Dagens datum 20 oktober: 1947 inledde den amerikanska kongressen en förundersökning om kommunistisk infiltration av den amerikanska filmindustrin. En svartlista upprättades där majoriteten av infiltratörer visade sig vara judar.

hollywood-ten-jude2

Idag har alltfler kunskap om att Hollywood är styrt av judar. Detta är ett faktum som judar numera öppet erkänner. Nyhetstidningen Jewish Post and Opinion skrev exempelvis den 6 december 1974, följande om judarnas enorma inflytande över filmindustrin redan på den tiden:

Judar dominerar Hollywood idag precis som de gjorde i dess barndom. Den judiska närvaron i Hollywood är ett historiskt faktum. En majoritet av producenter och regissörer är judiska medan Writers Guild [fackförening för manusförfattare] är mellan 70 till 100 procent judisk.

momentUtöver regissörer och producenter är också filmagenturerna, skådespelarna och inte minst bolagen judiska. Judiska immigranter från Östeuropa bildade åtskilliga bolag som fortfarande är de mäktigaste filmbolagen. Av dessa återfinns idag bland annat Metro-Goldwyn Mayer, Paramount Pictures, Twentieth Century Fox och Warner Brothers.

Det judiska inflytandet visade sig allra mest på 1930-talet då man hetsade USA till krig genom att producera en mängd antityska filmer där nationalsocialisterna porträtterades som monster och den tyska nationalsocialismen som en fara för vanliga amerikaner. Charles Lindbergh, som ville hålla USA utanför kriget, sa i ett tal:

Den stora fara de [de amerikanska judarna] utgör för detta land ligger i deras stora ägarskap och inflytande i vår film, press, radio och regering […] Dessa krigshetsare utgör bara en liten minoritet av vårt folk, men de utövar ett oerhört stort inflytande […] Mot det amerikanska folkets beslutsamhet att hålla sig utanför kriget har de mobiliserat hela sitt propagandamaskineri, sina pengar och sitt politiska inflytande.

John Wayne var en av dem som bekämpade kommunistinfiltrationen. Även andra kända personer, som Walt Disney, vittnade om att kommunisthotet inom filmindustrin var ett allvarligt sådant.

John Wayne var en av dem som bekämpade kommunistinfiltrationen. Även andra kända personer, som Walt Disney, vittnade om att kommunisthotet inom filmindustrin var ett allvarligt sådant.

Under och efter andra världskriget blev det dock uppenbart för allt fler att judarna i Hollywood enbart hetsade mot en av Amerikas fiender (nationalsocialismen) men att man i filmerna smög in subversiva budskap till försvar för en annan uttalad fiende (kommunismen). Kalla kriget hade inletts och många av judarna i filmindustrin ansågs inte pålitliga nog utan anklagades för att vara agenter för Sovjetunionen (vilket många bevisligen också var).

House Committee on Un-American Activities (HUAC) hade 1938 gått ut i en rapport om att kommunister hade ett oproportionerligt stort inflytande över Hollywood. Man hade mottagit en lista som innehöll namn på 42 kommunister som hade inflytande över Hollywood.

Kongressledamoten John E. Rankin, en medlem av HUAC, höll 1945 en presskonferens där han förklarade att ”en av de farligaste komplotterna någonsin” har ”sitt huvudkontor i Hollywood”. Rankin försäkrade lyssnarna att ”vi har nu inlett jakten på denna giftspindel”. I juli 1946 namngav William R. Wilkerson, grundaren och redaktören av The Hollywood Reporter, ett flertal kommunister (med idel judiska namn) som hade inflytelserika positioner inom Hollywood. Dessa avslöjanden fortsatte sedan under augusti och september samma år.

Den 20 oktober beslutade den amerikanska kongressen, via HUAC, att inleda förundersökning mot aktörerna inom Hollywoods filmindustri. Detta skedde den 20 oktober 1947. Man ansåg att det förekom pro-sovjetiska propagandabudskap i ett flertal Hollywood-filmer och pekade på några exempel. En av de filmer som hamnade i blickfånget var Mission to Moscow (1943) som handlade om den amerikanske ambassadören i Sovjetunionen. Filmen gjordes på förfrågan av president Franklin D. Roosevelt men granskades senare av HUAC. Filmen handlar om hur ”missförstådd” Stalins Sovjet var av omvärlden. Två andra filmer som HUAC utmålade som pro-sovjetiska propagandafilmer var The North Star (1943) och Song of Russia (1944).

Flertalet av de misstänkta var kända eller anklagade för att vara medlemmar av det amerikanska kommunistpartiet (vars ledning under perioder också var övervägande judisk). Flera erkände sina kopplingar. Skådespelaren Larry Parks medgav att han hade varit medlem av en hemlig kommunistcell med målet att föra in subversiva marxistiska och pro-sovjetiska budskap i filmerna. Han avslöjade även att den judiske skådespelaren John Garfield tillhörde denna cell. Filmbolagen tvingades svartlista såväl Parks som Garfield.

Av de 43 personer som uppgavs på vittneslistan förklarade 19 att de inte skulle avge något vittnesmål. 11 av dessa 19 kallades till kommittén. En av dem, Bertolt Brecht, valde till sist att vittna. Den tyske emigranten Brecht, som var marxist, lärjunge åt juden Lion Feuchtwagner och som från sin tid i Tyskland skrev tysk-fientliga filmer som fick nationalsocialister att kasta in stinkbomber i biosalongen, förklarade att han inte var kommunist.

Herbert Biberman, judisk filmregissör och en "Hollywood Ten".

Herbert Biberman, judisk filmregissör och en av ”Hollywood Ten”.

Efter Brecht återstod nu tio ”unfriendly witnesses” som skulle förhöras av kommittén. Dessa ”Hollywood Ten” vägrade att svara på några frågor om deras kommunistiska aktiviteter. Faktum är att alla tio var eller hade varit medlemmar av kommunistpartiet.

En av dem som vägrade vittna, Edward Dmytryk, gav dock ett vittnesmål 1951 att John Howard Lawson, med flera, hade pressat honom att föra in kommunistpropaganda i sina filmer. Dmytryk var ukrainare och Lawson var en jude.

Hollywood Ten dömdes för missaktning mot kongressen, fick fängelsestraff och förbjöds att medverka i flera filmer. Hollywood tvingades också svartlista andra kommunister, som HUAC granskade, av vilka ett stort antal var judar. Listan växte en bit in på 1950-talet och förbudet hölls till i början av 1960-talet.

Förbudet började komma till en brytning 1958 när CBS antydde att de skulle anställa en svartlistad judekommunist. Kort därefter gick den judiske regissören Otto Preminger ut offentligt med att manusförfattaren Dalton Trumbo från Hollywood Ten, som i hemlighet hade skrivit manus för 17 filmer sedan svartlistningen, hade agerat manusförfattare till storfilmen Spartacus tillsammans med juden Kirk Douglas.

Ett oproportionerligt antal (minst sju) av Hollywood Ten var judiska regissörer, producenter eller manusförfattare. Dessa var enligt judiska källor Alvah Bessie, Herbert Biberman, Lester Cole, Ring Lardner Jr., John Howard Lawson, Albert Maltz och Samuel Ornitz.

De stora drakarna, cheferna för de stora filmbolagen – judarna Louis B. Mayer, Samuel Goldwyn, Harry Cohn, Barney Balaban och Albert Warner – klarade sig undan åtal för att de undertecknade en deklaration om att ta itu med det kommunistiska problemet inom Hollywood. I vad som kallades ”Waldorf Statement” försäkrade Hollywoods högsta chefer bland annat:

Vi kommer inte medvetet anställa en kommunist eller medlem av något parti som förespråkar omstörtning av USA:s regeringen med våld eller andra illegala eller ickekonstitutionella metoder.

Samtliga dessa högsta chefer har dock arbetat för judiska intressen, kommunister eller ej. Hade House Committee on Un-American Activities fokuserat på Hollywood-elitens etniska sammansättning snarare än den politiska tillhörigheten hade den ”amerikanska” filmindustrin sannolikt sett totalt annorlunda ut idag.

Nordfronts historieredaktion kommer att återkomma till ämnet Hollywood i flera artiklar framöver.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-10-20.


  • Publicerad:
    2018-10-20 00:16