Den 1:a augusti är det återigen dags för Stockholm att stå värd för Pridegalan och våra gator, parker och offentliga platser kommer att översvämmas av homosexuella från både när och fjärran. Kul va? Temat för Stockholm Pride i år är ”Hatbrott och homofobi”, alltså hatbrott mot homosexuella. Enligt homorörelsen verkar det nämligen vara som så att var och varannan svensk mördar, misshandlar och hotar (eller vill mörda, misshandla och hota) homosexuella. Statistik visar, hävdar man, att 52% av de homosexuella har utsatts för någon form av hatbrott.

Vidare gör polisen ingenting åt det, menar man. Till exempel finns inte ett enda fall av ”hatbrott” rapporterat från Gotland. Inte för att där inget händer, naturligtvis, utan eftersom polisen där inte är tillräckligt skicklig på att ta itu med problemen. Polisen måste utbildas och lära sig bemöta en misshandlad eller hotad bög eller flata på rätt sätt. För att inte tala om att polisen måste förstå att våld och hot som riktar sig mot homosexuella alltid är att betrakta som ”hatbrott” – alltså något mycket värre än om du eller jag (som icke-homosexuella individer) får stryk.
Gud vad synd det är om de homosexuella. Alla verkar vara emot dem. Visserligen omfamnas de nu av systemet eftersom de har fått särställningen som en egen folkgrupp och därmed skyddas enligt lagen om hets mot folkgrupp. Visserligen stöttas deras organisationer och organ av statliga medel och massmedia hjälper dem på traven så fort de kan. Deras representanter bjuds in till skolorna där de kan propagera för sin livsstil eller läggning eller vad man nu skall kalla det och ungdomstidningar som Frida och Vecko Revyn drar sitt strå till stacken för att visa sin vänlighet och tolerans mot de homosexuella. Men det räcker inte, nej, det räcker inte förrän varenda medborgare hyllar dem och alla kritiska röster spärrats in. För det är summan av kardemumman hos den homosexuella lobbyverksamheten.
Man gör sitt bästa för att etablera ett faktum som säger att alla som kritiserar homosexualitet antingen är hatiska eller homofobiska (dvs. rädda för homosexuella) och att lagen måste kväsa de kritiska rösterna genom kännbara straff. Samma resonemang omfamnar även främlingar och judar, två andra företeelser som inte får kritiseras. Fast visst kan inte detta ske öppet eftersom vårt land är ”demokratiskt” och faktiskt värnar yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Därför är lagen om hets mot folkgrupp en gudasänd gåva till politiskt korrekta åklagaravskummen med vilja att imponera på storebror. Lagen är nämligen utformad så att rätten godtyckligt kan fatta beslut efter eget tycke eftersom lagtexten är så luddig som bara en demokrats lagtext kan vara. Alltså kan nämndemännen tillåta kritik om en ”godkänd” kritiker skulle råka bli anmäld av ett homo med hybris och samtidigt fälla en, låt oss säga patriot, som ändå är obekväm på andra sätt. Likhet inför lagen… pyttsan. Nyligen fälldes aktivister från Motståndsrörelsen eftersom de delat ut ett flygblad som ifrågasatte homosexlobbyn. Fyra personer hamnar i fängelse för brottet att ha sagt saker som till och med socialstyrelsen säger.
Det intressanta är att samtidigt som de homosexuella gnäller om att våldet mot dem ökar, kräver de att alla kritiska yttringar mot dem förklaras olagliga. Men är det inte så att våldshandlingar ökar när möjligheten att kritisera försvinner? Är det inte så att när alla möjligheter till laglig kritik tas bort, så återstår det bara ett enda alternativ. Vi har ju fått erfara att vi till den grad måste liberalisera vårt budskap så att det inte ens är värt att ta upp, för att inte bli fällda och dömda till fängelse.
Kanske är det därför som de så kallade hatbrotten ökar – eftersom det inte finns så många andra uttryckssätt kvar för den kritiske. Vi som organisation har ju medier vi kan använda oss av, men för den enskilde individen kanske våldet blir den enda utvägen då de märker hur korrupt rättsväsendet har blivit. Det har ju hänt förut. Visserligen är sannolikheten stor att brotten inte har ökat, men att det finns en propagandistisk orsak att försöka vinna sympati, från de homosexuellas sida – inte heller det vore ju något konstigt. Eller så kanske det är som så, att majoriteten av flocken anser att homosexualitet är onaturligt och därför reagerar den med att stöta bort dem. Så sker ju i naturen när en individ inte passar in i flocken. Naturligtvis, vore det så, så måste vi ju förstå att majoriteten har fel och att homosexualitet är bra, naturligt och rätt. På samma som att judar aldrig gjort några fel genom historien och att främlingsinvasionen är till gagn för oss. Om inte annat får väl systemet lagstifta bort kritikerna, de har ju vanan inne.
Slutligen kan vi sia om en sak, underbyggt av historiska faktum. Ju mer systemet försöker att kväsa dissidenterna och med tvångsmedel tysta de kritiska rösterna desto fler individer kommer att känna sig tvungna att ta till våld som uttrycksmedel. Rätt eller fel – avgör sjäv.


  • Publicerad:
    2005-07-22 00:00