Gula västarna – ett franskt drama

KRÖNIKA. Johan Persson gör en avslöjande granskning av den pågående krisen i Frankrike, dess bakgrund, fenomenet De gula västarna och de judiska intressen som styr president Emmanuel Macron.  

Emil Hagberg sade i ett avsnitt av Studio Nordfront någonting i stil med ”Det kan tyckas paradoxalt, men socialdemokraterna är vår största konkurrent.” Gula västarna har bevisat riktigheten i hans påstående.

Den utlösande faktorn till att fransmännen vällde ut på gator och torg var förhöjda bensinskatter men det oerhörda uppbåd vi sett de tre senaste lördagarna kan givetvis bara förklaras med att ett enormt missnöje redan existerade hos det franska folket. Skatten är dock karakteristisk för Frankrikes ekonomiska politik i och med att bensinskatten inte bara drabbar alla bilister lika mycket – fattig som rik – utan framförallt drabbar folk ute på landet som måste köra mycket. Skatten är även karakteristisk därför att Emmanuel Macron givit skattelättnader åt landets superrika, där vi finner de som lever blott och bart på räntor, samtidigt som han fortsätter beskatta den arbetande delen av befolkningen hårt och förorten lever på bidrag.

Den moderna människan, som är en produkt av ett tyranniskt skolsystem, stadens individualism, överflödets hedonism, amerikansk skräpkultur och teknikens eskapism är ingen ”historisk varelse”. Hon ser sig i regel inte som arvtagaren av och bevararen av ett folk, åtminstone inte i nuläget (men sådant kan ändras av gemensamma strapatser, oavsett vad gula västarnas demonstrationer leder till i det korta loppet så har demonstranternas umbäranden präglat folket). Vad som däremot visat sig kunna motivera folket är den minsta gemensamma nämnaren – en dräglig lön.

En stor andel av de gula västar jag sett intervjuas av alternativmedia sympatiserar med nationalism, men det var i slutändan inte nationalism i beteckningen fransman gentemot invandrare som fick dem ut på gatan, utan en ekonomisk (social) fråga vilket är en god påminnelse om att det inte räcker med en invandringskritisk nationalism. Den ohejdade invandringen är bara ett av de tre stora symptomen som kommer av att vi leds av folk som föraktar, ja rentav hatar oss, de två andra symptomen är den ekonomiska parasitismen och kulturförstörelsen.

Förspel
General de Gaulle ställde sig med de västallierade under andra världskriget. Efter kriget försökte han dock utgöra en grundbult i en tripolär värld och ställde sig varken till USA:s eller Sovjets förfogande. Han såg till att landet utvecklade kärnvapnen, vilket USA bevisat är den enda garanten för självständighet. Det var de Gaulle som 1965 skickade franska flottan över Atlanten för att byta ut Frankrikes dollarreserv mot guld, vilket USA skulle kunna erbjuda i enlighet med Bretton-Woods-avtalet från 1944 (vilket gjort den amerikanska dollarn till standardvaluta). Frankrike dumpade alltså sin dollarreserv och sänkte på så vis förtroendet för dollarn vilket slutligen fick USA att 1971 frånträda sin del av Bretton-Woods avtalet – de vägrade växla dollarn mot guld. de Gaulles försök till en självständig politik syntes även i landets ekonomi. Frankrike var i det stora hela kapitalistiskt utom när det kom till industrier och resurser som var av vikt för landets självständighet, dessa förblev nationaliserade/kontrollerade.

Krigsförbrytaren Churchill tillsammans med de Gaulle.

I maj 1968 utbröt stora studentdemonstrationer i Frankrike och facken utlyste en strejk. Resultatet blev att de Gaulle avträdde presidentposten i förtid året därpå. Hans efterträdare blev Georges Pompidou, en man som varit vd på den franska filialen av Rothschildbanken.

Idag är Frankrike, likt Västeuropa i stort, nyliberalt. I dagens Frankrike så säljs allt från landets storföretag som tåg- och energiföretaget Alstom (väsentliga delar såldes ut under juden Patrick Krons ledning) till flygplatser!

Likt svenskar så ogillar merparten av fransmän nyliberalismen eftersom den kort och gott leder till att landets säljs ut för att betala tillbaka ohederligt skapta lån till samma bankirer som köper upp landet. Bara marknadsfundamentalister som inte begriper storpolitik kan få för sig att vi som samhälle tjänar pengar på att det gemensamt ägda hamnar i ett fåtal händer. Och så mediapersonligheter förstås, deras stöd av nyliberalismen förklaras dock med följande truism: man arbetar alltid åt den som betalar en.

Akt I, II, III
Nordfront har tidigare rapporterat om de tre föregående lördagarnas demonstrationer. Särskilt 1 december (Akt III) bjöd på bataljer mellan poliser och demonstranter. Eftersom de gula västarna spärrar av vägar så har en del skador och till och med ett fåtal dödsfall inträffat då förtretade bilister försökt köra genom avspärrningarna. Ett populärt slagord bland demonstranterna har varit ”Macron démission”, Macron avgå, och det är det främsta kravet som ställts.

Mellanspel (intermezzo)
I väntan på fjärde akten, som inträffar idag, så har åtminstone två mindre strejker skett. Några hundra ambulanser ställde till med oreda i måndags genom att unisont slå på sina sirener samt genom att köra runt i snigelfart för att blockera vägar.

Dessutom har gymnasieeleverna på flera skolor gått ut i strejk. Samtidigt med detta så har Macron utlovat extra premier åt polismakten och inkallat hela CRS-styrkan (typ kravallpolis) till lördagen den 8 december. Till sist har han även dragit tillbaka utlovade skattehöjningar på bränsle.

Alsassarna bakar lussekatter mellan demonstrationerna.

Antagonisten: Macron
Macron lyckades som tonåring förföra sin lärarinna och få henne att lämna make och barn för hans skull, det säger en hel del om hans förmåga till manipulation. En del av praktiken under sin utbildning gjorde han i Nigeria, vilket kan vara värt att ha i minnet när vi ser på bilderna nedan. Under sin karriär har han bland annat jobbat åt Rothschild & Cie Banque.

En ung Macron tillsammans med sin skapare Jacques Attali, som har sagt ” — Emmanuel Macron? Det var jag som upptäckte honom. Det var till och med jag som uppfann honom. Fullständigt….”

Vem som helst kan hamna på ett gruppfoto med homosexuella afrikaner. Men när det sker upprepade gånger och vederbörande har ett kokainstint leende på läpparna börjar man undra. För symbolismens skull vore det perfekt om Macron är sodomit eftersom han sodomiserar det franska folket.

”Macron. Hora åt judarna.” upphängt på franska A6:an. Vilka skulle då dessa judar kunna vara?

Trenne judar
Förutom ofantligt mäktiga judiska lobbyorganisationer som CRIF och judiskt mediaägande via Patrick Drahi eller Serge Dassault som ägde Le Figaro (Dassault dog tidigare i år), så kan vi peka ut tre huvudpersoner inom Frankrikes judisk-makt rörelse som alla stöttat Macron sedan innan valet.

Attali: ”Det var jag som uppfann honom [Macron].”

Dessa tre män har chutzpah så det räcker och blir över. Nordfront har tidigare skrivit om mediapersonligheten, bankiren och den politiske rådgivaren (han var rådgivare åt president Mitterand redan på 80-talet) Jacques Attali. I sina frekventa konferenser har Attali hunnit med många fräcka kommentarer som ”Migranterna kommer göra Europa till världens främsta stormakt”, ”Jerusalem vore en vacker plats som världshuvudstad” eller ”Ett land…det är ett hotell”. Känner jag de här människorna rätt, så vill han mena att han är gästen och att det är vi som städar, bäddar och passar upp. När det kommer till gula västarna så har denne finansman mage att kritisera det demonstrerande folket för att de ”är egoistiska och bara vill ha mer, istället för att njuta av den rikedom vi har”.

”Herregud! Om de gula västarna inte kan betala sin bensin längre, så kan de ju köpa elbilar.”

Näste jude upp för granskning är Bernard Henri Lévy, Nordfront har även skrivit om hans oegentligheter tidigare. Henri Lévy var med redan vid studentdemonstrationerna 1968 och har självsäkert vandrat bland maktens män sedan dess. Han var en starkt pådrivande kraft för Frankrikes intervention (läs bombning) i Libyen under Sarkozy. Denne miljardär som lever ett liv i lyx har förutom kriget mot Libyen arbetat för krig mot Milosevics Serbien, Assads Syrien och frenetiskt stöttat Israel i varje konflikt landet kastat sig in i. När det kommer till de nuvarande demonstrationerna är Henri Lévy dock inte så revolutionär längre. Den karakteristiska paranoian har satt in och de senaste veckorna har han ägnat åt att komma på varje tänkbar anledning till varför de gula västarna måste upphöra, eller åtminstone rensa sina led från ”les fachos”, fascisterna.

Den kanske främsta ledaren av studentdemonstranterna i Paris 1968 var marxisten Daniel Cohn Bendit. När 68-rörelsen klingat av flyttade han till Tyskland ett antal år och har de senaste decennierna hållit höga poster i de båda grannländerna.

Cohn-Bendit har suttit i fransk TV och talat om sina erotiska stunder med barn och desammas sensualitet. Sina personliga sexuella aktiviteter med barnen på ett ”antiauktoritärt” dagis i Frankfurt där han arbetade nedtecknade han i sin bok Le grand bazar från 1975. Någon gång runt 1980 lämnade han marxismen och öppet tal om pedofili bakom sig och blev medlem i det tyska partiet De gröna vilket lett honom till allehanda höga poster inom Tysklands och senare EU:s byråkrati. Inte heller Cohn Bendit stödjer de gula västarna utan säger att ”68 kämpade vi mot en general vid makten [de Gaulle], de gula västarna kräver en general vid makten.”

Under de Gaulle stötte judisk makt-rörelsen fortfarande på motstånd bland landets ledning, idag kommer det enda motståndet från det franska folket självt, därav att de fordom så revolutionära judarna ändrat uppfattning. Vilket för övrigt påminner om hur politiskt aktiva judar brukar utvärdera sin inställning till kommunism, vilket beror på hur mycket de själva äger i landet. För att sammanfatta kan vi uppställa följande lagar, som jag valt att kalla judisk makt-rörelsens första och andra lag:

  • Judisk makt-rörelsen stödjer revolutioner om de saknar makt i det givna landet. Omvänt så ställer de sig mot revolution i länder som de kontrollerar.
  • Judisk makt-rörelsen är för kommunism om de inte äger produktionsmedlen i det givna landet. Omvänt så är de för kapitalism om de kontrollerar merparten produktionsmedlen.

En protagonist?
Tidigare i år lade Marine Le Pen ner Front national och bildade Rassemblement national (Nationell samling). Innan dess hann hon med att sparka ut sin far Jean Marie Le Pen, mannen som grundat och lett partiet fram till hennes övertagande. En kvinna som kan förråda sin far kan även förråda sitt folk, vilket också visade sig vara fallet eftersom Marine kapitulerade inför judisk makt-rörelsen och anammade vad man i Frankrike kommit att kalla för national-sionism. National-sionismen står för den ”nationalism” som fokuserar på att kritisera invandring och framförallt islam, det vill säga ett symptom och symptomets symptom, istället för att kritisera den makt som är upphovet till symptomen. Det är inte bara läkare som förstår att en sådan metod inte kommer lösa problemet.

Det franska folket ute på gatorna har uppenbarligen valt någon form av social nationalism framför national-sionism. Som för att visa på riktigheten i det franska folkets beslut så har både Venezuela och Iran uttalat sitt stöd för det franska folket gentemot regimen innan till exempel Orban uttalat sig i frågan. Vilket går mot vad en rent nationalistisk (ras och kultur) analys hade gissat/förutsagt men stämmer överens med en nationalsocialistisk (ras, kultur, maktstrukturer och social situation) analys av den politiska situationen eftersom både Iran och Venezuela gått i full klinch med västs elit. Även om Putin inte uttalat sig så har Ryssland gjort det franska folket en stor tjänst genom Russia Todays rapportering från plats (även det iranska PressTV har rapporterat flitigt).

Det är svårt att förutsäga vem eller vilka som kommer att träda fram ur demonstranternas led men det finns ett par stycken vi kan hoppas på. De två främsta är kanske Hervé Ryssen och Alain Soral. Den förstnämnde har gjort sig ett namn som revisionist och har avsuttit ett flertal fängelsestraff till följd därav. Han har varit på plats i Paris de tre helgerna hittills och kommer samla nationalister under franska flaggan även denna lördag.

Hervé Ryssen i gul väst och med franska flaggan i handen.

Den intellektuelle giganten Soral (som Nordfront skrivit mycket om), har under det senaste decenniet byggt upp den nationella föreningen Égalité et Réconciliation som tros hysa mellan 1 000 och 10 000 medlemmar. Soral har ännu inte deltagit i demonstrationerna men inväntar säkert rätt läge att inträda som ledare av avantgardisterna.

Vi kan tänka oss flera möjliga utfall av de återkommande protesterna:

Det är möjligt att Macron helt enkelt avgår, en trolig efterträdare skulle i det fallet vara frimuraren Jean-Luc Mélenchon som förmodligen skulle föra en mer arbetarvänlig politik men inte ändra på den förda politiken i grunden, vilket är vad som krävs för att fransmännen inte ska gå under som folk de kommande årtiondena. Jag råkar känna till ett folk som bragt till förnedringens rand, stod upp för att värna sitt fädernesland. Ett land som faktiskt ändrade politiken i grunden och gick från en enorm social nöd till en levnadsstandard för vanligt folk som avundades och berömdes världen över.

Ett annat möjligt utfall är att en militärdiktatur utlyses och att en NATO-vänlig fransk general tar makten med järnhandske, vilket förmodligen skulle sluta mycket illa för det franska folket även det.

Ytterligare ett möjligt scenario vore att protesterna fortsätter framöver och att fler och fler poliser och militärer väljer de demonstrerandes sida, vilket skulle öppna upp möjligheten för en kupp av en man som Alain Soral.

RT:s livesänding av Akt IV:

/Johan Persson

Källor:
https://francais.rt.com/international/56227-climat-insurrectionnel-france-teheran-appelle-paris-cesser-violence-contre-son-peuple 
https://www.egaliteetreconciliation.fr/Revolution-en-marche-Plus-d-une-centaine-de-lycees-bloques-dans-toute-la-France-53036.html 
https://www.rtl.fr/actu/politique/gilets-jaunes-macron-promet-une-prime-exceptionnelle-pour-les-forces-de-l-ordre-7795797539/amp?__twitter_impression=true 
http://www.persee.fr/doc/ecofi_0987-3368_1993_num_26_3_2015 
https://www.bfmtv.com/police-justice/gilets-jaunes-un-syndicat-de-police-depose-un-preavis-de-greve-a-partir-de-samedi-1582326.html

Om de Gaulle:
https://books.google.se/books?id=5oUS9M1kzOEC&pg=PA61&dq=de+gaulle+french+gold+1965&hl=fr&sa=X&ei=WQCGVO2xOcvtasyigagO&redir_ esc=y#v=onepage&q=de%20gaulle%20french%20gold%201965&f=false 
http://www.leparisien.fr/economie/toulouse-blagnac-l-aeroport-est-bien-en-passe-d-etre-cede-a-des-investisseurs-chinois-04-12-2014-4347753.php

Attali:
http://www.attali.com/societe/penser-positif/ 
https://www.egaliteetreconciliation.fr/Jacques-Attali-Un-pays-c-est-un-hotel-6254.html

Henri Lévy:
https://www.lepoint.fr/editos-du-point/bernard-henri-levy/bhl-ce-que-je-sais-de-sarkozy-et-la-libye-27-03-2018-2206040_69.php

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

8
Lämna en kommentar

Please Login to comment
5 Comment threads
3 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
7 Comment authors
PeterRickardSverkerAnders JonssonHenrik Gustafsson Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Karl-Путин A
Medlem

Mycket intressant artikel.

Kul satir med Marie Antoinette ”Herregud! Om de gula västarna inte kan betala sin bensin längre, så kan de ju köpa elbilar.” som är en parafras på ”Om de fattiga inte har råd med bröd kan de äta kakor istället”. Marie Antoinette har inte uttalat den frasen, men den har använts flitigt i propagandasyfte mot de europeiska nationalstaterna.

Vilken lycka om giljotinerna åter kunde bli det stora folknöjet i Paris – fast med rätta huvuden som rullar denna gång.

Tobias Lindberg
Redaktör

Ja det var en väldigt intressant och välskriven artikel, stort tack Johan!

Anders Jonsson
Medlem

Instämmer till 100 %.

Henrik Gustafsson
Medlem

Jättebra skriven, träffsäker och viktig skildring! Ska bli spännande att följa utvecklingen

Sverker
Medlem

Suverän analys, och med poängtering att juderövslickaren (både fysiskt och bildligt) Marine Le Pen, INTE är något att hoppas på, typ SD i Sverige, fast bara bildligt i det fallet, tror jag, såvida inte Paula Bieler exponerar upp sitt arsel :-)

Peter
Medlem

Nej, Marine Le Pen kanske inte är mycket att hoppas på, men hon är mycket snygg. Franskt snygg.

Karl-Путин A
Medlem

Horor bör vara snygga, annars får de inga kunder.

Rickard
Medlem

Mycket intressant läsning synd att inget av detta kommer fram i MSM