Heinrich Himmler

Dagens datum 7 oktober: Denna dag år 1900 föddes Heinrich Himmler, som kom att bli en av Tredje Rikets förgrundsgestalter som Reichsführer för SS och en av Adolf Hitlers närmaste medarbetare.

Uppväxten och de första åren inom NSDAP
I Bayerns huvudstad München föddes den sjunde oktober 1900 en son till makarna Gebhard och Anna Maria Himmler. Familjen stod det bayerska kungahuset nära då Gebhard varit lärare åt en av prinsarna. Familjen var nationell, rojalistisk och konservativ. Som de flesta i Bayern var familjen katolsk.

Första världskriget bröt ut och unge Heinrich önskade bli soldat. Efter en viss tvekan gick föräldrarna med på detta och sonen utbildades till officer. Någon frontinsats blev det dock inte för Heinrich då stilleståndet den 11 november 1918 kom emellan. Monarkin störtades och Bayern blev en så kallad rådsrepublik som styrdes av en person med judiskt påbrå vid namn Eugen Leviné.

Heinrich Himmler

Allt detta påverkade Heinrich Himmler som började inse att någon militär karriär inte var möjlig. Istället började Himmler utbilda sig till agronom vid Technische Hochschule i München, samtidigt som han blev allt mer politiskt intresserad. Himmler anslöt sig till en av de många frikårer som fanns i Tyskland vid denna tid. Frikårerna var paramilitära grupper som delvis stödde den tyska regeringen men främst slogs vid rikets östra gränser och mot marxister inom landet. Reichskriegsflagge, ”Rikskrigsflaggan”, var den frikår Himmler anslöt sig till.

Något senare kom Himmler i kontakt med nationalsocialismen. I augusti 1923 blev Himmler medlem i NSDAP, hans medlemsnummer blev 14 303. Senare detta år var Himmler med vid den så kallade ”Ölkällarkuppen”, där Himmler agerade som fanbärare.

Efter att kuppen slagits ner förhördes Himmler av polisen som dock inte kunde bevisa någon inblandning. Himmler miste dock sitt arbete. Studierna hade sedan en tid avbrutits på grund av den ekonomiska kris som landet befann sig i, men Himmler hade lyckats få en lågbetald anställning som sekreterare på en konstgödselfabrik, Stickstoff-Land-GmbH.

Himmler som fanbärare vid kuppen 1923

NSDAP började sakta att byggas upp igen. Hitler var fortfarande i fängelse men febril aktivitet pågick ändå i partiorganisationen. Himmler blev en av Gregor Strassers medarbetare och Himmler började arbeta med propaganda och agitation. 1925, när Hitler åter blivit fri, gick Himmler med i SS, Schutzstaffel. Himmler fick som medlem i SS nummer 168. Förut hade SS varit Hitlers privata styrka som skulle skydda honom vid möten och andra tillställningar. Nu skulle SS bli en elit inom stormavdelningen SA. Även sedan Himmler gick med i SS fortsatte han verka inom partiets propagandaavdelning.

Erhard Heiden som varit ledare för SS hade befunnits olämplig på denna post och Himmler fick frågan om han ville godta att bli riksledare, Reichsführer-SS. Himmler accepterade och började ett gigantiskt arbete. Från att ha varit en styrka på mindre än 300 man blev det efter ett år en styrka på över 3000 man. Från att ha varit en något demoraliserad organisation inom partiet på grund av Heidens inkompetens blev det under Himmlers ledning en elitkår inom partiet, fast den ännu var en del av SA.

Reichsführer-SS

NSDAP kämpade på och fler och fler tyskar anslöt sig till partiet. Ju större framgångar desto fler anhängare strömmade till. Men med fler anhängare kom splittringar. och en schism mellan SA och SS uppstod snart. Till skillnad mot SA var SS mer disciplinerade och politiskt motiverade. Men SS önskade bryta sig ur SA och bli en egen organisation inom partiet. SA ogillade SS försök att vara en elitorganisation och började se SS som rivaler. Många inom SA önskade få gå med i SS, men SA krävde att SS inte fick bli större än 10 procent av SA:s storlek. Motsättningarna blev inte bättre av att SA:s stabschef Ernst Röhm inte kom överens med Heinrich Himmler. SA förblev en delvis bångstyrig del av NSDAP, medan SS starkt betonade troheten till ideologin men framförallt till ledaren Adolf Hitler.

1933 blev Hitler Tysklands rikskansler. Makten hade vunnits i demokratiska val. Himmler hade varit medlem av riksdagen sedan 1930. Nu blev det bråda dagar. Tyskland skulle omvandlas från kaos till ordning, från republikens misslyckande till en stark nationell stat. Himmler och SS ställde lojalt upp på Hitlers sida medan det inom SA fanns en klick som var missnöjda. Ernst Röhm hörde till dem som ville ha en ”andra revolution”. Hitler ansåg att sådant prat var skadligt. Man skulle bygga ett samhälle på folkgemenskap, inte genom en revolution som ställde tyskar mot varandra.

Andra missnöjda vädrade morgonluft. Bröderna Strasser, som brutit med Hitler, och andra personer såg en chans att göra sig av med Hitler. Spänningarna och oroligheterna ledde till det som kallts ”de långa knivarnas natt”. Himmler hade varit med och varnat för att det fanns planer på en kupp. Den 30 juni 1934 skred Himmler och Hermann Göring till beslutsamt motangrepp och använde SS för att slå ned upproret. Som tack gav Hitler SS och dess ledare ökade befogenheter. Nu bildades SS-Verfügungstruppe, den militära delen av SS som senare blev det mer kända Waffen-SS. SS fick kontrollen över den hemliga polisen Gestapo, och 1936 blev Himmler chef för den tyska polisen. Även administrationen av koncentrationslägren kom under Himmlers administration.

Göring, Himmler och Hitler efter ”De långa knivarnas natt”.

Andra verksamhetsområden ska nämnas: Ahnenerbe var en organisation som skulle ha hand om forskning om arierna och germanernas förflutna. Bland annat skickade man ut expeditioner till såväl Bohuslän som Tibet. Mycket av verksamheten bedrevs från Wewelsburg, ett slott Himmler låtit köpa och restaurera. Här firade SS många av sina högtider och höll möten.

Privatliv
Himmler var född i en katolsk miljö där man ofta gick i kyrkan. Han förälskade sig dock i en kvinna som förutom att hon var några år äldre även var protestant. Damen i fråga hade dessutom tidigare varit gift. Vid samma tid utvecklade Himmler en alltmer kritisk inställning till kristendomen. Denna hade splittrat Tyskland och varit en av anledningarna till att Tyskland enades först 1871 då nationalismen ersatt religionens betydelse i samhället. Men de olika samfunden bidrog fortfarande till att tyskarna inte var helt enade.

Himmler gifte sig med Margarete Boden 1927. Makarna delade intresse för homeopati och odling av läkeväxter. Fru Himmler anslöt sig till den nationalsocialistiska världsåskådningen. Men Himmler arbetade hårt. Han var ofta på resande fot och det var många resor med järnväg, flyg och bil kors och tvärs i Tyskland. När kriget kom blev det än mer resande och privatlivet blev lidande. Makarna gled ifrån varandra men de enades om att dottern Gudrun som föddes i äktenskapet skulle ha det bra och Himmler ringde nästan dagligen hem.

Heinrich, Margarete och Gudrun Himmler.

Paret hade också adopterat en son efter en SS-medlem som avlidit. Styvsonens far Kurt von der Ahe hade stupat i en gatustrid i februari 1933. Gerhard von der Ahe, som adoptivsonen hette, blev medlem i SS 1945 och stred mot röda armen. Han avled 2010. Gudrun Himmler växte upp och var trogen sin fars ideal och avled 2018 i en ålder av 88 år. Henrich Himmler lär ha haft en relation på 1930-talet med sin sekreterare vilket resulterade i att han fick ytterligare en son och dotter.

Himmler blev så småningom hedning. Tiden för detta är inte exakt känd men det var troligen i början av 1920-talet. Många nationalister hämtade andlig inspiration från den förkristna tron och såväl Martin Bormann, Alfred Rosenberg och Rudolf Hess kan beskrivas som nyhedningar. En tid hade Himmler runologen och nyhedningen Karl Maria Wiligut som sin andlige mentor och rådgivare.

En annan bieffekt förutom att äktenskapet påverkades av allt arbete var att Himmlers hälsa försämrades. Han hade en del problem som dålig mage och fick till slut hjälp av en massör vid namn Felix Kersten. Olyckligtvis försökte denne Kersten påverka Himmlers politiska beslut. Himmler var en ganska återhållsam person. Han var måttlig med mat och dryck och det enda han kan lastas för var att han någon gång rökte en cigarr.

Politik
Himmlers politiska utveckling kan beskrivas som att han började som tysk nationalist, sedan blev han tysk nationalsocialist, för att därefter bli pangermansk och slutligen anhängare av tanken på ett nytt Europa där ras skulle vara viktigare än nationalitet. ”Liksom Preussen blev en del av Tyska riket kommer Tyskland bli en del av en större germansk statsbildning”, skrev Himmler en gång.

Ett bevis för att ras var viktigare än nationalitet är att Himmler ansåg att stora delar av den slaviska befolkningen i öst skulle assimileras. ”Inte en dropp ariskt blod ska vi skänka Asien”, sa Himmler i ett tal. Rasblandningen i öst var stark. Hunner, mongoler, tartarer och andra asiatiska ryttarfolk hade gett upphov till att det var många i Östeuropa som delvis hade orientaliskt påbrå. Himmler försökte dock skilja mellan de ryssar och polacker som hade blandat rasursprung och de som kunde anses vara helt europeiska.

Himmler och Karl Wolff.

SS hade från början varit en tysk elitorganisation, sedan blev det en germansk dito, för att så småningom bli en slags panarisk orden öppen för folk av arisk tillhörighet. Ett gott bevis härpå var Himmlers idé att värva muslimer från Balkan till Waffen-SS. Muslimerna räknades som etniska kroater och kroaterna ansågs vara ättlingar till de östgoter som bodde på Balkan under folkvandringstiden. Ras var viktigare än religion och kulturell bakgrund. Ras var också viktigare än nationalitet.

Himmler var i mångt och mycket en idealist och visionär. Han var också en anhängare av den biologiska antisemitismen som är en så viktig beståndsdel inom nationalsocialismen.

Krigsåren
Utbrottet av kriget påverkade förstås såväl Himmler som SS. En av de viktigaste händelserna var att den väpnande delen av SS, Waffen-SS, tillkom 1940. Fem år senare hade Waffen-SS 38 divisisoner och över 910 000 man stred under sieg-runan. Om man räknar alla andra delar av SS så uppgick medlemskapet till över 2 miljoner man. Eftersom Himmler hade rollen som ledare för såväl polisen som Gestapo ingick det i hans uppdrag att bevaka och slå ner motstånd såväl bakom fronterna som inom Tyskland. SS var med och slog ner kuppen mot Hitler i juli 1944.

I oktober 1939 blev Himmler av Adolf Hitler utsedd till Reichskommissar für die Festigung deutschen Volkstums, Rikskommissarie för befästandet av den tyska folkstammen, som hade som målsättning att låta de tyska minoriteterna i utlandet (de så kallade folktyskarna) återkomma till riket.

Himmler håller tal inför Volkssturm, oktober 1944.

Östpolitiken som åsyftade att bygga bosättningar i Polen och Sovjet sköttes av Himmler. Han fick utökad makt då han blev utnämnd till inrikesminister 1943. Utbyggnaden av systemet med koncentrationsläger låg under Himmler och SS kontroll. På hösten 1944 fick Himmler order att sätta upp en ny försvarsstyrka, Volkssturm (folkstormen) som skulle vara en milisstyrka där såväl yngre pojkar som äldre män skulle delta. Volkssturm var inte en del av den reguljära tyska armén utan administrerades av NSDAP. Arbetsmyran Himmler hade dock mindre framgång när han i början av 1945 som befälhavare för Armégrupp Weichsel försökte hindra den sovjetiska frammarschen. Himmler avlöstes från denna uppgift i mars.

Slutet
Krigslyckan blev allt sämre för tyskarna och deras allierade. Hösten 1944 stod det klart att seger inte var att vänta. Men det kom till tyskarnas kännedom att det fanns splittringar inom leden hos de allierade. Kapitalisterna i väst och kommunisterna i öst drog inte jämnt. Man visste att när de allierade vunnit skulle det bli en ny konflikt mellan segrarna. Sedan kan ju tyskarna inte ha vetat att denna konflikt skulle utvecklas till ett långvarigt kallt krig.

En del tyskar, däribland Himmler, trodde att man kunde utnyttja splittringen mellan de allierade. Kanske kunde man få till stånd en uppgörelse som gjorde slut på kriget i väst och rentav få stöd därifrån i kampen mot bolsjevismen? Himmler tyckte det var värt ett försök att få igång dialog med västmakterna. Då Himmler inte var säker på att Hitler skulle ge bifall till dessa planer togs en del kontakter med väst utan den tyske statschefens godkännande. För att visa sin goda vilja lät Himmler förhandla med väst genom svenska Röda korset och dess sändebud greve Folke Bernadotte. En del fångar från Danmark och Norge som varit placerade i koncentrationsläger släpptes.

Gudrun och Heinrich

När det kom till Hitlers kännedom att Himmler börjat försöka få till stånd förhandlingar så svarade han med att avskeda Himmler från hans uppdrag och utesluta honom ur partiet. Det var även tal om att arrestera Himmler. Det ska tilläggas att Herman Göring i krigets absoluta slutskede hade liknande planer som Himmler, det vill säga att försöka förhandla om en separatfred med västmakterna.

Himmler begav sig till staden Flensburg vid gränsen till Danmark där storamiral Karl Dönitz befann sig. Dönitz hade fått Hitlers uppdrag att bli ny statschef och samla en ny regering. Himmler kom i kontakt med Dönitz och förklarade sitt agerande. Dönitz godtog Himmlers förklaring och lät denne vistas i sin närhet. Nu de första dagarna i maj lät Dönitz meddela att han tänkte avsluta kriget genom att först och främst kapitulera till västmakterna för att på så sätt rädda så många tyskar från öst som möjligt. Dessa skulle då få en chans att ge sig västerut för att undkomma de sovjetiska styrkorna som mördade och våldtog. Himmler erbjöd sina tjänster, men Dönitz ville ha distans till nationalsocialismen och tillsatte flera medlemmar i sin regering från folk utan förbindelse eller medlemskap i NSDAP. Till slut, söndagen den sjätte maj, dagen innan man började kapitulationen, fick Himmler ett avskedsbrev från Dönitz där han bland annat avtackades för sina insatser för riket.

Himmler gav sig med några trogna medarbetare av från Flensburg. Riktigt vad han hade för planer vet man inte men troligen tänkte Himmler gå under jorden för att invänta och se hur utvecklingen skulle bli. Kanske hoppades han att det skulle bli strider mellan väst- och öst-allierade, en situation som skulle kunna öppna för en politisk comeback? Nu blev det inte så. Himmler och hans män tillfångatogs. De var förklädda – Himmler hade rakat av sin mustasch och satt en lapp för ögat och hade dokument där det stod att han var Heinrich Hitzinger. Den 21 maj fångades den grupp på tre man som Himmler befann sig i av en sovjetisk patrull. Två dagar senare sändes de vidare till britterna. Himmler sändes till en läkare som skulle undersöka honom och då tog Himmler av ögonlappen och avslöjade sin verkliga identitet.

Vad som sedan hände är oklart. Den officiella versionen är att Himmler, när läkarna undersökte honom, bet sönder en cyanidkapsel han hade i munnen. En korpral i brittiska armén hävdade i början av 2000-talet att Himmler stoppade en cyanidkapsel i munnen och hånlog innan han dog. Harry Jones, som korpralen hette, fick sedan skriva under ett dokument som förbjöd att han talade mer om saken.

Men det finns de som säger att Himmler mördades. Dottern Gudrun hävdade livet ut att hennes far slogs ihjäl. Himmlers kropp virades in i en presenning som man band ihop med en kabel och kroppen begravdes på hemlig plats. Än idag vet man inte var Heinrich Himmler är begravd.

Statsmannen Heinrich Himmler

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

4
Lämna en kommentar

Please Login to comment
4 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
4 Comment authors
SverkerFredrikLingonetTobias Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Tobias
Medlem

Himmler Närvarande!

Lingonet
Medlem

Trevligt med edra historiska artiklar, även de övriga ledarna hade nog lika stor påverkan på nationalsocialismen som Adolf borträknat populariteten och ledardyrkan.
Tack!

Fredrik
Medlem

Mycket bra information om Himmler.

Sverker
Medlem

Ännu en ypperlig presentation av er, som fyller viktiga luckor i kunskapsbanken. Vi väntar med spänning på David Irvings (om han hinner klart innan han dör av ålder eller judisk aktion) bok om Himler, som kommer att bli referensverket om denna fantastiska människa, som bidrog till att göra Tyskland och tyskarna till det mest högstående folket. En detalj som säger mycket, är att Himler liksom många utav de andra topparna, skrev en mycket innehållsrik dagbok. Denna dagbok befinner sig i Israel, men omtalas aldrig. Om det juden säger om sin egen förintelse är sant, så hade dom ju vrålat rakt… Läs mer »