NATIONALSOCIALISM. Tor S lyfter här frågan om Hitler verkligen var ”nazist” i den mening begreppet kommit att användas efter andra världskriget.

Syftet med rubriken är dels att väcka uppmärksamhet genom det till synes orimliga påståendet, dels att inleda ett resonemang om språket som maktinstrument och psykologin kring detta. En av utgångspunkterna är att nationalsocialisterna i det nationalsocialistiska Tyskland kallade läran de bekände sig till för ”nationalsocialism”. Se även Psykologiska, perspektiv på historieskrivningen om andra världskriget, Pär Öbergs artikel Begreppet ”nazist” om historiska perspektiv på detta, Henrik Pilströms artikel Det finns inga nazister samt Mikael Karlssons artikel Nazism och nationalsocialism.

Om personer som kommunicerar med varandra vet vad de övriga syftar på när de använder specifika ord och begrepp kan ordvalen förefalla vara av underordnad betydelse. I praktiken är dock vissa ord per definition starkt negativa, exempelvis ”avskum” och ”slödder”. Det kan komplicera deras användning. Ordet ”bög” och uttrycket ”hets mot folkgrupp” är två exempel på att ords och uttrycks förhandenvarande valör kan påverkas i syfte att förändra deras värdeladdning. En gång i tiden betraktades det vanligen som en förbehållslös förolämpning att kalla någon för ”bög” vilket har förändrats genom en medveten strategi från aktivister med en specifik politisk agenda.

Hets mot folkgrupp
Det svenska uttrycket ”hets mot folkgrupp” med tillhörande lagstiftning har börjat bearbetas på ett liknande sätt som ordet ”bög” i syfte att förändra det från något skamfullt till något hedervärt. En första rimlig fråga är vad de ingående orden betyder rent semantiskt. Ordet ”hets” definieras av ”Svenska akademiens ordbok” som ”häftig hänsynslös förföljelse”. Samma källa definierar ordet ”hetsa” som ”uppmuntra till hänsynslös förföljelse”.

www.synonymer.se anges följande synonymer till ordet folkgrupp: ”stam, ätt, släkte, familj, klan, nation, etnisk grupp”. Dessa synonymer handlar alla om biologiskt släktskap. Frågan är om ”nation” möjligen hamnat fel i mångkulturens tidsålder i och med att betydande andelar av många nationers invånare allt oftare har kommit att sakna närmare biologisk anknytning till ländernas ursprungsbefolkningar. Oavsett vilket är det uppenbart att ordet ”folkgrupp” har att göra med biologiskt släktskap.

Med utgångspunkt från vad orden ”hets” och ”folkgrupp” betyder i semantisk mening har makthavarna skapat ett starkt negativt värdeladdat uttryck med ”hets mot folkgrupp” i syfte som förefaller vara att skapa rädsla och skam hos de man vill motarbeta. I takt med att Sveriges makthavare över tid har kommit att vilja gynna allt fler minoriteter på ursprungsbefolkningens bekostnad har de utvidgat uttrycket ”hets mot folkgrupp”. Frågan är om det nu för tiden finns några gränser för hur det kan användas. Så länge det ger makthavarna möjlighet att stärka sin makt genom skrämsel, hot och grundlös missaktning verkar allt vara i sin ordning. Maktelitens skenheliga hyckleri och omoraliska övergrepp mot oliktänkande avslöjar med skrämmande tydlighet en välsmord maktapparat vars skenlegitimitet upprätthålls av beskäftigt självdefinierade goda.

HMF-medaljen är ett försök att omdefiniera den negativa värdeladdningen i uttrycket ”hets mot folkgrupp” så att det i stället för rädsla och skam ska relatera till något positivt i form av modet att kritisera makthavarnas politik trots risken att utsättas för deras repression; dessutom med en viss ”glimt i ögat”.

Ondska förklädd till godhet
Som vi kan lära oss av historien är detta inte första gången ondskan förklätt sig till godhet. Se Västvärldens arvsynd om hur judarnas och de kristnas gemensamma gud – det på judisk vidskepelse grundade fantasi(miss)fostret Jahve – genom sina förment goda anhängare har lyckats hjärntvätta Europas ursprungsbefolkningar med den slavmoral som nu är i färd med att avskaffa oss till förmån för afrikaner, araber och andra folkslag.

Det faktum att kristendomen pressats tillbaka av den moderna vetenskapen som kunskapskälla om vilka vi är, var vi kommer ifrån och hur livet har uppstått och utvecklats genom evolutionen har förvisso minskat flertalets tro på dess vidskepelse och myter. Parallellt har dock det som skulle kunna kallas för ”vår tids arvsynd” – ”förintelsen” – börjat avlösa kristendomen som ett slags kvasireligion för att fortsätta hålla västvärldens ursprungsbefolkningar i andligt slaveri.

”Nazismens” ondska
Frågan är om något begrepp någonsin har blivit mer laddat med entydig ondska än ”nazism” och förekommande ord och uttryck i vilka ”nazism” och ”nazist” ingår. Med denna negativa värdeladdning har ”nazism” kommit att fungera som ett slags psykologisk automatutlösning för avståndstaganden och godhetssignalering.

Det är intressant, fascinerande och skrämmande hur begreppet ”nazism” har kunnat bli så sprängfyllt av ondska. Det är också psykologiskt och socialt intressant att notera att när ”nazism” förs på tal i något sammanhang, om så bara i förbigående i samtal om helt andra frågor, då brukar inte sällan de självdefinierade goda med politiskt korrekta uppfattningar få ett tvingande behov av att ta till orda. Hur ofta har inte deras ”godhet” och därav upplevda ansvar inspirerat dem till stordådet att utan att darra på rösten börja moralisera hårt och obevekligt mot ”nazismen”. Och hur ambitiöst har de inte sökt inom hela sin vokabulär för att hitta de allra starkaste uttryck de känner till för att framhäva sin egen godhet maximalt och förkunna sin moraliska överlägsenhet genom att bespotta, kränka, skända, beljuga och på alla tänkbara sätt förringa och förnedra Hitler och ”nazismen”.

Det kan inte uteslutas att dessa godhetsapostlar skulle vara bland de första att lyncha oskyldiga och sparka ihjäl hjälplösa offer som ligger maktlösa på marken. Det ligger nära till hands att associera till de kristna som spred sin slavmoral genom att tortera, lemlästa och mörda den som eventuellt inte var beredd att avstå från rättvisa och stolthet genom att acceptera slavmoralen att ”vända andra kinden till”. Beteenden och förhållningssätt som fördomsfullhet, mobbning, förtal, bedrägerier och psykologiska såväl som fysiska övergrepp kan för somliga uppenbarligen omedelbart förvandlas från något negativt till högsta moral om den som utsätts för övergreppen är ”nazist”. För vissa skulle dessa självutnämnda goda möjligen kunna framstå som förståndshandikappade när de med ord och handling exemplifierar exakt det de påstår sig vilja motverka utan att ens verka begripa det.

”Nazism” och nationalsocialism
För att möjliggöra en saklig debatt och lättare kunna hantera ”nazismens” börda av oändlig ondska skulle det kunna övervägas att verka för en total separation mellan begreppen ”nazism” och ”nationalsocialism”. Denna tanke har även berörts i andra inledningsvis nämnda artiklar. ”Nazism” skulle då kunna definieras som andra världskrigets segermakters definition av den besegrade fiendens lära i syfte att på alla tänkbara sätt misskreditera och skända Adolf Hitler och nationalsocialismen. ”Nationalsocialism” skulle då kunna definieras av dem som skapat och tror på läran. Med en sådan särskillnad mellan begreppen skulle denna artikelrubrik kunna försvaras. Om det sedan är önskvärt med dessa definitioner är en annan fråga.

I förlängningen av dessa definitioner skulle det eventuellt också bli möjligt att börja använda ”naziststämpeln” när det gäller personer och länder som agerat och agerar mer i enlighet med ”nazismens ondska” än nationalsocialisterna och det nationalsocialistiska Tyskland. I så fall skulle stämpeln kunna övervägas att användas för de som intrigerade och gjorde allt i sin makt för att andra världskriget skulle utbryta, de som vägrade förhandla om fred, de som slöt fredsfördrag för att i hemlighet förbereda att anfalla och ockupera Europa, de som inledde en ny epok av mänsklig ondska genom terrorbombningar mot civilbefolkning – se Vera Oredssons djupt rörande novell Tårar släcker inte eld – de som ”atombombade fram fred”, de som med retroaktiv lagstiftning och tortyr ”bevisade” sina besegrade och förnedrade fienders ondska i vad som skulle kunna vara ett av världshistoriens värsta rättsövergrepp: Nürnbergrättegångarna.

Med ett sådant perspektiv skulle Adolf Hitler kanske rent av kunna betraktas som sin tids mest framstående ”antinazist”.

/Tor S


  • Publicerad:
    2020-12-25 09:00