Dagens datum 26 april: 1933 bildades Geheime Staatspolizei, Tredje rikets säkerhetstjänst.
Gestapos arbetsuppgifter var att utreda och förhindra all statsfientlig och omstörtande verksamhet som vid tiden bland annat tyska kommunistorganisationer stod för. Behovet för en landsomfattande säkerhetstjänst skulle visa sig tydligt vid brandattentatet mot riksdagshuset. Bevisen räckte endast till för att döma attentatsmannen Marinus van der Lubbe, men misstankar fanns om att tyska kommunistpartiets ledning var den egentliga anstiftaren bakom dådet.
Grunden för Gestapo lades av Herman Göring som då var inrikesminister i den största tyska delstaten, Preussen. Göring sammanfogade underrättelseavdelningen med den politiska sektionen och skapade Geheimes Polizeiamt (GPA). På grund av likheten med namnet på den sovjetiska säkerhetstjänsten GPU ändrades namnet snabbt till Geheime Staatspolizei (Gestapo). Som förste chef för den nyskapade avdelningen utsågs Rudolf Diels, som varit förhörsledare vid utredningen om riksdagshusbranden. Gestapos högkvarter inrättades på Prinz-Albrecht-Straße i Berlin.
Gestapos högkvarter vid Prinz-Albrecht-Straße i Berlin
Under 1934 hade säkerhetsavdelningar skapats i de flesta tyska delstater. Då togs ett beslut om att göra säkerhetstjänsten till en landsomfattande organisation och ansvaret för denna organisation föll på Heinrich Himmler.
Göring överlämmnar befälet till Himmler
Under 1936 inkorporerades den federala polisen in i SS och i samband med detta organiserades Gestapo under Sicherheitspolizei (SiPo) som leddes av Reinhard Heydrich. Gestapo och SD delade vissa arbetsuppgifter, den stora skillnaden mellan organisationerna låg i deras respektive arbetsområden, Gestapo sysslade i huvudsak med inrikessäkerhet och SD med underrättelsetjänst utomlands. Till chef för Gestapo utsåg man Heinrich Muller, en post som han skulle behålla till krigsslutet. Samma år antogs en lag där Gestapo gavs utökade befogenheter som gav organisationen rätt att verka utanför de vanliga juridiska kanalerna och endast ansvara inför statsledningen.
Nästa omorganisering Gestapo skulle genomgå kom under 1939 då SiPo och Sicherheitsdienst (SD) kom att underställas den nya organisationen Reichssicherheitshauptamt (RSHA). Gestapo blev så den fjärde av RSHA:s sju avdelningar. En av organisationens avdelningar hade som huvuduppgift att minimera de religiösa samfundens politiska strävanden, framförallt de kyrkliga försöken till att tillskansa sig politisk makt.
Gestapos säkerhetsavdelning stoppade ett antal mordförsök på Adolf Hitler, bland annat ett där ett stort antal kuppmakare från högern hade infiltrerat SS. Ett annat attentat, iscensatt av förrädaren Otto Strasser, kunde också förhindras. Strasser hade anlitat juden Helmut Hirsch för att placera en sprängladdning som skulle spränga NSDAP:s högkvarter i Nürnberg. Under rättegången medgav Hirsch att han även ville döda Hitler, men det är oklart om den ursprungliga bombplanen hade Hitler som mål. Under krigsåren kom mycket av verksamheten att riktas mot fientliga spioner och sabotageförsök.
Himmler, Heydrich och Muller tillsammans med andra RSHA-officerare.
Gestapo bestod av sex underavdelningar, med mycket varierande arbetsuppgifter. Avdelningarna var:
A. Sabotage, politisk opposition, skyddsuppgifter
B. Politiska religiösa rörelser, sekter och judiska frågor
C. Administration, arkiv, skyddshäkten, press och partiet
D. Ansvarade för de ockuperade territorierna
E. Säkerhets- och underrättelseavdelningen
F. Pass och utlänningsärenden
Efter kriget förklarades Gestapo, liksom resterande delar av SS som en kriminell organisation, och ett stort antal av personalen åtalades och dömdes som “krigsförbrytare”.
Nidbild av Gestapo från Indiana Jones. Juden Steven Spielberg regisserade.
Myten om Gestapopersonal, som läderrocksbeklädda perverterade sadister har nog de flesta stött på. Dessa myter har spridits i en mängd Hollywoodfilmer, ofta skapade av judiska filmregissörer som Steven Spielberg. Myten är väldigt långt från sanningen då de flesta som jobbade inom Gestapo var civila byråkrater och kontorspersonal, som behandlade alla de tips som inkom till myndigheten. Endast ett fåtal av personalen var så kallade fältagenter, vilka i de allra flesta fall var karriärpoliser eller professionell underrättelsepersonal.
Hoppa till huvudinnehåll
