MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Nordfront återpublicerar en artikel från Vastarinta som kommenterar hovrättsdomen mot Jesse Torniainen.

Jesse ”Eppu” Torniainen friades för vållande till annans död i Helsingfors hovrätt. Istället dömdes han för en ”rasistiskt motiverad” grov misshandel till fängelse i 2 år och tre månader.

Den 26 januari meddelade Helsingfors hovrätt sin dom angående incidenten vid Helsingfors tågstation. Åtalet om grovt vållande till annans död ogillades även i hovrätten, vilket också var förväntat.

Däremot valde hovrätten att höja straffet, som grundar sig på grov misshandel, med tre månader, eftersom incidenten enligt domen ägde rum på grund av ”rasism”. Straffet för Jesse Torniainen blev därmed två år och tre månader ovillkorligt fängelse. Han blev inte omedelbart fängslad, så han är tills vidare på fri fot.

Torniainen dömdes för grov misshandel trots att incidenten handlade om en spark som riktades mot en stående, inte exempelvis liggande individ. Enligt Torniainens vittnesmål i hovrätten hade han och Jimi Karttunen ögonkontakt innan sparken. Anledningen till att Karttunen inte reagerade på den kommande sparken berodde enligt försvaret på att Karttunen varit drogpåverkad. Hovrätten var dock av annan mening i det här fallet. Enligt domen påverkade inte blandningen av Rivatlin, Subutex, Diazepam och alkohol Karttunens förmåga att ta emot sparken, utan sparken var en helt och hållet överraskande attack och därför handlar det om grov misshandel. Här kan vi påminna om en av Högsta domstolens tidigare domar, enligt vilken det inte är grov misshandel att slå någon i huvudet med basebollträ och hammare. Men en spark ska alltså vara det.

Åtalet om grovt vållande till annans död ogillades av rätten, eftersom det inte fanns något straffrättsligt orsakssamband mellan sparken och dödsfallet. Det faktum att Karttunen valde att avvika från sjukhuset, att han använde droger såväl på sjukhuset som efter sin vistelse där, samt den missriktade vården säkerställer att Karttunens död var hans eget fel. Hans skador var på väg att läkas, men drogerna vann och han valde att avbryta vården för att fortsätta på den inslagna vägen.

Det bör nämnas att fallet först behandlades som misshandel och grovt vållande till annans död. I slutet av undersökningen valde man dock att ersätta ”misshandel” med ”grov misshandel”. Det här gjordes så sent att ärendet i förundersökningsprotokollens första sida fortfarande beskrivs som just misshandel. Vid det laget hade polisen också läst alla läkarintyg, som senare ledde till att åtalet om vållande till annans död ogillades. Åklagaren erkände för Yle i december 2016 att de hade diskuterat brottsrubriceringarna med polisen och bestämt att stärka dem.

Inte heller hovrätten tog notis om den så kallade media-rabatten i fallet. Även om försvaret framvisade rent lögnaktiga påståenden från media, så uppmärksammades inte dessa i fallet. Trots att Torniainen i vissa tidningsskriverier beskyllts för att vara en mördare, så anses det tydligen inte vara negativ mediauppmärksamhet. Och trots att försvaret framvisade en nyhetsartikel där utredningsledaren ljuger om att Torniainen varit med om att grunda Motståndsrörelsen, så berördes inte detta med ett enda ord i domen.

Budskapet är alltså tydligt: Ifall det sker ett brott, så får fallets undersökningsledare ljuga för media om den misstänkte gärningsmannen så mycket som det henne behagar, utan att den misstänkte har något att säga om saken, ifall han är nationalsocialist. Högsta rätten gav mediarabatt för somalierna som dömdes för gruppvåldtäkten i Tapanila, trots att varken deras namn eller bilder spreds i massmedia. Gruppvåldtagande somalier befinner sig alltså i en privilegierad ställning jämfört med en finsk nationalsocialist, när det gäller det finska ”rättsväsendet”.

Det värsta med domen är dock ”rasismparagrafen” som man nu utnyttjat. När två finska män stöter ihop, så kan en påföljande misshandel vara ”rasistisk”. Hovrättens premiss: Anledningen till Jimi Karttunens dåliga uppförande var ”antirasistisk”, och han var enligt sina vänner en ”antirasist”. Hovrätten menar att eftersom Karttunen agerade mot Nordiska motståndsrörelsen och inte mot en enskild individ, så är det ”rasism” att reagera på Karttunens beteende. När alltså Karttunen hotade och spottade på en av Motståndsrörelsens aktivister, så borde Torniainen ha vetat att den drogpåverkade narkomanen är en ”antirasist” och att anledningen till hans dåliga beteende är ”antirasism”, som enligt hovrätten är ett särskilt ädelt motiv. ”Antirasister” åtnjuter alltså rätten att bete sig illa i närheten av nationalister.

En intressant nyhet gällande utnyttjandet av paragrafen är också att det delvis motiveras med Tammerfors tingsrätts förbudsbeslut, som definierar Nordiska motståndsrörelsen som en ”rasistisk” organisation. Tingsrättens dom har dock inte vunnit laga kraft, så det här är ett milt sagt intressant drag från hovrättens sida: De kan motivera sina egna domar med hjälp av en dom som har överklagats. Det kunde inte vara mer genomskinligt att hovrättens dom är av politisk karaktär. Torniainen dömdes inte för sin gärning utan för sin världsåskådning.

Här kan vi också påminna om en dom som meddelades av Helsingfors tingsrätt år 2013, där ett gäng marockanska män hade frågat sina offer ifall de är finnar och därefter misshandlat dem. Enligt rätten var det dock inte frågan om rasistiska brott och de åtalade dömdes endast för misshandel. Budskapet är återigen tydligt: Man kan endast vara rasist mot finländare om man är nationalsocialist. Ifall en marockan misshandlar en finländare därför att denne är finländare, så handlar det inte om rasism.

Det är möjligt att överklaga hovrättens dom till högsta domstolen inom 60 dagar efter beslutet.

Ursprungligen publicerad på Vastarinta.


  • Publicerad:
    2018-02-04 10:43