KOMMENTAR. Göteborgs-Posten ljuger i en artikel om att Nordiska motståndsrörelsen skulle ha försökt inskränka pressfriheten vid demonstrationen i Göteborg och bevisen finns i deras egen artikel.

DN:s Niklas Orrenius var en av de journalister som betedde sig respektlöst och närgånget under demonstrationen i Göteborg.

I en artikel från den 1 oktober som fortfarande ligger högt upp på Göteborgs-Postens nätsida påstås det att Nordiska motståndsrörelsen vid demonstrationen i Göteborg skulle ha försökt inskränka pressfriheten genom att som tidningen påstår hindra journalister att bevaka dem. Detta stämmer inte, utan är en lögn.

I artikeln står det:

”Under dödläget försökte NMR också att köra bort journalister som bevakade sammankomsten. Frilansfotografen Magnus Sundberg var en av dem som arbetade på plats. Han filmade en sekvens där NMR:s talesperson Pär Öberg hamnade i ordväxling med polisen. Öberg menade att journalisterna inte hade rätt att befinna sig vid platsen då de inte hade någon godkänd pressackreditering från NMR.

–  Nu är det så här. Vi har ett ackrediteringssystem och ska de springa runt och fota våra ansikten ska de ha ackreditering från oss, säger Pär Öberg till polisbefälet i Magnus Sundbergs videoklipp.”

I artikeln finns även ett filmklipp och om man lyssnar man noga på vad som sägs i det så hör man tydligt att Pär Öberg säger ytterligare två ord som tidningen har valt att utelämna när de citerar honom. Öberg säger nämligen ”… ska de springa runt bland oss och fota våra ansikten …”. Alltså ”bland oss”. Inte bara ”springa runt och fota”, utan ”springa runt bland oss och fota”. Det är skillnad.

Lyssna själva på vad som sägs i filmklippet.

 

Att utelämna dessa två ord är att förvränga. Att ljuga.

Sanningen är nämligen att det inte fanns något hinder för journalister att bevaka demonstrationen. Motståndsrörelsen försökte aldrig hindra någon från att gå runt om och utifrån bevaka, fotografera eller filma vad som pågick. Vem som än ville kunde gå nära och dokumentera vad som skedde, ibland på bara några meters avstånd.

Det enda Motståndsrörelsen inte tillät var att journalister som de anser tillhör de oärliga medierna och andra personer som de inte litar på skulle få gå omkring i eller helt intill demonstrationståget.

Att de som anordnar en demonstration eller ett möte ska kunna bestämma vilka som går i deras led eller står helt intill dem är självfallet ett rättmätigt krav. Att polisbefälet i filmklippet påstår motsatsen innebär inte att det är rätt, utan antingen att han har fel eller att han och Öberg talar förbi varandra. Det kan ha varit så att polisbefälet missuppfattade Öberg och trodde att han menade att journalister inte fick bevaka demonstrationen över huvud taget, vilket han såklart inte menade.

Vid flera tillfällen stod och rörde sig de stora bolagens journalister, frilansare och andra personer som inte hörde till demonstrationen, av vilka många till och med är uttalade fiender till Nordiska motståndsrörelsen, mitt ibland eller intill deltagarna. Så går det såklart inte att ha det vid en demonstration och det finns massor av exempel på hur vänsterdemonstranter brukar reagera och agera när sådana som de anser är ”höger” eller ”nationella” befinner sig nära deras sammankomster.

En av de personer som jag själv bevittnade befinna sig alldeles för nära Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Göteborg var Expressens reporter David Baas som under Öbergs tal fräckt hade smugit fram så att han, tillsammans med sina två inhyrda livvakter, stod mitt bland oss demonstrationsdeltagare. I utkanten av klungan visserligen, men ändå mitt bland oss som stod där, bara en meter bakom mig själv.

En kort stund tittade flera av oss snett på honom innan plötsligt en av Motståndsrörelsens aktivister gick fram och konfronterade honom genom att ställa sig mitt framför honom och strängt säga åt honom att gå, att lögnmedia inte fick stå bland oss. Detta gjorde Baas helt stum och orörlig, han såg rädd ut, medan hans livvakter försökte tränga sig in mellan honom och aktivisten. Jag och andra demonstrationsdeltagare började uppmana honom att gå och ställa sig bland de andra journalisterna 5–10 meter bort, att han inte skulle stå mitt bland oss. Innan mer än så hann hända kom en dialogpolis fram och förde snabbt undan Baas till där övriga journalister stod.

En annan person som under tiden då det var lite tumultartat passade på att gå in bland demonstranterna i ett försök att låtsas vara en av oss var Martin Fredriksson, han som tillhörde en AFA-anknutna Researchgruppen tills hans samarbete med SÄPO avslöjades. När jag och några andra insåg vem han var så gick jag omedelbart fram och konfronterade honom, sa hans namn och sa till honom att vi visste vem han var och att han inte skulle smyga runt bland oss mer. Snabbt kom poliser fram och ledde bort honom bakom polisens linjer.

Liknande saker med reportrar och andra som smög in bland och gick intill demonstranterna upprepades om och om igen. Det var till och med tillfällen där journalister med våld försökte trycka sig fram för att komma närmare och för att få bättre bilder. Till slut tröttnade ledningen för Motståndsrörelsen och började säga ifrån och det är efter detta som ordväxlingen mellan Öberg och polisbefälet äger rum.

När polisen till skillnad mot i situationerna med Baas och Fredriksson, där de faktiskt ledde bort dem på vår uppmaning, inte brydde sig om att upprätthålla demonstrationens integritet så började nu istället Motståndsrörelsens aktivister själva flytta på utomstående som var för närgångna genom att försiktigt men bestämt knuffa dem bort från demonstrationen. Några gånger räckte inte detta och då fick en sköldmur ställas upp för att hindra utomstående att komma för nära eller för att putta undan de som stod för nära.

Det är detta som Göteborgs-Posten genom oärligt förvrängande försöker framställa som att Nordiska motståndsrörelsen vid demonstrationen i Göteborg försökte inskränka pressfriheten, när det egentligen bara handlade om att de som anordnar en demonstration måste få ha rätt att bestämma vilka som ska få delta i den. Det var också detta, anordnarnas självklara rätt att bestämma vilka som får gå i deras demonstration, som vid i vart fall ett tillfälle fick polisen att besinningslöst attackera demonstrationen med sina batonger.

Allt detta visar tydligt att det inte var Nordiska motståndsrörelsen som inskränkte på yttrandefriheten, utan att det var ljugmedia och polisen som genom sitt agerande inskränkte på demonstrations- och mötesfriheten.

Texten har tidigare publicerats på Informationskriget.se

Källa:
Här visar polisen NMR vilka som bestämmer

  • Publicerad:
    2017-10-11 15:56