VITTNESMÅL. Linda var med i Uppdrag gransknings program om asylboendet i Landsbro. Programmet beskrev boendet som ett nollproblemsprojekt och gjorde dess kritiker till åtlöje. Snart ett år efter programmet sändes berättar Linda hur det blivit i det lilla samhället.

Nordfront har i flera artiklar skrivit om det lilla samhället Landsbro i Småland. Bland annat intervjuades Linda anonymt inför Uppdrag Gransknings sändning av ett program om asylboendet. Rubriken ”Rykten och fördomar när asylboendet kom till byn” säger mycket om inriktningen i programmet. Vid tillfället för intervjun med Nordfront hade Linda flyttat till en annan ort och hoppades på att kunna sälja sitt hus som låg granne med asylboendet. Snart ett år efteråt står huset fortfarande osålt – kanske av något mystiskt skäl?

Asylboendet i Landsbro blev inget nollproblemsprojekt.

Maktlösheten eller känslan av att bli överkörd av högre beslutsfattare infinner sig hos många som är i samma situation som Linda. Helt plötsligt utan förvarning står ett asylboende bredvid den egna knuten. Du har ingenting att säga till om. Dina barn kan inte längre leka fritt som tidigare. Husen blir svåra att sälja och priserna faller vilket innebär stor ekonomisk skada bland alla boende i närområdet. Det som precis varit en fin svensk idyll förvandlas till någonting helt annat.

Linda försökte ändå göra någonting. Nordfront skrev tidigare att:

Hon kontaktade politiker och myndigheter och krävde raka svar om hur hon skulle kunna leva tryggt med sina barn med ett asylboende inpå husknuten. Ingen ville lova någonting.

När Linda inte fick gehör lokalt kontaktade hon själv Uppdrag granskning, berättade hon i den tidigare intervjun med Nordfront:

Det skedde efter att jag pratat med representanten på Migrationsverket, Liselott Ingesson-Politis. Jag pratade med henne en bra stund. Hon var duktig på att prata om oväsentligheter. Eller så blev hon knäpptyst. Jag frågade om hon kunde garantera min och mina barns säkerhet. Det kunde hon inte göra.

Jag frågade henne om hon visste vad det var för folk som kom, om hon kunde garantera att det inte var morddömda, våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, pedofiler, drogmissbrukare eller psykiskt instabila med tanke på att jag har barn som leker på andra sidan häcken. Hon hade ingen aning om vad det skulle komma för folk och hon hade heller ingen rätt att ta reda på det sa hon.

Jag svarade att hon därför sätter mig i en sits att hon driver mig från mitt eget hem för att jag kan ju inte bo kvar. Man värnar ju om sina närstående. Jag frågade henne ”är det dig jag ska ringa mitt i natten om det händer något?” Nej, så var det ju inte, meddelade hon, utan då var det polisen jag skulle vända mig till. För det är ju så att oavsett om det kommit folk som sköter sig så blir det förr eller senare problem.

Om de stannar, låt säga, tre månader, kan du tänka dig på ett år vilken genomströmning av folk det kan handla om. Förr eller senare kommer det hit fel sorts personer som verkligen kan göra skada, som kanske blir avhysta och hämtade av polisen. Är det något som jag vill att min fyraåring ska bevittna i sin hemmiljö? Nej!

Uppdrag Granskning gjorde ett program om asylboendet i Landsbro med rubriken ”Rykten och fördomar när asylboendet kom till byn”.

Uppdrag granskning nappade på Lindas kontaktförsök. Men det var flera saker som blev fel i den ömsesidiga överenskommelsen mellan henne och programmet. Bland annat hade hon bett om att bli anonym. Fast när programmet sändes var hon ändå med i bildrutan. Övriga som uttryckte farhågor eller berättade om problem med asylboendet i Landsbro filmades i smyg av dold kamera.

Uppdrag granskning fick dessa att framstå som knäppgökar. Eller att de grundade sina föreställningar på rädsla och lösa rykten. En kvinna från en kiosk ser i programmet ut som att hon står vid en kamera och talar öppenhjärtigt om sin tankar om asylboendet, i själva verket är det en dold kamera. I slutet av programmet är kvinnan från kiosken med i ett telefonsamtal. Hon var både ovetandes om att smygfilmningen och telefonsamtalet hade spelats in för att klippas in i Uppdrag gransknings reportage.

Nordfronts utsända Joakim Wenell och Richard Johansson träffade nyligen Linda igen för att blicka tillbaka på det som hänt och se vad hon har att berätta om situationen i Landsbro. Det visade sig att hennes berättelse inte gav stöd åt Uppdrag gransknings tidigare nollproblemsbeskrivning.

Erfarenheten med Uppdrag granskning i Landsbro blir illustrativt på hur media agerar utan respekt för personerna som ytterst berörs när det bildas asylboenden i landet. De politiskt korrekta journalisternas beskrivningar och ställningstaganden går att förutsäga. Mönstret återkommer.

Linda träffade Nordfronts utsända Joakim Wenell och Richard Johansson. Hon berättar om många problem i Landsbro som går att koppla till asylboendet och att det finns många som är arga.

En unik sak med Landsbro till skillnad mot andra byar i Sverige är att det ligger i det så kallade ”Bibelbältet” i Småland med många tongivande och starka frikyrkor. Dessa har ofta en oreserverat välkomnande attityd till asylanter vilket bland annat framkom på ett möte som frikyrkan arrangerat i Landsbro. De kristna kallade asylanterna för ”sina nya Landsbrobor”. Linda förklarar sin ståndpunkt om dessa människor:

Det är min uppfattning att de inte har någon verklighetsuppfattning.

Asylboendet har i själva verket blivit en plåga för många:

Asylanterna kör med olagliga bilar, det är oljud mitt i natten och snuskigt utanför asylboendet. Personer i Landsbro har även observerat hur det bedrivits kriminella verksamheter från boendet. En röd skåpbil som är oskattad och obesiktad har åkt runt och plockat kläder från klädescontainrar. Flera fulla laster har setts till och iakttagare har även kontaktat polis vid dessa tillfällen. Polisen har dock inte brytt sig nämnvärt utan dykt upp flera timmar efter larmet då förövarna redan lämnat platsen.

Linda visade att det ligger en dunk i närheten som kan ha använts till att stjäla bränsle från andras fordon. Dunken fotades på plats.

Mångkulturell nollproblemsanordning? Dunken kan även användas för att slanga bränsle.

Sedan förra året har Linda försökt sälja sitt hus:

Det känns hopplöst för ingen vill bo i närheten av asylboendet och huspriserna har sjunkit som en sten.

Hur var det med Uppdrag Gransknings reportage? Lina berättar att journalisterna från början var tillmötesgående men det var först när hon såg det färdiga resultatet på teve som hon förstod att de lurat henne:

Det blev ett vänstervridet propagandaprogram, som klippts ihop och vinklats, där de försökte utmåla mig och andra Landsbrobor som dumma.

Hon tycker att de lika gärna kan lägga ner programmet när det inte speglar sanningen:

Dom kan lägga ner skiten!

• Publicerad:
  2013-10-14 05:24

Kategoriserat som:
• Kärnfrågor
• Massmedia
• Nyheter & Journalistik
• Ras & Invandring
• Samhällsfrågor