Lördagen den 16 augusti samlades 5600 patrioter från hela Europa i den lilla tyska staden Wunsiedel för att hedra minnet av Rudolf Hess. Representanter från Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom fanns på plats för att visa sin respekt för den mördade krigshjälten.

Under fredagsnatten anlände den svenska delegationen till Puttgarden i Tyskland, där vi omedelbart blev stoppade av tull och specialpolis som fanns på plats för att kontrollera de patrioter som kom in i landet. Efter att de gått igenom fordonen, kontrollerat de medhavda exemplaren av vår tidning Nationellt Motstånd, samt läst igenom det tal som Motståndsrörelsens representant skulle hålla till Rudolf Hess ära, lät de oss åka vidare.
Ett tiotal timmar senare anlände vi till utkanten av Wunsiedel i södra Tyskland. På en infartsväg hade polisen satt upp en stor vägspärr, där samtliga demonstrationsdeltagare, deras fordon och bagage skulle visiteras och genomsökas. Efter flera timmar hade vi passerat kontrollen och var slutligen inne i staden.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Förste talare var advokat Jürgen Rieger. Han välkomnade samtliga deltagare och gick igenom praktiska detaljer som skulle gälla för dagen.
Politiska anföranden och trubadurer avlöste varandra. Representanter från flera europeiska länder höll tal till Hess ära, bland annat från Italien, Spanien, Holland, Tyskland, Portugal, Danmark samt även Sverige. Magnus Söderman, medlem i Svenska motståndsrörelsen, höll följande tal:

”Kamrater!
På Nordiska motståndsrörelsens och vår ungdomsorganisation, Nationell Ungdoms, vägnar är det en ära för mig att få tala inför er idag.
Jag har aldrig varit i Tyskland förut. Men så fort jag satte fot på tysk jord kände jag att jag beträdde helig mark. Ni har ett rikt arv – vårda det!
Tyskland är ett land av hjältar och krigare. Sedan tidernas begynnelse har ni varit en front mot Europas fiender. Och oräkneliga gånger har era arméer lett försvaret av vår heliga jord!
När hunnerna stormade in över de ryska stäpperna slog ni tillbaka dem. När morerna strömmade in var ni där och när Roms legioner sökte förslava de germanska stammarna säkrade Hermann vår frihet.
Idag har vi samlats för att hedra en av de främsta av dessa hjältar och krigare – Rudolf Hess. I livet så i döden förkroppsligade han krigarens dygder. Osjälvisk, dedikerad, lojal och tapper stod han fast. Från kampens början i München till Rikskansliet i Berlin; från skenrättegången i Nürnberg och under 46 år i Spandaufängelset gav han aldrig upp.
Hela hans liv kretsade kring en sak – folkets överlevnad. För detta gav han allt. Rudolf Hess följde en tradition av motstånd. Bunden av plikten såg han tydligt den enda vägen som finns för en person som lever i sitt folks skymningstid. Han handlade utan en tanke på konsekvenserna därav och genom det uttryckte han den kärlek han kände för sitt folk och sin nation.
Idag måste vi se till Rudolf Hess och besluta om vi skall följa krigarens väg eller inte. När jag ser alla er samlade här idag ser jag styrka och en möjlighet till seger. Allt som krävs är att vi hänger oss till striden!
Över hela Europa pågår en renässans av de patriotiska värdena. Vi kommer från Sverige och Norge där de gamla gudarnas söner och döttrar håller på att vakna upp. Gudarnas viskande kommer snart att vara som den dundrande åskan och massornas vrål då dem åter reser sig, kommer att höras över hela världen.
Se på din bror eller syster där bredvid dig – ni är själsfränder bundna till varandra genom blodet och plikten. Vi har kommit hit från många länder för att visa vår respekt för den man som personifierade allt det som vi måste uppnå. När vi sedan återvänder hem måste vi bära med oss minnet av det som vi bevittnar här idag – ett förenande av patrioter i Rudolf Hess ande.
Han önskade fred mellan brödranationerna och enighet mellan folken för kampen mot våra gemensamma fiender. Idag ser jag patrioter från överallt stå här, enade i kampen för överlevnad. På sätt och vis lyckades han, genom oss här idag.
Bördan vi måste bära som aktiva patrioter kan ibland verka tung. Men jämför den med de 46 år som Rudolf Hess tvangs sitta bakom galler för att han önskade fred, och vår börda försvinner. 46 år är en lång tid mina vänner, och sedan: mördad!
Vi vet alla att döden oftast är krigarens pris. Vi vet alla att denna vår kamp handlar om överlevnad – liv eller död! Vad vi måste göra är att hämta styrka från våra martyrer och använda deras livsverk som förebilder för vår egen tillvaro. Han visade oss vad en riktig man är och vi måste följa i hans fotspår.
Vi kommer inte att glömma, vi kommer inte att förlåta. Vi kommer inte att glömma Rudolf Hess offer. Vi kommer aldrig att glömma någon som bragts om livet för Saken – oavsett om de dog för hundra år sedan, eller igår. Våra döda är alltid med oss, stärker oss i livet och i kampen.
Idag hedrar vi den mördade martyren Rudolf Hess och kommer att fortsätta göra det dag ut och dag in då vi fortsätter kampen på våra städers gator i alla de länder där vårt folk finns. Jag kan lova att den Nordiska motståndsrörelsen kommer att hålla lågan brinnande och jag är övertygad om att det samma gäller er alla.
Vi har ett val. Om vi kämpar och segrar så säkrar vi inte bara folkets överlevnad, utan även vår och vår familjs heder. Om vi kämpar och förlorar – spelar det då någon roll? Är ditt liv värt något i den monstruösa värld som väntar?
Vi kan segra och jag är övertygad om att vi kommer att segra. Tillsammans marscherar vi mot framtiden. Tillsammans marscherar vi mot slagfältet. Tillsammans kommer vi att segra. För detta måste vi svära våra liv!
Jag tackar er för er uppmärksamhet.”


(Foto: Nationellt Motstånd)


(Foto: Nationellt Motstånd)

Vid 16-tiden gick minnesmarschen av stapeln. I rader om åtta personer marscherade vi genom staden. Många av Wunsiedels invånare hade samlats kring trottoarkanterna för att bevittna det kilometerlånga tåget av patrioter. En åskådare, en äldre herre, blev så rörd av tåget att han brast i tårar.
Vid ett kvarter hade runt 200 antagonister, bestående av främlingar och förvirrade tyska ungdomar i 14-års åldern, samlats i en så kallad ”motdemonstration”. Pöbeln stod bakom sina avspärrningar och ropade diverse glåpord. Något som inte bekymrade patrioterna det minsta, utan rakryggade fortsatte förbi dem.
Tillbaka vid utgångspunkten hördes ett klassiskt stycke ur högtalarna och deltagarna ställde upp sig i en gigantisk ring. Efter några minuter tystnade sakta musiken. Jürgen Rieger gick återigen upp på scen för att hålla ett sista anförande, och efter drygt 20 minuter tackade han samtliga deltagare för deras deltagande och förklarade år 2003:s Rudolf Hess-marsch avslutad.


(Foto: Nationellt Motstånd)

  • Publicerad:
    2003-08-18 00:00