MINNESSTUND/AKTIVISM. Lördagen den 14 april samlades Näste 1 traditionsenligt vid Norra begravningsplatsen i Solna för att hedra minnet av Gösta Hallberg-Cuula som stupade i Finland detta datum 1942.
Det är inte ofta man som medlem i Nordiska motståndsrörelsen får tillfälle att klä upp sig i uniform. Hedrandet av Gösta Hallberg-Cuula i Stockholm är dock ett sådant tillfälle. Ett femtiotal män och kvinnor ur Näste 1 hade klätt upp sig i vita skjortor denna varma och soliga förmiddag.
Gösta Hallberg-Cuula var en Finlandsfrivillig som deltog både i Finska vinterkriget och i Finska fortsättningskriget, i vilket han stupade den 14 april 1942. Hallberg-Cuula hade ett rykte om sig som varandes en skicklig krigare. Innan krigsutbrottet 1939, hemma i Sverige, var han även en övertygad nationalsocialist och hängiven gatukämpe, samt propagandachef för Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP).
Det vitklädda tåget gick från ingången av kyrkogården fram till Hallberg-Cuulas grav. Vid graven lades det ned en krans till minne av den fallne krigshjälten. Nästeschef Anders Rydberg höll ett kort men kraftfullt tal. Det sista han sade var att Nordiska motståndsrörelsen denna dag skulle hedra Gösta Hallberg-Cuulas minne på det sättet han hade gillat mest – genom gatuaktivism!
Efter den fina ceremonin bytte dagens deltagare om till mer ledig klädsel och tog tunnelbanan in mot Stockholms centrala delar. Dagen till ära hade även Näste 5 skickat en delegation för att deltaga i spridandet av Motståndsrörelsens propaganda.
Dagens första anhalt var Hötorget. Tack vare det fina vårvädret var det väldigt mycket människor i rörelse. Motståndsrörelsens aktivister och medlemmar spred ut sig över torget och började dela ut flygblad, något som gick i mycket rask takt den här dagen. För att ära Gösta Hallberg-Cuula hade nästet låtit trycka upp en banderoll, med en stiliserad bild på Hallberg-Cuulas ansikte samt texten ”Gösta Hallberg-Cuula – Närvarande”.
Efter ungefär 20 minuter dök två fyllon upp. Bägge verkade vara på grälhumör och ha någonting emot att Motståndsrörelsen stod där på torget och delade ut flygblad. Den ena av dem försökte att rycka flygbladen ur handen på en partimedlem, varpå han blev föst bort från platsen. När han hade gått några meter bort från flygbladsutdelarna vände han istället helt plötsligt om och gjorde ett utfall mot en av kameramännen. Han slog mot kameran och fick in en ganska bra träff, men han hann knappt vända sig om igen innan han fick en smäll tillbaka så att han for i backen. Trots detta ville han inte ge sig, utan fortsatte att vara aggressiv, ända tills dess att en utomstående kvinna gick emellan och förmådde både honom och hans kamrat att gå därifrån. De gick raka vägen till en polisbuss som hade kört upp på gatan bredvid, där han antagligen grät ut om hur ”orättvist” behandlad han hade blivit.
Ger man sig in i leken får man leken tåla.
Efter ungefär 50 minuter på Hötorget drog delegationen vidare till Sergels torg för fortsatt informationsspridning. Senaste gången Nordiska motståndsrörelsen var vid Sergels torg blev det minst sagt lite livat. Även den här gången blev det liv, men i mindre skala. En kvinnlig antirasist som några minuter tidigare blivit upprörd och skrikit högt över Motståndsrörelsens närvaro hade lyckats skrapa ihop en sorglig skara med trasiga människor för att protestera. De ställde sig mitt bland aktivisterna och skrek sina uttjatade ramsor i någon minut innan polisen varsamt vallade dem åt sidan och sade åt dem att lugna ned sig.
Nästa anhalt var Slussen. På vägen dit ropades det slagord när Motståndsrörelsen passerade en bit bort från riksdagshuset. Ordet ”folkförrädare” ekade härligt mellan husväggarna. Väl på plats utanför tunnelbanan vid Slussen fortsatte flygbladsutdelningen utan större störningar en liten stund. Några av rödingarna från Sergels torg hade följt efter hela vägen till Södermalm och vid Slussen sprang de runt och ojade sig medan de livesände med sina mobiltelefoner.
När vi hade stått där i ungefär 10-15 minuter uppstod en situation där polisen av oklar anledning tog tag i två av flygbladsutdelarna och tvingade upp dem mot ett byggstaket. När deras kamrater som stod i närheten ville närma sig för att se vad som försiggick blev de bryskt stoppade av andra polismän och en diskussion bröt ut.
Särskilt en medelålders och gråhårig polisman, som själv såg ut att höra hemma på Södermalm, verkade ha ett personligt agg mot Motståndsrörelsen vilket gavs uttryck i en väldigt överlägsen och dryg attityd. Redan innan den offentliga aktiviteten hade börjat hade en grupp från Motståndsrörelsen stött på denne man och några av hans kollegor på en mack i närheten av kyrkogården där ceremonin hade hållits på förmiddagen. Där hade han agerat stöddigt och sagt till sina kollegor att de skulle ”plocka dem” senare.
När denne polisman försökte knuffa bort en aktivist som stod längst fram, så knuffade han tillbaka, vilket fick polismannen att helt balla ur. Han slet tag i aktivisten och lyckades under tumultet som uppstod att dra honom längs gatan innan han slängde ned honom på marken.
Den gråhårige polismannen satte knät i aktivistens rygg och tryckte ned hans ansikte i rullgruset. Därefter tog han sikte på aktivistens mobiltelefon, som låg på marken bredvid honom, och körde ned knät så hårt han kunde på den så att den skulle gå sönder.
Den stöddiga polisen, närmast kameran.
Aktivisten blev gripen och ytterligare tre personer blev omhändertagna i och med denna situation. Tyvärr var en av dem dagens fotograf så tyvärr finns det inga fler bilder från resten av aktiviteten.
Tumultet hade fått fler polismän att strömma till och snart var alla motståndsmän inboxade såpass att det inte var möjligt att dela ut några fler flygblad. Därför tog ansvarig på plats beslut om att röra sig vidare mot Medborgarplatsen. På väg dit ekade återigen slagord mellan husväggarna. Nordisk revolution – utan pardon!
Många personer satt och åt på uteserveringarna kring Medborgarplatsen och när Nordiska motståndsrörelsen tågade in på torget reagerade en svart man väldigt udda. Han ställde sig upp, skrek ”Nazister!” och försökte kasta något föremål mot gruppen. Därefter höjde han sin högerarm och ropade ”Sieg …”. Tyvärr för honom var det både väldigt många vittnen och väldigt många poliser som såg honom göra det, så han blev snabbt bortförd från platsen.
Fanorna och banderollen ställdes upp en bit utanför ingången till Coopbutiken och Burger King. Rödingarna hade vid det här laget blivit aningen fler. Motståndsrörelsens ansvarige på plats informerade polisen att de skulle se till att hålla dem långt borta om de inte ville att Motståndsrörelsen skulle köra bort dem istället. Detta fick polisen att bilda en mur bakom vilken rödingarna kunde stå och skrika sina psykotiska ramsor.
Gösta Hallberg-Cuulas blomkrans, tillverkad av nästets egna ”pysselnazist”.
Polisen frågade hur länge Motståndsrörelsen hade tänkt att stå kvar på Medborgarplatsen. De fick till svar att när alla som blev omhändertagna enligt PL §13 vid Slussen hade blivit släppta, då kunde gruppen börja fundera på att lämna platsen. Detta resulterade i att samtliga omhändertagna släpptes inom några tunnelbanestationers avstånd. När så hade skett, efter ungefär 30 minuter vid Medborgarplatsen, tog den ansvarige beslut om att avrunda aktiviteten för den här dagen. Totalt delades det ut ungefär 2000 flygblad.
Efter det begav sig alla till en samlingslokal för att äta en gemensam middag i väntan på att nästeschef Anders Rydberg skulle bli släppt, vilket skedde efter ett par timmar. När Rydberg anlände till lokalen fick nästeskorrespondenten en chans att fråga hur det var med honom. Han var vid gott mod och sade att – jo, snuten hade matat några slag, men han var ganska klen så det kändes knappt.
Sitt inte hemma och låt ”någon annan” göra jobbet. Gör din plikt för ditt folk. Skicka in en ansökan till Nordiska motståndsrörelsen nu på en gång!
Hoppa till huvudinnehåll
