HISTORIA. Den 10 oktober 1946 skrev Herman Göring sitt sista brev. Brevet var adresserat till den brittiske före detta premiärministern Winston Churchill. Bara några dagar efter brevet skrevs avslutade Göring sitt eget liv och lurade på så sätt segrarmakternas bödlar nöjet att via en offentlig procedur avrätta honom.

Brevet översattes till svenska första gången 1949 och publicerades i tidningen Dagsposten. Brevet har sedan återpublicerats i tidningen Fria Ord, och nu även på Nordfront. Med tanke på att översättningen är från 1949 kan språkbruket i dagsläget uppfattas som relativt ålderdomligt, men och andra sidan är översättningen troligen mer troget originaltexten än vad en modernare översättning skulle ha blivit.

Göring

Hr Churchill!

Ni kommer nu att ha tillfredsställelsen att överleva mig och mina olyckskamrater. Jag vill icke underlåta att lyckönska Eder till denna personliga triumf och till den hänsynsfullhet varmed Ni vunnit den. Både Ni och Storbritannien ha ju dock fått betala ett visst pris för denna framgång. Om jag ansåg Eder enfaldig nog att tillmäta denna triumf större betydelse är den av ett skådespel, som Ni och Edra vänner äro skyldiga de nationer, som Ni lyckats driva in i kriget mot det Stortyska riket, samt Edra judiska och bolsjevikiska bundsförvanter, då skulle denna förklaring, som jag nu i en av mitt livs sista timmar tillställer Eder, i eftervärldens ögon te sig som en möda bortkastad på en ovärdig person.

Min stolthet såsom tysk och som en av den tyska nationens främsta ansvariga ledare i denna världshistoriska kamp förbjuder mig att slösa några ord på hela den nedsättande tarvligheten i det förfarande, som nu begagnas av segrarna, nämligen så långt det berör min egen person. Men då det för alla uppenbara och tydligt utsagda ändamålet med hela denna rättsprocedur är att försätta själva det tyska folket i ett tillstånd av fruktansvärd rättslöshet samt genom att röja ur vägen den nationalsocialistiska statens samtliga ledande män också beröva detta folk varje möjlighet att senare försvara sig inför historiens domstol, så vill jag dock framföra några anmärkningar till detta världshistoriska tema, avsedda att bifogas det domslut som Ni och Edra bundsförvanter ju redan på förhand fastställt.

Jag adresserar dessa anmärkningar till Eder, därför att Ni, ehuru Ni är en av dem, som vet mest om den verkliga bakgrunden till detta krig och om de möjligheter som funnits både att helt undgå det och att avsluta det i ett stadium, då detta ännu skulle ha varit uthärdligt för Europas framtid, likväl vägrat att inställa Eder som vittne under edlig förpliktelse inför Eder egen domstol. Därför vill jag inte underlåta att nu medan tid ännu är kalla Eder inför historiens domstol, och jag tillställer Eder nu min förklaring, därför att jag vet att denna domstol, historiens domstol, en gång kommer att beteckna Er som den europeiske statsman vilken med ärelystnad, intelligens och dådkraft de europeiska nationernas öden under främmande världsmakters hjul.

Jag fastställer inför historien att Ni är den man, som visserligen ägde kraft nog att bringa Adolf Hitler och hans politiska verk på fall, men som det icke kommer att bliva tillstatt att själv i den fallne ledarens ställe lyfta en sköld som skydd mot den asiatiska invasionen av Europa.Det har vant Er ärelystnad att hålla kvar det tillstånd vari Versailles-freden försatte Tyskland. Det kommer att vara Er olycka att Ni lyckats därmed.

Ni har förkroppsligat Ert gamla engelska herrefolks hårda och envisa kraft, men Ni har också förkroppsligat dess senila motstånd mot det sista stora försöket till en germansk kraftsamling, som strävat till att låta Europas öde avgöras på Asiens stäpper och därmed trygga dess framtid. Ni kommer därmed sedan mitt ansvar redan länge har blivit objektivt bedömt i belysning av händelsernas kommande utveckling, själv att få bära ansvaret för att det nu tilländalupna, blodiga kriget icke blir det sista. som måste utkämpas på det europeiska fastlandets mark för att bevara Europas livsmöjligheter.

Ni kommer alltså att få svara för att gårdagens blodbad i morgon kommer att följas av ett ännu större och att Europa kommer att tvingas att kämpa för sitt liv icke vid Volga utan vid Pyrenéerna. Det är min livliga önskan, att Ni åtminstone får uppleva den dag när världen och framför allt de västerländska folken nå en bittra insikten att det varit Ni och vän Roosevelt, som sålt Europas ramtid till bolsjevismen för priset av en billig triumf över det nationalsocialistiska Tyskland. Denna dag skall komma snabbare än Ni önskar och i trots av Eder uppnådda höga ålder kommer Ni sannolikt då ännu vara i stånd att fatta vad det betyder, när denna blodröda gryning också stiger över de brittiska öarna.

Jag är övertygad om att den dagen också skall bringa Eder alla de skrämmande överraskningar, som Ni denna gång undgått på grund av krigslyckans gunst och på grund av den tyska krigsledningens motvilja mot att låta kampen mellan våra stambesläktade folk fullständigt urarta. Det är kännedomen om beskaffenheten och räckvidden av de nya vapen och av oss förberedda krigföringsmetoder, vilka nu till stor del på grund av Er militäriska hjälp blivit ett byte för den röda armén. som sätter mig i stånd att uttala denna profetia.

Helt visst kommer Ni enligt Er vana Icke att underlåta att snart skriva intressanta memoarer, och Ni kommer att skriva dem desto bättre som det numera inte finns någon, som kan hindra Eder att tala eller förtiga alldeles som Ni önskar. Men Ni kommer ändock att stå maktlös mot de förändringar, som själva den av Eder framdrivna händelseutvecklingen helt visst kommer att verkställa. Det blir då Er sak att ge nationerna svar på de frågor. som Ni icke besvarat inför Eder egen skendomstol, och som Ni nu vägrar giva -icke oss, som icke vilja ha något att tacka Edert ädelmod för – utan den historiska sanningen.

Ni anser säkert att Ni handlat mycket skickligt när Ni nu utlämnat denna historiska sanning som ett tema att behandlas efter kvasijuridiska paragrafmetoder med all den spetsfundighet, som kan utvecklas av några ärelystna strebergestalter ur juristskrået. Både som engelsman och som statsman vet Ni ju dock alltför väl att folkens livsproblem hittills aldrig någonsin varken kunnat klarläggas eller lösas på det sättet och ej heller komma göra det i framtiden.

Jag har en alltför väl grundad mening om Eder intellektuella kraft och slughet för att kunna inbilla mig att Ni själv tror det minsta på de vulgära fraser. varmed Ni försökt motivera kriget mot oss och nu försöker ge Eder triumf prägeln avi, ett stort cirkusskådespel för massorna.

Som en av de främsta politiska och ekonomiska ledarna i det Stortyska riket bedyrar jag härmed än en gång så eflertryckligt jag förmår, att den enda Orsaken till att detta krig icke kunde undvikas var den att Storbritanniens politik under påverkan av Eder själv och Edra meningsfränder på alla områden orubbligt inriktades på att spärra vägen för det tyska folkets naturliga utveckling i samklang med dess livsintressen, och att Ni, fylld av ett senilt maktbegär och av föreställningen om en given brittisk ledarställning, hellre tog det andra världskriget än att acceptera en från vår sida ständigt eftersträvad och efterlängtad ärlig uppgörelse på en grundval, som skulle varit godtagbar för bägge de mest framstående nationerna i Europa, och som lämnade fullt utrymme för bägge deras naturliga uppgifter och intressen.

Jag förklarar härmed ännu en gång så uttryckligt jag kan att det tyska folkets enda skuld till utbrottet av det världskrig, som Ni framtvingat, är att detta folk gjorde ett försök att definitivt få slut på det ständiga tryck på sin nationella tillvaro, som Ni vidmakthöll med stor skicklighet och med konstlade medel. Det vore som att ösa vatten i Atlanten om jag än en gång skulle försöka utbreda mig över de olika orsaker, de tvångslägen och de syften. som under detta krigs förlopp ha lett till de politiska och militära konfliktsituationer som Ni med hjälp av Edra ivriga judiska hantlangare sedan vetat att med sådan skicklighet vränga till uteslutande nackdel för det tyska folkets nationalsocialistiska regering.

Den ödelagda europeiska civilisationen och dess måna historiska minnesmärken, som nu sjunkit i grus och aska, bära idag framförallt vittne om den beslut förtvivlade vilja, med vilken en stor och stolt nation ännu i går med en enastående offervilja kämpade för sitt liv. Men i morgon komma dessa miner och denna ödeläggelse endast att vittna om den hänsynslöshet, med vars hjälp allena den av Eder i kriget ledda övermakten kunde framtvinga detta folks underkastelse och dess försättande i ett rättslöst tillstånd. Och i övermorgon komma dessa ruiner att betraktas som vittnesmål om det förräderi, som utlämnat Europa till det röda Asiens välde.

Det Tyskland som Ni nu har slagit ned kommer att taga hämnd på Eder just i och med sitt nederlag. Ty Ni har varken haft en bättre politik än vi eller ådagalagt större duglighet eller tapperhet. Vad Ni har att tacka Eder seger är icke Eder egen kraft och överlägsenhet, icke bättre egenskaper eller den inre överlägsenhet, som Ni inbillat Eder vara i besittning av. Utan endast och allenast Eder maktkoalitions materiella överlägsenhet, som slutligen efter när sex år gjorde sig gällande. Tro icke att denna överlägsenhet är vad Ni påstår den vara Ty snart skola Ni och Edert land fä skörda fruktema av Eder statskonst.

Vad Ni, med Eder erfarenhets falska cynism, icke ville låta gälla i vårt fall, nämligen att vår kamp mot östern var en försvarsstrid i högsta nöd icke blott för Tyskland utan också för hela Europa, och att denna försvarskamp rättfärdiggjort alla de tyska krigsåtgärder. vilka Ni nu i småsinnad detaljprövning vill fördöma som brott – det kommer Stalin, som idag gäller för Eder bundsförvant och vän, snart att visa för Er och brittiska imperiets räkning. Då kommer Ni att få pröva vad det vill säga att kämpa emot denne fiende och då kommer Ni att erfara att även för Eder gäller budet att nöd bryter lag, och att Ni icke med framgång kan bekämpa den fienden med juridiska utläggningar när Storbritanniens och dess små europeiska bundsförvanters tyngd inte räcker till därför.

Inför det tyska folket har Ni offentligt förklarat att det för Er i första rummet gällt att återställa dess demokratiska livsformer. Men Ni har inte Sagt ej aldrig tidigare förekommit i världshistorien. Jag vet också att om dessa övergrepp på vår sida icke förekommit så skulle Ni ändå ha behandlat Tyskland på samma sätt, eftersom Ni ända sedan år 1914 envist och orubbligt icke har eftersträvar något annat mål än det tyska rikets krossande. Denna Eder strävan gör Eder jävig att nu uppträda som domare över de konsekvenser, antingen de nu voro oundvikliga eller icke, som denna Eder kallblodiga målmedvetenhet framdrivit. Ej heller kan Ni nu åberopa dessa konsekvenser som ett efterföljande bevis för det berättigade i Eder tidigare strävan.

Vad jag nu beklagar som ett av mina och den nationalsocialistiska tyska regeringens svåraste misstag är endast och allenast den ödesdigra felbedömning vartill vi gjorde oss skyldiga i uppskattningen av Eder vidsynthet som statsman. Jag beklagar att jag tilltrott Eder insikten om att tillvaron av ett tillfredsställt och livskraftigt tyskt rike var en världspolitisk nödvändighet och därmed ett nödvändigt villkor även för det brittiska rikets bestånd.

Jag beklagar att våra stridskrafters styrka ikce räckte till för att ännu i sista minuten framtvinga hos Ederen bättre insikt, nämligen insikten om att Tysklands krossande också betydde inledningen till den brittiska världsmaktens krossande. Vi gingo vidare och handlade var och en efter sin lag: jag efter den nya insikten, vilken det nuvarande Europa visat sig för gammalt för att kunna fatta, och Ni efter den gamla åskådningen, vilken detta samma Europa icke mera äger resurser nog att göra gällande i världen. Jag skall veta att gå min väg intill slutet i den fasta förvissningen om att jag som tysk nationalsocialist dock varit en bättre europé än Ni. Med fullständigt lugn överlämnar jag omdömet härom till eftervärlden, en eftervärld, som – detta är min uppriktiga önskan – Ni bör få tillhöra så länge som möjligt. I så fall kommer kanske ödet att ge Eder samma chans som Ni låtit mig få, nämligen att i undergångens ögonblick få säga ett sanningens ord.

Hermann Göring

Nürnberg den 10 oktober 1946

 


  • Publicerad:
    2015-06-24 11:09