Hamburgupproret – dagen då ”Sovjet-Tyskland” skulle utropas

Dagens datum 23 oktober: Denna dag genomfördes ett kuppförsök beordrat av judarna Trotskij och Zinoviev för att sprida den kommunistiska världsrevolutionen till Tyskland.

judisk_kommunism

Åren 1918-1923 var en orolig tid i Tyskland där flera rörelser försökte störta Weimar-republiken, som bildats efter att Tyskland besegrats under första världskriget.

Den mest kaotiska tiden var 1918-1919 då kommunistiska element inom det socialdemokratiska partiet, eller utbrutna sådana, genomförde Novemberrevolutionen. I Bayern ledde revolutionen till bildandet av Bayerska Sovjetrepubliken, eller rådsrepubliken – en kortlivad republik som hade tre olika regeringar med tre olika officiella ledare – samtliga judar. Samma år, 1919, ägde Spartakistupproret rum i Berlin som också leddes av medlemmar av denna grupp.

Kurt Eisner, Ernst Toller och Eugen Leviné - ledare för Bayerska Sovjetrepubliken.

Kurt Eisner, Ernst Toller och Eugen Leviné – ledare för Bayerska Sovjetrepubliken.

Det förekom vid denna kaotiska tid också kuppförsök från andra sorters rörelser, däribland den reaktionära Kappkuppen (1920) och den nationalsocialistiska Ölkällarkuppen (1923). Det som skiljde dessa kuppförsök från de kommunistiska var att nationalsocialisterna, men också de reaktionära nationalisterna och monarkisterna vid Kappkuppen, ansåg sig kämpa för tyska intressen. De kommunistiska kuppförsöken organiserades däremot av främmande intressen för att sprida en internationell kommunistisk världsrevolution till Tyskland.

Det kommunistiska Hamburgupproret inleddes den 23 oktober 1923. Detta år var en tid av stark oro i Tyskland på grund av inflation och franska och belgiska trupper som ockuperade Ruhrområdet. Under denna period hade också medlemmar inom det socialdemokratiska partiet (SPD) börjat tappa förtroende för partiets gamla fackföreningstaktiker och istället närmat sig KPD – det tyska kommunistpartiet som hade bildats av sovjetiska agenter från Komintern och som ledde Spartakistupproret 1919.

Zinoviev.

Grigory Zinoviev.

Kominterns ordförande, den judiske kommissarien Grigory Zinoviev (född Apfelbaum) ansåg att tiden nu var kommen att sprida den kommunistiska världsrevolutionen till Tyskland.

Den 1 oktober skickade Zinoviev för Kominterns vidhållande ett telegram till KPD:s ledning där man uppskattade att ”det avgörande ögonblicket kommer inom 4-6 veckor”. KPD uppmanades i telegrammet att ”omedelbart genomföra en beväpning på 50 000 – 60 000 man”. Målet var en revolution i Tyskland.

Men idén stötte på patrull genom KPD:s dåvarande ledare Heinrich Brandler, som var etnisk österrikare i grunden. Brandler hade varit med när KPD bildades och varit delaktig i de kommunistiska upproren. Han hade också lett upproret Mars-aktionen 1921, som misslyckades och ledde till ett försvagande av KPD.

Med lärdomar från tidigare misslyckanden ansåg Brandler att det sovjetiska kravet på ett nytt uppror vid denna tidpunkt var illa genomtänkt. Det var för tidigt och dessutom fanns inga 50 000 – 60 000 militanta KPD-medlemmar som kunde genomföra det som Komintern krävde. Brandler gick därför emot Komintern och ställde in revolutionen den 21 oktober – ett beslut som skulle leda till Brandlers uteslutning ur kommunistpartiet.

Den judiske bolsjevikledaren Lev Trotskij (född Bronstein), som vid tillfället var ledande inom Sovjets politbyrå, var en annan av de drivande bakom planerna på en revolution i Tyskland. Han beskrev den inställda revolutionen som ”ett klassisk exempel på hur man kan missa en helt exceptionell revolutionär situation av världshistorisk betydelse”.

Men i ett av KPD:s starkaste fästen, Hamburg, hade kommunistpartiets militanta del, KP Wasserkante, inte hörsammat Brandlers kontraorder och genomförde upproret på egen hand efter Kominterns order. Den dåliga planeringen gjorde dock att endast 300 KPD-medlemmar av Hamburgs 14 000 medlemmar kom att ta aktiv del i upproret. Upproret leddes av KPD-Hamburgs ledare Ernst Thälmann.

Tidigt på morgonen den 23 oktober stormades 26 polisstationer i delstaten där man lyckades få ut vapen ur 17 av dem. Därefter blockerade man järnvägar och gator i flera städer i delstaterna Hamburg och Schleswig-Holstein. I staden Bargteheide, i Schleswig-Holstein, grep kommunisterna kommunpolitiker och proklamerade ”Sovjetrepubliken Stormarn” efter distriktet Stormarn. I Hamburg-stadsdelen Billstedt satte man upp plakat för att lugna invånarna och samtidigt uppmana till stöd för upproret. På plakaten stod:

Länge leve Sovjet-Tyskland! Länge leve federationen av Sovjet-stater i världen! Länge leve världsrevolutionen!

Polis och kommunister besköt varandra. I många områden kväste polisen upproret bara efter några timmar. När natten kom smög många KPD-medlemmar därifrån och på morgonen därpå inledde polisen en stor offensiv mot till stor del tomma barrikader.

Under upproret dog minst 100 människor och 300 skadades. Bland de döda fanns 61 civila, 17 poliser och 24 upprorsmakare. 1 400 personer greps och 191 ställdes inför rätta i Altona. Ernst Thälmann flydde och lyckades hålla sig gömd. Han blev senare vald till ledare för KPD.

Artikeln publicerades ursprungligen 2014-10-23.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om