Hat genom kärlek

Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl. är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer som bättre går hem bland folket.

Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en lite blankare sida av samma mynt.

Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan att behöva skönmålas. Inga journalister kan heller avslöja oss som ”nazister” eller något annat, för istället proklamerar vi rakryggat redan från början att vi är stolta över att vara nationalsocialister. 

Ett annat ord som vi ofta blir attackerade med är att vi är ”hatiska” och att vår tro bygger på blint hat. Att vi enbart skulle drivas av hat eller att det skulle vara vår starkaste drivkraft är såklart så fel det kan bli, men även vad det gäller detta ord och innebörden av det så tycker jag att vi borde slå oss själva på bröstet och inte rädas att erkänna att vi hatar. Hat är i själva verket ett kvitto på den kärlek man känner för någon eller något. Jag älskar min familj därför hatar jag det som kommer emellan mig och min familj. Med anledning av min kärlek känner jag också ett hat gentemot den som försöker göra min familj illa. Om någon individ skadat min familj och jag bara känt en svag olust inför den människan hade man verkligen kunnat ifrågasätta min kärlek. 

På samma sätt älskar jag min ras och hatar de som är fientligt inställda till vår ras överlevnad. Jag ogillar inte dagens svenskfientliga system, jag avskyr inte det. Nej, jag HATAR det system vi tvingas leva under idag. För jag gillar inte min ras. Nej, jag ÄLSKAR den magnifika vita rasen och är oerhört stolt över att vara en del av den. Om du inte har förmågan att kunna känna hat så kan du heller inte känna kärlek och att inte kunna känna kärlek är inget annat än apati. 

För att inte ge media och etablissemanget några billiga poäng tvingas jag väl förtydliga att mitt hat inte riktas mot enskilda rasfrämlingar, då dessa på individuellt plan inte utgör något hot mot vår ras överlevnad. Dock brinner mitt hat mot massinvandringen som fenomen och mot de som medvetet gjort och gör den möjlig.

Jag är en kärleksfull familjefar, radikal och revolutionär nationalsocialist, fanatisk i kampen för min ras och full av hat gentemot dem som medvetet ställer sig i vår väg! Det är jag stolt över.

flattr this!

  • Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

  • ”Antirasist” är bara ett kodord för anti-vit

    VA:F [1.9.22_1171]
    Betyg: 0 (av 0 röster)

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte.

*