under mötet diskuterades även olika scenarier som skulle kunna utlösa militära reaktioner från andra nationer. Bland annat hur Frankrike och England skulle reagera om Tyskland tog tillbaka f.d. tyska områden i Tjeckoslovakien eller om man lyckades införliva Österrike med Tyskland.

Fem dagar efteråt skrev Hossbach ett protokoll utifrån konferensens innehåll. Detta skedde helt ur minnet och godkändes aldrig (Hossbach påstås ha försökt få Hitler att titta på protokollet vid två tillfällen, men avfärdats på grund av tidsbrist).

Hossbach skulle sedan förmedla detta protokoll till sin nära vän generalöversten Ludwig Beck. Beck, som var en bitter fiende till Hitler såväl som till Anschluss-politiken, använde sig i sin tur av detta protokoll för att misskreditera Hitler inför andra militärer. Ludwig Beck blev en central figur inom den tyska motståndet mot den nationalsocialistiska regeringen och avrättades 1944 för delaktighet i 20 juli-attentatet mot Hitler.

Trots att Hossbach själv ingick i kretsen av Hitlerfientliga officerare uppgav han efter kriget att det föregivna Hossbach-protokollet som användes av åklagarsidan i Nürnberg inte stämde överens med det han minns att han skrivit.

Den brittiske historikern A.J.P. Taylor påpekade i sin bok Origins of the Second World War (1961) att protokollet var värdelöst som dokument eftersom det var ett utkast som varken var auktoriserat eller godkänt samt skrevs ur minnet utan anteckningar.

A.J.P. Taylor påpekade också att dokumentet redigerats och förkortats av amerikanarna och att innehållet i vilket fall inte beskrev ett planerat framtida anfallskrig, men däremot en militär upprustning och olika tänkbara scenarier, vilket självfallet inte är samma sak.

Även Ian Kershaw, en annan brittisk historiker, var av uppfattningen att inget i dokumentet visade på några planer om anfallskrig, medan däremot den uttalade anti-nazisten William Shirer var övertygad om att det visade hur ”tärningen var kastad” och att ”Hitler meddelat sitt oåterkalleliga beslut att gå i krig”.

Under Nürnbergrättegången förnekade de åtalade som varit med på mötet, däribland Göring och Raeder, att texten i det föregivna protokollet som uppvisades av åklagarna representerade vad som behandlats på mötet.

Hossbach har själv uppgett att protokollet som visades fram under Nürnbergrättegången inte stämde överens med originalet och att man inte planerade anfallskrig.

Trots det som är känt om protokollet och att en förfalskad version av det användes under Nürnbergrättegången fortsätter man än idag att hänvisa till det som ett ”bevis” för att Tyskland bar skulden till andra världskriget.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-11-05.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

1 Kommentar till "Hossbach-protokollet"

Meddela om
Sortera efter:   Senaste | Äldst | Mest röstad
Sverker
Medlem
Nybörjare

Alla länder planlägger för alla tänkbara och otänkbara krigsfall. Att anklaga Tyskland för att dom gjorde det också, är så fräckt, att det kan bara en av ”dom utvalda” kommit på, samt så dumt, att bara lättlurade Goyer går på det.

wpDiscuz