”Die Fahne hoch, die Reihen fest geschlossen,
SA marschiert mit ruhigem festem Schritt.
Kamraden, die Rotfront und Reaktion erschossen,
marschier’n im Geist in unsren Reihen mit.”

”Die Fahne hoch” är säkerligen för alla nationellt sinnade kämpar en välbekant sång som har sjungits många gånger om. I Tyskland är både texten och själva melodin förbjuden, hårda straff väntar den som trotsar förbjudet. Det hindrar dock inte den nya tyska generationen av patrioter att hedra skaparen till Tysklands andra nationalhymn, Horst Wessel, på dennes dödsdag.
Horst Wessel, en hängiven och fanatisk ung SA-man som bedrev gatukamp i 20-talets Berlin. Den 23 februari 2005 var det 75 år sedan hans hjärta slog sitt sista slag för Tyskland och för nationalsocialismen. Fem veckor före Wessels död knackade Albrecht Höhler på hans dörr och avlossade flera skott mot både kropp och huvud. Wessel kämpade för sitt liv i fem veckor innan han till slut gav upp för att ansluta sig till de fallnas led.

Flygplanet landar på fredagen i Frankfurt 09:00, vi är tre Organisationskamrater och två medlemmar från trubadurbandet Ferox. Vi har blivit inbjudna till att medverka på två kvällars så kallad ”Kameradschaftsabend” med tyska fria nationalister som arrangörer.
Väl på mötesplatsen möts vi av en tysk kamrat som förevisar oss vårt boende för helgen och visar oss även runt i Frankfurt och ger oss en kort historik om staden. Vid 20-tiden ansluter vi oss till den för kvällen hyrda lokalen. Lokalen fylls snabbt av folk och stämningen är hög och förväntansfull. Kvällen bjuder på två trubadurer, svenska Ferox och en tysk kamrat som sjunger både engelska och tyska sånger.


”Staden Bad Nauheims fallna söners ande”. (Foto: Maria Björdén, Nationell Ungdom)

Tysklands söner ärar Horst Wessel
På lördag förmiddag stannade vi till i Bad Nauheim för att besöka ett minnesmonument. Monumentet bar namnen över de soldater som stupade under både första och andra världskriget, alla med härstamning från Bad Nauheim. Raderna med namn tycktes aldrig ta slut och vi greps både av vemod och stolthet över dessa män som stred och slogs för ett fritt Tyskland.
Vid lördagens lokal möttes vi av fanor i standar, uppradade stolar och en talarstol på en stor scen. En representant från de fria nationalisterna äntrade scenen och inledde sitt tal med Joseph Goebbels minnestal från Horst Wessels begravning.
Därefter fick vi följa Wessel genom hans liv, motgångar och framgångar. Hur han utvecklades från ung pojke till radikal och hängiven SA-medlem. Vi fick höra om strider på Berlins gator, hans möte med Goebbels och anekdoter från hans uppväxt. Overheadbilder varvades om varandra och när talaren närmade sig slutet förklarade han att Wessel var hans största förebild. Wessel var en kämpe som gav allt för kampen och att han var i talarens ålder när han dog. När han beskrev natten Horst Wessel attackerades och skadades dödligt var talaren märkbart påverkad av hans öde.
Applåderna efter talet visste inga gränser, hade Die Fahne hoch varit tillåten i dagens Tyskland hade vi ställt oss upp och gemensamt hedrat hans minne genom att sjunga den, nu fick vi göra det inombords.


Svenska Ferox uppträdde i Frankfurt. (Foto: Maria Björdén, Nationell Ungdom)

Stå upp-komik och trubadursång
Efter talet äntrade kvällens andra höjdpunkt och en stor anledning till att vi alla rest ner, Frank Rennicke scenen. Ingen av oss ditresta svenskar hade tidigare innan sett Rennicke uppträda och vi blev minst sagt glatt överraskade! Med ett minspel som gav liv åt sången och med en uttrycksfullhet i rösten vi aldrig skådat var det en otrolig upplevelse att få se honom på scen. Han inledde varje sång med en 5-10 minuter lång historia om något som kunde kopplas till just den melodin. Framträdandet var en blandning mellan stå upp-komik och trubadursång. Han påpekade även vikten av att varje land måste värna om sitt eget språk och inte anamma utländska låneord; ”faller ett lands språk, faller folket” menade han.
Efter Frank Rennickes uppträdande äntrade Ferox för andra kvällen i rad återigen scenen. Låtar från gårdagen spelades blandat med nya och kvällens favorit blev åter igen ”Rudolf Hess”. Den här gången steg tyskarna upp på scen och tog över mikrofonen och sjöng sången på tyska medan bandet stod för gitarrspelet. Stämningen var även denna kväll mycket god. Nya kontakter knöts och e-post-adresser utbyttes. Kvällen drog mot sitt slut och eftersom vädrets makter slog till med halka och snö bestämde vi oss för att påbörja färden mot flygplatsen i god tid.

Vi vill tacka Freie Nationalisten Rein-Main och Freie Nationalisten Reih-Neckar för en väl arrangerad helg till minnet av martyren Horst Wessel!

Besök gärna arrangörernas hemsidor www.frontstadt.tk och www.ab-rhein-neckar.de

Porträtt av Horst Wessel.

Martyrers blod vattnar frihetens träd.

  • Publicerad:
    2005-02-28 00:00