Dagens datum 1 juni: Denna dag 1675 inträffade den största häxprocessen i Sverige då 71 personer halshöggs och brändes på bål efter att ha spårats upp av prästen Laurentius Hornaeus, även kallad ”den onde kaplanen”.

witch-trial

Häxprocess.

Under åren 1668-1676 ägde ”Det Stora Oväsendet” rum i Sverige där 300 människor avrättades för häxeri (århundraden tidigare hade 400 svenskar dödats och mångfaldigt fler, upp till 100 000, anklagades för häxeri ute i Europa). Efter 1676 började domstolarna betvivla vittnesmålen och de fällande domarna minskade, men så sent som 1704 avrättades den sista häxan i Sverige. Hon hette Anna Eriksson och var från Eskilstuna.

Det var ofta barn som vittnade om häxeriet. I vissa fall hade, enligt barnens vittnesmål, vuxna kidnappat dem och fört dem till Blåkulla där de utsattes för misshandel eller sexuella övergrepp. I andra fall hade barnen själv bevittnat häxor som flög till Blåkulla och hade sexuellt umgänge med Satan. Tortyr var en vanlig metod för att få ”häxorna” att erkänna. Ett annat medel var att hota dem med att om de inte erkände så skulle de inte nattvarden och därmed hamna i helvetet. Trots att dessa häxor redan var i förbund med djävulen var det många som erkände för att få syndernas förlåtelse.

valborg1

Den häxlag som skrevs år 1608 stödde sig på Andra moseboken om att ”du skall icke låta en trollkona leva”. Fanatiska präster understödde även villigt denna masshysteri. Hysterin, paniken och rädslan för att själv bli anklagad lär ha fungerat bra som övertalning att hålla sig väl med kyrkan.

haxbergetVid den stora häxjakten 1668-1676 spred sig masshysterin från by till by tills den 1674 kom till Torsåker pastorat i Ångermanland. Kyrkoherden i Torsåker, Johannes Wattrangius, anlitade den ökände häxjägaren och prästen Laurentius Hornaeus, som även lär ha kallats för den onde kaplanen, att leda häxprocessen i Torsåker – den största häxprocessen i Sverige.

Laurentius Hornaeus lät två visgossar, som påstod sig kunna se häxornas osynliga märke (för en viss ersättning), stå vid ingången till kyrkan och identifiera häxor i människohamn. Vid ett tillfälle pekade en av pojkarna ut prästens fru, Britta Rufina, som svarade med att snabbt ge honom en örfil. Pojken tog då tillbaka anklagelsen och hävdade att han hade fått solen i ögonen.

Den 15 oktober 1674 inleddes processen där ett 100-tal människor från Dals, Torsåkers och Ytterlännäs socknar stod anklagade för häxeri. Jöns Horneaus, den onde kaplanens barnbarn, som många år senare nedtecknade denna händelse, berättade om att man piskade barnen för att vittna. Jöns Horneaus berättar att hans farfar låtsades dränka barnen genom att fira ner dem med rep i Ångermanälven och stoppa in mindre barn i en bakugn och tänka eld på halm utanför ugnen. På detta sätt skulle barnen erkänna att de varit i Blåkulla och peka ut dem som tagit dem dit.

Den 1 juni 1675 ägde avrättningen rum på Häxberget vid Lesjön i nuvarande Kramfors kommun. 71 personer hade dömts till döden för sexuellt umgänge med Djävulen och Blåkullafärder. Av dessa var 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar. De dödsdömda kvinnorna utgjorde en femtedel av Torsåkers pastorat.

Här avrättades 71 "häxor" 1675. Klicka för större bild.

Här avrättades 71 ”häxor” 1675. Klicka för större bild.

Efter att kyrkoherden Wattrangius hållit en straffpredikan i kyrkan fick de dödsdömda, omgivna av vakter, vandra en 4 kilometer lång sträcka till berget. Där väntade två bödlar. De dödsdömda tvingades klä av sig nakna innan de fördes till stupstockens och halshöggs med yxa. Därefter kastades deras kroppar på bålet. Jöns Horneus gav följande kommenter om vad som ägde rum denna dag:

Äntligen kom de anklagades confirmerade dödsdom, varpå följde den tänkvärda blodiga executionen. De samlades alla till Torsåker, moderkyrkan. Där hölls fångepredikan och meddelandes dem Herrens Heliga Nattvard. Då började först envar av dem öppna ögonen. Här ropades himmelskriande hämnd över dem som försorsakat deras oskyldiga död, men här hjälpte varken rop eller tårar.

Föräldrar, män och bröder höllo spetsgård. De drevos, 71 stycken, av vilka endast tvenne kunde sjunga en psalm, som de under vägen, upprepade sedan de sjungit den till ända. Många dånade av dödsängslan, vilka av sina anhöriga släpades fram till rätteplatsen, som ligger mitt i pastoratet en ½ mil från alla tre kyrkorna Torsåker, Dal och Ytterlännäs och kallas därav ”Bålberget”.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-06-01.


  • Publicerad:
    2018-06-01 00:26