Nobelpristagaren Günter Grass (84) har förklarats persona non grata av Israel sedan han i en dikt beskrivit den judiska staten som ett möjligt hot mot världsfreden. Nationellt Motstånd publicerar här dikten i sin helhet.
Günter Grass har länge varit en av Tysklands mest populära författare. Flera av hans böcker har dock haft en udd riktad mot nationalsocialismen, däribland den internationellt kända romanen Blecktrumman. 2006 erkände Günter Grass att han var SS-soldat under andra världskriget, en nyhet som inte mottogs alltför väl av vissa och som sannolikt hade diskvalificerat honom från nobelpriset om han inte redan tilldelats detta.
Om kritiken 2006 stannade vid att ”Günter Grass borde inte fått nobelpriset” kan Günter Grass dikt från i onsdags möjligen rasera hans karriär. Dikten Was gesagt werden muss (Vad som måste sägas) har slagit ner som en bomb eftersom den kritiserar staten Israels kärnvapeninnehav. Flera politiker har krävt åtgärder. Bland annat vill Morten Messerschmidt från Dansk folkeparti att EU ska ta avstånd från dikten som enligt honom ”påminner om retoriken i Tredje riket”. Ett flertal företrädare för judiska organisationer har anklagat dikten för antisemitism och för att vara en ”hat-pamflett” och frågan har diskuterats under ett möte mellan Israels utrikesminister Avigdor Lieberman och Italiens premiärminister Mario Monti.
Tidigare idag gick Israels inrikesminister Eli Yishai ut och förklarade Günter Grass persona non grata. I ett uttalande från israeliska inrikesministeriet heter det att Günter Grass kommer att hindras inresa till Israel ”för sitt försök att skapa hat mot staten israel och Israels folk”.
Vad är det då Günter Grass vill säga med sin dikt? En del av budskapet är att Israel bevisligen är en kärnvapenstat men att den judiska staten står utom internationell kontroll – samtidigt som man kräver just detta gentemot Iran. Grass skriver också att Israels nukleära potential kan utgöra ett hot mot den redan bräckliga världsfreden, men att ingen vågar tala om detta av rädsla att dömas som ”antisemit”. Grass fastslår att han inte längre kan vara tyst eftersom han tröttnat på västvärldens hyckleri och att han hoppas att genom att själv bryta tystnaden kan förmå andra att göra detsamma.
Nedan dikten i sin helhet:
What Must Be Said
Why do I stay silent, conceal for too long
What clearly is and has been
Practiced in war games, at the end of which we as survivors
Are at best footnotes.
It is the alleged right to first strike
That could annihilate the Iranian people–
Enslaved by a loud-mouth
And guided to organized jubilation–
Because in their territory,
It is suspected, a bomb is being built.
Yet why do I forbid myself
To name that other country
In which, for years, even if secretly,
There has been a growing nuclear potential at hand
But beyond control, because no inspection is available?
The universal concealment of these facts,
To which my silence subordinated itself,
I sense as incriminating lies
And force–the punishment is promised
As soon as it is ignored;
The verdict of ”anti-Semitism” is familiar.
Now, though, because in my country
Which from time to time has sought and confronted
Its very own crime
That is without compare
In turn on a purely commercial basis, if also
With nimble lips calling it a reparation, declares
A further U-boat should be delivered to Israel,
Whose specialty consists of guiding all-destroying warheads to where the existence
Of a single atomic bomb is unproven,
But as a fear wishes to be conclusive,
I say what must be said.
Why though have I stayed silent until now?
Because I thought my origin,
Afflicted by a stain never to be expunged
Kept the state of Israel, to which I am bound
And wish to stay bound,
From accepting this fact as pronounced truth.
Why do I say only now,
Aged and with my last ink,
That the nuclear power of Israel endangers
The already fragile world peace?
Because it must be said
What even tomorrow may be too late to say;
Also because we–as Germans burdened enough–
Could be the suppliers to a crime
That is foreseeable, wherefore our complicity
Could not be redeemed through any of the usual excuses.
And granted: I am silent no longer
Because I am tired of the hypocrisy
Of the West; in addition to which it is to be hoped
That this will free many from silence,
That they may prompt the perpetrator of the recognized danger
To renounce violence and
Likewise insist
That an unhindered and permanent control
Of the Israeli nuclear potential
And the Iranian nuclear sites
Be authorized through an international agency
By the governments of both countries.
Only this way are all, the Israelis and Palestinians,
Even more, all people, that in this
Region occupied by mania
Live cheek by jowl among enemies,
And also us, to be helped.
Översättningen är utförd av Heather Horn vid tidningen The Atlantic Wire. Det tyska originalet publicerades i Süddeutsche Zeitung
Hoppa till huvudinnehåll
