KULTUR. Nordfront tar en titt på författaren H.P. Lovecraft som idag är en hyllad skräckförfattare, trots att han var både rasist och antisemit.

Har man traskat några år i olika nationalistiska kulturarbetares utmarker är det ganska sannolikt att man kommit i kontakt med författaren H.P. Lovecraft. Jag själv minns en användare på forumet Flashback som hade honom som profilbild för ett par år sedan och har även läst och hört flera referenser till honom på bland annat Daily Stormer och i althögerpodden Vita Pillret.

Det som fick mig att till slut ta mig i kragen och läsa honom var att George R.R. Martin – mannen som skrivit de fantastiska böcker som succéserien Game of Thrones grundar sig på – var inspirerad av Lovecraft.

H.P. Lovecraft i tre olika skeden av sitt liv.

Howard Phillips Lovecraft föddes 1890 i staden Providence på Rhode Island där han även kom att bo under största delen av sitt korta liv. Han avled nämligen redan vid 46 års ålder efter att ha drabbats av cancer.

Hans noveller – som till skillnad från idag inte föll hans samtida publik särskilt mycket i smaken – utgjordes i huvudsak av korta skräckhistorier. Det samlingsverk som jag läst heter The Call of Cthulhu and Other Weird Stories och innehåller flera historier från hans Cthulhu-mytologi. Dessa handlar om hur människor kommer i kontakt med fiskliknande varelser – uråldriga, mäktiga ”gudar” – som i evigheter vilat på havets botten men som nu åter börjat röra på sig.

De människor som får uppleva dessa omvälvande sanningar om hur universum egentligen är beskaffat förlorar ofta sitt förnuft och drivs till galenskap och/eller självmord.

En annan kategori noveller som man tydligt kan urskilja är de där människor får reda på något skräckinjagande om sin egen familjs historia. Ibland överlappar denna kategori Cthulhu-mytologin – som i fallet The Shadow Over Innsmouth – men oftast inte. Det bästa exemplet på den här typen av alster är i mitt tycke The Rats in the Walls.

Men anledningen till att det känns aktuellt med Lovecraft på Nordfront 2019 är författarens rasistiska och antisemitiska åsikter. Hans verk innehåller nämligen frän kritik mot mångkultur, asiatisk expansion, judar och rasblandning.

Exempelvis i feberdrömmen Nyarlathotep skymtar berättaren en förfallen västerländsk civilisation där ”onda gula ansikten” tittar fram mellan de fallna monumenten.

I flera andra noveller är anledningen till att allehanda djävulskap och förbannelser förföljer huvudkaraktären att dennes förfäder ras- och ibland till och med artblandat.

Det som dock berörde mig såpass mycket att det fick mig att överhuvudtaget skriva den här artikeln är ett stycke ur He, skriven 1925. Förutom att novellen inleds med den förebådande meningen ”I saw him on a sleepless night when I was walking desperately to save my soul and my vision” är ett av de första styckena en lika vacker som perfekt beskrivning på den vite människans alienation i sin egen civilisation.

Den handlar om en ung man som lämnar landsbygden för att söka sig till New York i ett försök att lyckas som poet.

But success and happiness were not to be. Garish daylight shewed only squalor and alienage and the noxious elephantiasis of climbing, spreading stone where the moon had hinted of loveliness and elder magic; and the throngs of people that seethed through the flume-like streets were squat, swarthy strangers with hardened faces and narrow eyes, shrewd strangers without dreams and without kinship to the scenes about them, who could never mean aught to a blue-eyed man of the old folk, with the love of fair green lanes and white New England village steeples in his heart.

Trots att Lovecraft var antisemit lyckades han gifta sig med en judinna, Sonia Greene. De träffades på ett science fiction-konvent, varpå hon började hälsa på honom i hans älskade Providence. De gifte sig 1924 men bodde bara tillsammans under två år. Efter att ha levt isär i flera år kom de överens om en skilsmässa, som Lovecraft dock aldrig skrev på.

Enligt Greene klarade Lovecraft knappt av att gå på samma trottoar som rasblandade (eng. mongrels) och under längre vistelser på New Yorks gator ska han ”nästan ha förlorat vettet”. När hon påminde honom om att hon själv var judinna ska inte det ha mildrat hans aversioner. Exakt vilka ideologiska tankekrumbukter han genomförde för att fortsätta vara tillsammans med Greene är oklart. Desto mer tydligt är dock att sexualdriften bevisligen kan förvrida huvudet på även till synes ideologiskt övertygade människor.

Jag skulle absolut rekommendera Nordfronts läsare att läsa Lovecraft. Hans politiska åsikter åsido är The Call of Cthulhu and Other Weird Stories en klart intressant och medryckande skräcknovellsamling.

Källor:
THE MYSTERIOUS LOVE OF SONIA GREENE FOR H.P. LOVECRAFT
The Horror at Red Hook, Inspiration

  • Publicerad:
    2019-09-20 09:00