Under tidig lördag kväll misshandlades en småbarnsmor och tillika patriotisk kvinna av två främlingar i det lilla samhället Ytterby, strax utanför Göteborg. Orsak: hon bar en Torshammare kring halsen. ”Jag bar en symbol som är ett sätt för mig att uttrycka min tro och mitt arv som mina förfäder gett mig, och det får man inte göra längre i sitt eget land utan att bli attackerad!” säger Paulina, 24 år, till Patriot.nu.

Händelsen utspelade sig vid 18:30-tiden på lördagskvällen. Paulina, boende i Ytterby, var på väg hem från mataffären. Det var fortfarande ljust ute och hon hade bara fem minuters gångväg hem. Vad skulle egentligen kunna hända under denna korta promenad?

Vid en skogsstig mellan två bostadsområden, endast 200 meter från sitt hem, möter Paulina två främlingar, en mulatt och en arab. En av dem frågar Paulina efter en cigarett varpå hon svarar vänligt att hon inte har någon då hon inte röker.
– Då följer vi med dig hem, säger en av främlingarna.
– Nej, det får ni nog inte, säger Paulina och skrattar.
Stämningen uppfattas fortfarande inte som hotfull.

När Paulina fortsätter gå, åt motsatt håll från främlingarna, ser en av dem, mulatten, att hon bär ett nordiskt smycke kring halsen. Han springer fram till Paulina och drar tag i hennes Torshammare.
– Vafan är det här? Är du nassehora eller?

Innan Paulina hinner svara kommer första knytnävslaget mot hennes ansikte. Mulatten försöker slita loss Paulinas smycke, men halsbandet vill inte ge vika vilket resulterar i att Paulina stryps. Paulina hjälper till att få loss halsbandet genom att sätta fingrarna mellan det och halsen. Halsbandet ger vika och Paulina får själv tag i det. Nu haglar slagen och sparkarna mot ansikte och kropp och Paulina får göra sitt bästa för att skydda sig mot de två förövarna. Ännu har Paulina inte försökt att gå till motangrepp, då hon tror att det kommer förvärra hela situationen. Paulina är omringad av de två främlingarna men skyddar sig fortfarande effektivt från de värsta slagen. Hon upplever det som att hon fortfarande kontrollerar situationen.

Runt halsen hängde Paulinas torshammare som var den utlösande faktorn till misshandeln. (Foto: Nationellt Motstånd)

Trots att det är helt ljust ute och att främlingarna kan bli påkomna när som helst vill de inte ge sig. Paulina varken skriker åt dem att sluta eller på annat sätt kryper inför dem. Nu känner Paulina rapp mot armarna, en av främlingarna har tagit fram ett tillhygge som han slår mot henne. Samtidigt fortsätter sparkarna och slagen från den andre främlingen. Efter att ha fått 30-40 sparkar, slag och rapp får Paulina nog och slår tillbaka. Paulina slår så hårt mot ena av dem att hon slår upp piercingen som han har i ena ögonbrynet. Detta överraskar de båda förövarna som slutar misshandeln och istället tar till flykten.

Främlingarna flyr platsen med orden ”Du ska vara glad över att det inte blev mer än så här. Vi brukar sprätta upp svennehoror som dig.” (uppdaterad information

Paulina har fått stora svullnader, blåmärken och bulor i ansiktet efter misshandeln. Här fotograferad direkt efter händelsen (Foto: Nationellt Motstånd)

Paulina, som nu är illa tilltygad, beger sig hemåt de sista 200 metrarna. Väl hemma ringer hon sina föräldrar. Paulina vill att de hämtar hennes sexåriga son. Hon undviker kontakt med sonen, som under tiden för misshandeln hela tiden varit och lekt på gården.
– Jag ville inte att han skulle se mig i det tillstånd jag befann mig i, att han skulle känna att hans mamma är otrygg där vi bor. Därför bad jag mina föräldrar hämta honom, säger Paulina till Patriot.nu.

Paulina, som är ansluten till Svenska motståndsrörelsen, ringer även upp representanter från organisationen och Patriot.nu som genast tar sig till platsen. När vi kommer fram möts vi först av Paulinas föräldrar på parkeringen. De båda är upprörda. Paulinas pappa vill slå ihjäl förövarna, mamman gör sitt bästa för att försöka lugna honom. Vi ringer på till dörren och den öppnas – en blåslagen Paulina tittar ut.

Misshandeln har skärrat henne men hon verkar samtidigt förvånansvärt lugn. När föräldrarna talat med sin dotter och därefter hämtat upp hennes son från gården och åkt vidare ber vi att få information om hur gärningsmännen ser ut. Paulina delger oss uppgifterna och vi beger oss genast ut till den aktuella platsen för händelsen för att förhoppningsvis kunna få tag i förövarna. Från själva tidpunkten för dådet tills det att Svenska motståndsrörelsens aktivister var på plats tog inte lång tid, men dessvärre hade främlingarna hunnit flytt.

Efter att ha sökt området i tjugo minuter kommer vi tillbaka till Paulina och vi sätter oss alla ner för att prata om övergreppet. Paulina berättar utförligt om händelsen; vi får signalement på gärningsmännen och hon förmedlar sina tankar till oss.

”Man tror inte att något sånt här ska kunna hända i ett så pass lugnt område. Man är inte trygg här nu heller, inte ens på ljusa dagen”, säger hon till Patriot.nu, och fortsätter: ”Jag bar en symbol som är ett sätt för mig att uttrycka min tro och mitt arv som mina förfäder gett mig, och det får man inte göra längre i sitt eget land utan att behöva bli attackerad!”

Hon berättar vidare att övergreppen på våra kvinnor aldrig under några omständigheter får accepteras.
”Det får aldrig bli en del av vår vardag att vi accepterar att våra kvinnor hotas. Den dag alla svenska kvinnor viker sig för dom och deras skällsord, och inte gör motstånd, så äger dom ju redan oss. Det har dom ingen rätt till, allra minst i vårt eget land!”

”Man får inte bli ett för lätt byte. De är inte heller oövervinnerliga. Jag hoppas att fler kvinnor gör som jag och inte låter sig tryckas ner.”

Sedan belyser Paulina den bistra sanningen, som måste svida hårt för det stora flertalet av svenska ”män”, att det är på grund av den låt-gå-mentalitet som finns hos de så kallade männen, som kvinnor av vårt folk tvingas acceptera förnedring från främlingar och ibland till och med underkastar sig dem frivilligt:
”Jag tycker att alla kvinnor ska ha ett sådant nätverk som vi som backar upp en. Det är sådant som fattas i samhället idag och det är sådant som gör att svenska kvinnor tvingas acceptera övergreppen. Jag visste att ni aldrig skulle acceptera utan ta det ansvar som svenska män bör göra och försvara våra kvinnor som domineras av främlingar.”

Om alla svenska män, överallt och alltid, stod beredda att när som helst försvara våra kvinnor, så skulle övergreppet på Paulina aldrig ägt rum. Ej heller skulle några gruppvåldtäkter eller andra förnedringar ske mot svenska kvinnor. Främlingarna skulle helt enkelt inte våga. Nu törs de förnedra våra kvinnor till all oändlighet eftersom de vet att ingen vedergäller. Men detta kommer de inte kunna göra så länge till.

Misshandeln i Ytterby på lördagen är polisanmäld. Har du sett något klockan 18:30 på lördagskvällen eller har du andra uppgifter som kan röra fallet? Kontakta Polisen i Västra Götalands län och/eller vår redaktion på adressen redaktionen@patriot.nu.

De två förövarna är 17-18 år gamla och är 175 cm respektive 180 cm+ långa. Båda bar vid tillfället vita skor och hip hop-kläder. Araben hade en vit ”gubbkeps” (golfkeps) och har en tatuering på underarmen med arabiska tecken. Mulatten har troligtvis synlig skada på ena ögonbrynet. Båda talar med brytning

• Publicerad:
  2005-04-26 00:00