Gjorde den sexuella 1968-revolutionen kvinnor till obetalda horor?

DEBATT. Saga Cavallin lyfter i ett debattinlägg i Expressen frågan om vart den sexuella revolutionen med avstamp i 1968-rörelsen fört oss. Var enda resultatet att kvinnor gjordes till obetalda horor?

En frigjord kvinna begrundar sina val. Genrebild. Foto: Pxhere (Public Domain).

I ett debattinlägg av Saga CavallinExpressen lyfts frågan om kvinnors konsekvenslöst utlevda sexualitet per automatik gör dem frigjorda och progressiva.

Frågan som ställs är att om ”som tjej ta kommandot över den egna sexualiteten och liggnarrativet” (med den outtalade innebörden att makten över sexualiteten är liktydigt med promiskuöst, egocentriskt och materialistiskt sex med en ansiktslös man) skapar en självförverkligad och tillfredsställd kvinna.

Eller är det möjligen så att kvinnan alltsedan 1968-rörelsen (och the Pill, min anmärkning) i själva verket är lurad? Att det är som Cavallin skriver ”För det enda den sexuella revolutionen egentligen åstadkommit är ju att tvinga alla kvinnor bli obetalda horor under bordellmamman Tinder”.

Är en sexuell kontrarevolution i spåren av metoo på väg som gör 1968-kvinnornas ”knapplösa knull” (ett begrepp som 1973 myntades av den judiska författarinnan Erica Jong i hennes bok ”Rädd att flyga”) till en historisk parentes?

Ett nytt sexuellt uppvaknande där kvinnan i stället för att via en konstruerad ”frigjordhet”, där högsta beviset på en kvinnas jämställdhetskarriär är att ge ut gratissex för masskonsumtion, väljer att leva i celibat – eller att åtminstone ransonera sitt sexliv – vilket ju också är ett sätt att ta makten över sin sexualitet.

Det är frågan för morgondagens unga som i hög grad verkar tröttnat på destruktivt sex och där många nu väljer frivilligt celibat och att spara sig för sin tillkommande.

Vi är kanske tillbaka efter att ha gått hela varvet och inser att vi i efterdyningarna av 1968 i det egocentriska letandet efter en slags frälsning genom att reducera vår längtan efter kärlek och respekt till bara fysiskt sex, kvantitet istället för kvalitet, tappade bort oss själva och kontakten med det innersta, det som gör oss mänskliga.

En annan judisk författarinna och feminist, Suzanne Brögger, blev på modet i slutet av 70-talet genom att i turban och svart kajal skippa kärnfamiljen för att leva ut i ohämmat sex. Hon skrev böcker som ”Fräls oss ifrån kärleken” och den självbiografiska ”Créme Fraiche” – där den senare i stort sett är en sexuell odyssé där den röda tråden är författarinnans koketterande med sitt ”chockerande” fria sexliv.

Bland de kvinnor som var grupp-8 och rödvinsvänster och som valde bort man och barn till förmån för det ”knapplösa knullet” och det sexuellt ”jämställda” livet, finns ofta en besvikelse på ålderns höst.

Efter ett liv av vin, män och sång upptäcker de att de när de tappat sitt utseende och åldrandet gör sig påmint faktiskt saknar familj och den trygghet som kommer av att ingå i en krets av närstående. Avsaknaden av barn som kanske inte var ett problem när de levde ut 1968-rörelsens påbud blir när de uppnått ålderdomen till ekande tomhet. Ingen för deras gener vidare, de är den sista länken i en kedja av människor som levat under tusentals år och de är dömda att dö ut.

Den frigjorda kvinnan, som i ett samhälle som förespeglade att den ultimata jämställdheten var att leva i en yra av fritt sex där valet av preventivmedel var samtalsämnet för dagen och abort den yttersta möjligheten för att säkerställa att som kvinna aldrig behöva avstå sin ”frihet”, svävande som en komet i sin ensamma bana över en svart rymd.

Till och med Brögger gav till slut upp den maniska promiskuiteten och skaffade kärnfamilj. Något som många frigjorda kvinnor som haft Brögger som inspirationskälla och som offrat sina ägg för en barnfri massiv sexkonsumtion, för övrigt ansåg vara ett stort svek.

Sveket kan dock enligt Cavallin snarare kommit från 1968-rörelsen och dess mantra om fritt sex och frihet från man och familj som den centrala vägen för en ”jämställd” kvinna att uppnå det kompletta självförverkligandet.

Där den ultramoderna ”frigjorda” kvinnan, utan att ens förstå det, degraderade sig till madrass, en obetald hora – och förlorade sin själ.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
3 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments