Genusdagis tar könen från barnen och rensar ut Emil, Pippi och snögubben Olof

HOMOLOBBYN. En förskollärare vittnar om genusförtrycket på en sydsvensk förskola för tidningen Världen idag. Tydliga könsreferenser rensas bort eller byts till sin motsats.

Den kristna och värdekonservativa tidningen Världen idag har intervjuat en förskollärarna med signaturen ”Anna” som berättar om det långt gångna genusindoktrineringen som många förskolebarn utsätts för i rådande politiska kultur. Folkskollärarinnan känner i artikeln att hon behöver vara anonym, vilket troligtvis beror på homolobbyns omfattande makt och inflytande i Sverige.

När Anna för cirka två år sedan började arbeta på en icke-kommunal förskola i södra Sverige blev hon chockerad över den barnfientliga indoktrineringen som försiggår, inte bara från personalen utan även från en del av föräldrarna.

Vid ett tillfälle kom en flicka fram till Anna och visade sin tröja med en fjäril på. Anna sade uppmuntrande till flickan: ”Oj, vad fin!”. Men det skulle hon inte ha sagt. Genast kom en av de andra pedagogerna fram till henne och sade att man inte får säga till barnen att något de har på sig är fint, eller att barnen är söta.

”Du får inte könsbestämma barnen!”
Tillrättavisningen ledde till att Anna försökte tänka på hur hon uttryckte sig, men hon fick nya bannor om hon omtalade barnen som ”han” eller ”hon”.

”Du får inte könsbestämma barnen. Vi säger hen”, sade min kollega, berättar Anna för Världen idag.

Denna politik märktes även när Anna skulle läsa böcker för barnen. Personalen hade strukit över alla ”han” och ”hon” i böckerna med korrigeringspasta och i stället skrivit dit ett ”hen”. Åtgärden var dock inte tillräcklig för personalen.

— En dag när vi rensade bland leksakerna slängde mina kollegor alla Emil- och Pippiböcker. Jag tyckte att det var onödigt att slänga böcker och frågade varför, säger Anna.

Svaret hon fick var att det inte fanns några så kallade könsneutrala personer i böckerna. Bokhyllorna på förskolan har nu i stället fyllts med barnböcker med teman som transsexualitet och homosexualitet, berättar hon.

De nya könsfientliga normerna märktes även på avdelningen för de yngsta barnen.

— Ett- och tvååringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt Lego”, berättar Anna.

Lego tillhör de leksaker som accepteras på Annas avdelning. Men dockor har det inte funnits så länge hon har arbetat där, och nyligen åkte också bilarna och tågen ut, säger hon. Utklädningskläderna finns dock kvar. En dag var det en pojke som hade tagit på sig en brandmansdräkt, berättar Anna.

— Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill? sade då en av pedagogerna.

— Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här, svarade pojken.

— Men du vet att du får ha klänning? fortsatte pedagogen.

”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”
Inte bara personalen indoktrinerar barnen med postmoderna genusteorier, utan även en del av föräldrarna.

— En dag sade jag: ”Din mamma är här” till en pojke. ”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”, sade mamman, berättar Anna.

Anna förklarar att personalen inte får säga ”mamma och pappa”, utan ska säga ”förälder” eftersom ett barn kan ha två vårdnadshavare av samma kön.

— Jag förstår att man kan behöva säga så i vissa fall. Men här visste jag ju att kvinnan var barnets mamma.

”Kvannen” som hade korrigerat Anna tillät inte såna barn att kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”. Men alla föräldrar till barn på skolan har inte de reglerna, säger Anna. De vet ofta inte ens att genuspedagogiken är så hård där.

Anna berättar också att ord som ”snögubbe” och ”jultomte” inte får användas. Dessa ord har istället bytts ut till könsneutrala ord. En fortfarande omåttligt populär Disneyfilm vars titel inte omnämns har svartlistats. Troligen rör det sig om Frost som bland annat har en komplex karaktär i form av den optimistiska, glada och melankoliska snögubben Olof. Filmens skildring av systerkärlek med dess tydliga antimaskulinistiska och antipatriarkala undertoner verkar inte vara tillräckligt ”normbildande” för personalen på Annas arbetsplats.

”Vad är jag för något?”
— En dag kom en treårig flicka fram till mig och sade: ”I dag är jag en pojke”. Nästan ett år senare, precis innan sommarledigheten, kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?”, berättar Anna.

Anna struntade i alla direktiv och sade bestämt: ”Du är en flicka”.

— Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet, säger Anna till Världen idag.

Källa:
Genusdagis slängde alla böcker om Pippi och Emil

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
12 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments