George Floyd och Tommie Lindh avslöjar maktelitens rasistiska människosyn

Av ,
Nyhetsredaktör
9

KOMMENTAR. Är den antirasistiska makteliten värre rasister än rasisterna själva? Simon Holmqvist jämför reaktionerna på fallet Tommie Lindh och fallet George Floyd.

Den så kallade afroamerikanen George Floyds död har knappast undgått någon vid det här laget. Han dog under ett brutalt polisingripande i Minneapolis, då han misstänktes för att ha handlat med falska sedlar. Att de ansvariga poliserna kommer att åtalas – och med största sannolikhet dömas – för övervåldet som riktades mot Floyd spelar dock ingen roll denna gång. Detta eftersom antivita terrorgrupper och deras judiska finansiärer redan utnämnt fallet till en symbol – och den sista droppen – för ett upplevt strukturellt och rasistiskt våldsförtryck mot icke-vita.

Idag står nästan varenda amerikansk stad i brand. De svarta mobbarna har slagit sönder hela stadskärnor, de har misshandlat och även mördat en del vita som ”hämnd” för att deras rasfrände inte överlevde polisingripandet.

Från maktelitens sida har det varit ett konsekvent godhetssignalerande i form av öppet stöd för rörelser som ”Black Lives Matter” – en organisation som bland annat anser att vita är ”undermänniskor” med genetiska defekter – och som till viss del verkar orkestrera kravallerna i USA med stark ekonomisk backning från finansjudar som George Soros.

Spotify, Netflix och HBO tvingar sina kunder att skänka pengar till de antivita organisationer som idag slår sönder USA. Samtidigt uttrycker politiker över hela den vita världen utan att blinka att de stödjer de svartas kamp för ett sönderslaget USA – för det är ju vad man de facto stödjer.

Det som sker i USA är ingen normal revolt mot en alltmer totalitär överhet, ingen allmän folklig vrede mot systemet. Det är snarare en blandning mellan rasligt och marxistiskt motiverade massvåldsdåd blandat med kriminella aktörer och individer som passar på att plundra, vandalisera och begå så mycket våldsdåd man bara kan i täckmantel av det uppkomna kaoset.

Det finns dock en annan ung mans död som kanske inte är lika välkänd i Sverige som George Floyds, åtminstone inte utanför oppositionella kretsar. Detta trots att han mördades här i Sverige och trots att goda krafter har gjort mycket för att uppmärksamma hans död.

Jag talar förstås om Tommie Lindh som dog för att han stod i vägen för en afrikan när denne ville våldta en svensk kvinna.

Nordiska motståndsrörelsen höll knappt en vecka efter mordet en manifestation i Härnösand för att hedra Tommies minne. Denna värdiga och lugna manifestation fördömdes snabbt av makteliten, som samtidigt kritiserade polisen för att man inte bröt mot grundlagen och hindrade dess genomförande.

Tre veckor efter mordet sänder SVT ett reportage som inte handlar om att ytterligare en svensk mördats eller våldtagits av en rasfrämling, utan om hur bekymmersamt det är att hans död uppmärksammas.

En av dem som är bekymrade över att Tommies död fått viss uppmärksamhet är Härnösands kommunchef Lars Liljedahl.

— Jag tycker det är otroligt tråkigt att en tragisk händelse i sig får de här konsekvenserna, säger han.

Riksdagsledamoten Jasenko Omanovic (S), som även är ledare för den svenskfientliga fem-i-tolvrörelsen, säger också att det är ”bedrövligt” att man ”kidnappar en oskyldig människa” och ”försöker göra honom till martyr”. Han passar dock inte på att fördöma det svenskfientliga våldet i allmänhet eller mordet på Tommie i synnerhet.

Kontentan av SVT:s reportage är att det den antirasistiska makteliten nu fruktar mest är att mordet på Tommie ska bli ett nytt Salem, inte att ännu fler svenskar ska få sätta livet till i det mångkulturella Härnösand.

För en nationell kan det kanske te sig obegripligt att makteliten å ena sidan hyllar eller åtminstone accepterar våldsamma kravaller och antivitt våld som en reaktion på en kriminell afrikans död, samtidigt som man fördömer värdiga och stillsamma manifestationer för en vit man som mördas bara för att en afrikan skulle få våldta en svensk kvinna.

Men i grund och botten avslöjar detta att vänsterliberalerna, handgnuggarna och de viktiga människorna själva är minst lika rasistiska som oss rasister, om inte mer.

De förväntar sig uppenbarligen inget annat av afrikaner än att de ska våldta och mörda, det är liksom ingen stor grej för dem. Tommies död kanske är ”tragisk”, men inte mer än så, jag menar afrikanen ville ju våldta och Tommie stod i vägen. Inte heller tycker de att det är något uppseendeväckande att afrikaner nu bokstavligen försöker slå sönder och elda upp hela USA. Kanske tänker de att de stackars afrikanerna inte förmår mer? Kanske hyllas nu ”Black Lives Matter” eftersom våld och kaos är det enda sättet man tänker sig att afrikaner kan uttrycka sig på?

Kan det vara så enkelt att man i allt väsentligt inte har högre tankar än så om afrikaner?

Desto mer förväntar man sig dock av vita. Vi ska bara tacka och ta emot när ännu en vit man mördas, när ännu en vit kvinna våldtas. Av en afrikan dessutom, i det som en gång var vårt eget land. Vita människor ska veta bättre än att ”kidnappa” Tommie och ”göra honom till martyr”. Det är till och med så att vi vita människor bara ska sitta stilla och se på när vårt folk mördas, våldtas, förnedras och slutligen utrotas.

Allt annat vore ju att sprida ”hat”.

Själv tänker jag dock aldrig leva upp till maktelitens krav på mig. Jag kommer aldrig någonsin acceptera mångkulturen. Och så länge mångkulturen tvingas på oss kommer jag inte heller att acceptera att afrikaner våldtar, mördar och plundrar. Då har man redan för länge sedan passerat gränsen för det minsta man kan begära av en som bara är gäst i någons hem, om än en oönskad sådan.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
9 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments