Dagens datum 25 februari: Detta datum år 493 slöts ett fredsavtal där goterkungen Teoderik den store efter utdragna strider blev härskare över Västromerska riket.

År 493 besegrade Teoderik den germanske krigarhövdingen Odovakar i Västromerska rikets huvudstad, Ravenna. Odovakar hade år 476 störtat den siste kejsaren av samma rike, Romulus Augustulus, och utropat sig till kung över Italien. Kriget hade inletts år 489 och fick sitt slut den 25 februari år 493 genom att Teoderik och Odovakar ingick ett fredsavtal där de båda skulle dela makten. Månaden efter hölls dock en bankett där Teoderik, efter att ha utfärdat en skål, dräpte Odovakar. Teoderik och hans goter blev nu ensamma herrar över riket.

Karta över när riket var som störst år 523. Det röda och rödvitrandiga utgör Teoderiks gotiska rike.

Karta över när riket var som störst år 523. Det röda och rödvitrandiga utgör Teoderiks gotiska rike.

Trots Teoderiks krigiska handlingar följde sedan en tid av fred. Den engelske historikern Edward Gibbon (1737-1794) har i sitt verk ”Romerska rikets nedgång och fall” skrivit en del om detta svenskättade styre i Västromerska riket. Enligt honom följde med Teoderik en längre tid av fred och blomstring:

Teoderiks seger väckte allmän oro bland barbarerna i väster. Men så snart det visade sig att han nöjde sig med sina segrar och längtade efter fred, förvandlades skräcken till respekt, och de underkastade sig hans kraftfulla medling som ständigt syftade till det allmänna bästa, till att göra slut på deras tvistigheter och civilisera deras seder. De ambassadörer som anlände till Ravenna från Europas mest avlägsna länder beundrade hans visdom, hans storslagenhet och hans artiga sätt, och även om han någon gång som gåva tog emot slavar eller vapen, vita hästar eller sällsynta djur, ett solur, en vattenklocka eller en musiker, påminde han till och med de galliska furstarna om sina italienska undersåtars överlägsenhet i hantverk och de sköna konsterna.

Rökstenen i Östergötland från troligt 800-tal anses berätta om Teoderik den store.

Rökstenen i Östergötland från troligt 800-tal anses berätta om Teoderik den store.

Teoderiks allra närmaste släktingar ingick äktenskap med andra germanska stammar såsom frankerna, burgunderna, västgoterna, vandalerna och thüringarna. Detta var en av orsakerna till att harmonin och maktbalansen kunde upprätthållas. Gibbon skriver också en del om kopplingarna till Sverige:

Han underhöll livliga och vänskapliga förbindelser med det land i vilket den gotiska nationen hade sina rötter. Italienarna gick klädda i dyrbara sobelskinn från Sverige, och en av detta lands härskare fann efter en frivillig eller påtvingad abdikation en gästfri asyl i det kungliga palatset i Ravenna.

Teoderik den store styrde sitt rike fredligt, men kunde även gå i krig när det behövdes:

En regeringstid av trettiotre år ägnades åt fredliga regeringsuppgifter, och de fientligheter i vilka han ibland var inblandad kunde snabbt föras till ett segerrikt slut tack vare hans underbefälhavares krigaregenskaper, truppernas goda disciplin, bundsförvanternas stöd och den skräck som hans blotta namn ingav fienden.

Ett av Teoderiks bidrag till riket var understödjandet av konst och kultur:

Dessa två huvudstäder [Ravenna och Verona], lika väl som Pavia, Spoletto, Neapel och Italiens övriga städer pryddes under hans regering med nyttiga och praktfulla byggnadsverk, kyrkor, akvedukter, termer, pelargångar och palats.

Teoderiks masoleum utanför Ravenna.

Teoderik den stores mausoleum utanför Ravenna.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-02-25.


  • Publicerad:
    2019-02-25 00:00