RESEREPORTAGE. Det är slående att känna igen sig i så mycket, anser Henrik Pihlström om sin resa till Bulgarien.

Bulgarien är för många ett okänt land. Varje år reser mängder av turister till landets östliga del som utgörs av en drygt trettio mil lång kuststräcka längst Svarta havet.

Bulgarien, översikt.

Bulgarien, översikt.

Tillvaron under den typiska chartersemestern kan många gånger begränsa sig till ytan mellan hotellet, stranden och de lokala restaurangerna. Erfarenheten av vistelsen inom den 150 meter långa radien får representera landet som i realiteten blir ungefär lika okänt som innan charterturen.

Jag har under två veckors tid upplevt många av Bulgariens mindre besökta platser, däribland surrealistiska ruiner från kommunismen och sjukhuset där skadade tyska soldater vårdades under första världskriget. Jag har mött författare och bulgarer som beskrivit sitt lands historiska öden. Jag har varit i samtal med flera personer som använder en tankeprocess där jag förbluffande nog känner igen mig själv.

bulgarien_okantland

Bulgarien lyckades fånga mitt hjärta och på allvar utmana det invanda uttrycket ”borta bra men hemma bäst”. Det är nämligen så mycket i Bulgarien som gör att jag känner mig hemma. Det är också inslag i landet som jag känner mig väsensfrämmande inför. Att inleda vistelsen med att köra hyrbil genom huvudstaden Sofia bland andra bilister som frispråkigt kommunicerar genom sina fordons signalhorn är ett exempel. Det skulle visa sig att min aversion mot det meningslösa biltutandet även delades av många bulgarer.

Vitosha – berget bredvid huvudstaden
Min bulgariske vän Nikolaj som jag senast träffade på Spaniens solkust hade till slut fått möjlighet att möta oss i Sofia. Berget Vitosha som reser sin majestätiska höjd på 2292 meter över havet bredvid staden var utflyktsmålet denna lördag.

Linbanan leder mot Vitoshas höjder.

Linbanan leder mot Vitoshas höjder.

Under sommarens helger är linbanan i drift och ger dig en spännande tur med retur till bergets trädgräns. Vintertid är Vitosha skidort där du kan åka hela vägen upp på toppen med skidlift.

”Jag ogillar också det där primatbeteendet”, förklarar han om biltrafiken i Sofia.

Nikolaj vill inte ens köra bil och håller sig till de kommunala transportmedlen istället. Att ändra folks beteende i trafiken är ingen lätt uppgift menar han. Jag kontrar med att säga att jag provokativt hädanefter ska säga att det bara är bulgarer med turkiskt blod som tutar i trafiken. Kanske en sådan förolämpning kan få den önskade pedagogiska effekten? Bulgarien var under närmare femhundra år ockuperat av Osmanska riket fram till sin frigörelse i slutet på 1800-talet. Ännu idag lever ilskan kvar mot sitt sydliga grannland Turkiet.

Vi skådar ut över huvudstaden Sofia.

Vi skådar ut över huvudstaden Sofia.

Vi står på berget och blickar ner mot Sofia samtidigt som Nikolaj berättar om olika platser runt staden. Vissa kransområden har hälsosammare luft berättar han och varnar om riskerna med att bosätta sig i nybyggda bostadskomplex likt de som ligger vid Vitoshas bergsfot.

”Ofta är det organiserad brottslighet och korruption inblandat.”

Byggnadsnormerna är extra hårda i Sofia eftersom det förekommer jordbävningar. Det som byggföretagen ofta gör är att fuska genom att använda undermåligt byggmaterial och sämre konstruktioner. Husen kan se fräscha och moderna ut fast det är förenat med risker när jordbävningen bryter ut. Själv skulle han överväga en bostad i en byggnad från kommunisttiden. De kan se fula ut på utsidan men hålla bättre vid en jordbävning än moderna fuskbyggen.

Jag är som en energisk pojke på lek när jag går upp mot Vitoshas topp. De sedan istiden rundade stenblocken sträcker sig som en flod med åtskilliga grottliknande öppningar. Det är lagom långt att du kan hoppa mellan stenarna och därmed undvika vissa våtare avsnitt längst stigen. Jag har bara ett par lågskor, shorts och kortärmad tröja men det visar sig vara fullt tillräckligt för turen mot toppen som beräknas till omkring två timmar. Det är ett soligt och behagligt väder, lagom svalt på vår höga höjd. Entusiasmen på berget delas av flertalet personer vi möter under färden. Precis som i våra svenska fjällbäckar släcker du törsten på berget med friskt och rent vatten.

Vattnet i Vitishas bäck är en uppskattad töstsläckare.

Vattnet i Vitoshas bäck är en uppskattad töstsläckare.

Zigenarna är en stor folkgrupp i Bulgarien. Nikolaj talar om problem där organisationer som Helsingforskommittén och judiska föreningar skickar ekonomiska resurser för att stödja zigenare juridiskt när de åtalas för brott. Zigenarna får en privilegierad minoritetsställning, menar han. När konflikter uppstår mellan bulgarer och zigenare så vet man på förhand vilken sida som de judiska organisationerna och andra mäktiga lobbygrupper väljer att ställa sig på, är hans erfarenhet. Ute på landet, berättar han, kan det ske väldig hänsynslös brottslighet där bulgarer mördas av zigenska stöldligor utan att rättsapparaten klarar av att ställa de skyldiga inför rätta. I huvudstaden är det aningen lugnare.

Samtidigt som zigenarna föder många barn ligger bulgarerna på födelsetal som är lägre än EU-snittet. Befolkningen har krympt på grund av födelsetalen och en hög utflyttning. Mönstret av att ta parti för minoriteter utan respekt för landets egna befolkning känns förstås igen från Sverige. Situationen kan ha annorlunda nyanser beroende på land men syftet är alltid detsamma. Det handlar om att bedriva ett biologiskt krig – sublimt som öppet – mot alla vita folk i Europa. Denna min konspirationsteori skulle under resan i Bulgarien att förstärkas ytterligare och jag skulle även finna att jag inte var ensam om min uppfattning.

Storslagen utsikt från bergstoppen.

Storslagen utsikt från bergstoppen.

Min tanke med att hyra bil var inte att använda signalhornet vid Sofias bilköer eller att få bilrutan tvångstvättad av tiggande zigenarbarn, påhejade av sina mödrar på vägkanten. Jag hade inte föreställt mig en situation där jag skulle överraskas av vägbyggen som blockerar stora avsnitt av huvudstaden. Omringad av otåliga bilister fanns det lite förståelse när jag vid kortare ögonblick avvek från trafikrytmen för att bland annat tolka kyrilliska vägskyltar.

Det blev lite mot min vilja en portion stadskörning även om det fyllde sitt syfte. Det var landet och naturen som jag längtade ut till och då skulle bilen bli en nödvändighet. Jag hade valt att bo i utkanten av staden, ett boende i skogen längst Vitoshas bergssluttningar. Det skulle bli mitt resesällskaps bas vid de första fyra dagarnas utflykter. När vi anlände på en kväll till boendet hördes gräshoppornas kör som till morgonen skulle växlas till fåglarnas sång. Vårt boende omslöts av en sagolik lövskog och jag hoppades förgäves att få tid att ta en utflykt uppför berget längst stigen som började vid parkeringen.

Stenarna från istiden ligger utsträckt som en flod.

Stenarna från istiden ligger utsträckt som en flod.

Över Vitoshas berg växlar trädavsnitten och ger många unika miljöer. Till skillnad mot Norden kände jag inte igen de de karaktäristiska fjällbjörkarna vid trädgränsen. Däremot är björken ett vanligt förekommande träd i Bulgaren som går under namnet ”breza”. Det är slående att känna igen sig i så mycket. Det finns likheter i naturen, i språket och inte minst inställningen hos likasinnade som jag kom att möta. Många gånger uppstod situationer när bulgarerna sa det som jag precis tänkt förklara eller som bekräftade det jag precis sagt.

Klicka i galleri för högre bildupplösning.

Spåren från kommunismen
Folkrepubliken Bulgarien bildades 1946 och varade till 1990. Todor Zhivkov som betraktats mer lojal till Sovjetunionen än de sovjetiska ledarna själva, styrde enpartistaten i närmare 35 år. För att möta krav på reformer i det sönderfallande Östblocket valde kommunistpartiet att avlägsna Zhivkov 1989. Hans bild avlägsnades även på partiets begäran i konferenssalen i det surrealistiska kommunistiska monumentet som åtta år tidigare invigdes på bergstoppen Buzludzja, 1400 meter över havet. Ett år senare upphörde den kommunistiska eran och monumentet i Buzludzja lämnades åt sitt öde att förfalla.

Invigning av kommunisternas futuristiska skapelse, 1981.

Invigning av kommunisternas futuristiska skapelse, 1981.

Det var i detta område som den kommunistiska rörelsen ska ha grundats i slutet på 1800-talet. Monumentet var formellt en hyllning till de tidiga pionjärerna. Monumentet i Buzludzja var ett mycket kostsamt byggprojekt som uppfördes i futuristisk stil. Likt ett kommunistiskt tefat skulle monumentets åsyn skryta om ideologins landvinningar.

Jag hade sett bilder och läst berättelser från olika personer som rest till Buzludzja. Det var något jag själv ville uppleva. Det är en för många färdmedel avlägsen plats som ligger i mitten av den bulgariska kartan. Med hyrbilen skulle jag få möjlighet att besöka monumentet med en dagstur från huvudstaden.

Framför det " kommunistiska tefatet".

Framför det ” kommunistiska tefatet”, juli 2014.

Buzludzja rankas ofta till en av världens mest surrealistiska och udda platser. Det är ett omtalat utflyktsmål inom kretsar av personer med intresse för ”urban exploration”, en subkultur där man besöker övergivna fabriker och byggnader. Buzludzja är i sammanhanget svårtillgänglig på grund av sitt läge. Varje år slits monumentet av naturkrafterna och det är en tidsfråga innan byggnaden rasar ihop men den är ännu till sin yttre form intakt. Det var min känsla att jag var tvungen att ta mig dit, i kamp mot tiden, när jag hade möjligheten.

Redan på flera mils avstånd kunde jag se tefatsbyggnaden på berget. Jag kände på mig att det skulle bli en spännande upplevelse. Vi var också osäkra på hur långt vägen skulle leda oss mot monumentet. Skulle vi exempelvis mötas av avspärrningar mot vårt mål? Enligt uppgifter jag fått skulle ingången till byggnaden vara stängd. Jag ville givetvis även komma in i byggnaden, för att lyckas skulle jag behöva bryta mig in eller hitta en alternativ ingång.

Konferenssalen är inte längre i sin forna prakt

Konferenssalen är inte längre i sin forna prakt

Zigenarna samlade trädgrenar på sin hästvagn när vi passerade på den kurviga vägen som sakta ledde oss upp mot berget. Vi hade tagit god tid på oss under dagen eftersom vi bland annat besökte staden Plovdiv. Kvällen började redan närma sig sina mörka timmar men vägen tog oss nästan fram till det första trappsteget till monumentets plomberade entré. Det var en imponerande mastodont som stod framför oss. Jag sprang uppför trapporna och kände hur den överhängande tefatsformen skulle rasa över mig. Det droppade vatten på flera ställen ovanför mig. Ljudet när dropparna mötte marken förstärkte den apokalyptiska känslan.

Konferenssalen i unga år.

Konferenssalen i unga år.

På ena sidan av byggnaden hittade jag ett hål som var tillräckligt stort för att klättra in i. Det var mörkt och flugorna som flög omkring hålet gav ingen inbjudande känsla. Den unga kvinnan som stod där berättade på engelska att hennes manliga sällskap klättrat in. Hon tyckte det var intressant att höra att jag och mina vänner tagit mig till denna avlägsna plats från det nordliga Sverige. Att klättra in i hålet med flugorna var ingen trevlig upplevelse men så snart jag kommit igenom var det en lätt uppgift att ta sig vidare på trapporna efter hålet. Några meter senare stod jag och beskådade den runda konferenssalen.

Panoramafönster omsluter monumentet i Buzludzja.

Panoramafönster omsluter monumentet i Buzludzja.

Olika kommunistiska ikoner som Lenin, Marx och Engels, utsmyckade i mosaik, går ännu att urskilja. Marmorgolvet i den tidigare magnifika salen är till stora delar bortplockat av tjuvar. Taket har flera hål som denna kväll hjälpte till med att släppa in solens ljus. I mitten av taket ser du hammaren och skäran.

Utanför konferenssalen gick jag runt i gången med de stora panoramafönstren som omsluter tefatsbyggnaden i samtliga riktningar. Resterna från olika motiv i mosaik längst väggen i gången var delvis bevarade. Jag föreställer mig hur troende kommunister för inte länge sedan stod vid fönstren och blickade ut på en värld där kapitalismen skulle kapitulera och marxismen framskrida som planetens frälsare. Partipamparna som regisserade kommunismens kulisser med detta byggnadsprojekt hade sannolikt en annan syn där de förberedde sig att transformeras till karriärister när det kommunistiska systemet skulle falla.

Inne i i den kommunistiska konferenssalen.

Inne i den kommunistiska konferenssalen.

Buzludzjas monument fick kusligare drag när solen gömde sig bakom horisonten. Under två timmars tid hade jag och mina vänner bekantat oss med platsen och tagit bilder och filmer. Trots att jag bara hade en kompaktkamera hoppas jag att kunna återge intrycket av Buzludzja. Jag och mitt resesällskap hade intrycket att monumentet varit ett försök att bygga en kommunistisk helgedom vars ideologiska strävan efter världsherravälde upphörde när Sovjetunionen rasade som ett Babels torn.

Precis som fallet varit med andra öststater beskrev flera bulgarer jag mötte hur många ur den gamla politikerklassen utnyttjade sin position för att tillskansa sig rikedomar. Korruptionen existerade innan, under och efter kommunismens sammanbrott. Ämnet var ett återkommande tema i många samtal jag hade. När jag stod vid bokborden i huvudstaden träffade jag författaren Galin Jordanov som skrivit flera böcker som bland annat behandlat övergångsperioden från det kommunistiska systemet. Trots att jag varken kan bulgariska eller tyda kyrilliska kände jag mig manad att köpa en av hans böcker som han också personligen signerade.

Möte med författaren Galin Jordanov.

Möte med författaren Galin Jordanov.

Galin Jordanov gjorde sig internationellt känd när hans förlag gav ut Mein Kampf på bulgariska. Som svar på utgivningen inleddes ett åtal mot honom. Han fick stöd av flera inom universitetsvärlden, berättade han för mig. Han intervjuades i Barnes Review om denna affär som slutade till hans egen fördel. På nätet är han bland annat omskriven i New York Times efter att Mein Kampf blivit en bästsäljare i landet. Där citerades han med uttalandet:

”You can say the chief editor of the publishing house said that Adolf Hitler has done no harm to the Bulgarian people, unlike the governments that held power since 1945.”

Det såldes även översatta exemplar av Henry Fords ”Den internationella juden” öppet på bokborden och många andra unika boktitlar som du aldrig skulle hitta i en svensk bokhandel. Under kommunismen var det direkt förenat med dödsfara och arbetsläger att inneha och sprida liknande boktitlar.

Bara några hundra meter från bokbordet träffade jag en rytande lejonstaty framför det forna KGB-huset. Sovjetiska segermonument har stått kvar i staden. Nikolaj som jag mötte vid turen på berget Vitosha berättade att det finns utländska påtryckningar mot att ta bort dessa monument. Det skulle betraktas som en provokation, istället står de kvar och förfaller precis som många andra kommunistiska reliker gör i landet. Karaktäristiska sovjetbyggnader, i en arkitektonisk stil som påminner om Stockholms miljonprogram, är andra kommunistiska minnesmonument som jag beskådar genom resan i landet.

Ett rytande lejon framför KGB-byggnaden i Sofia.

Ett rytande lejon framför KGB-byggnaden i Sofia.

Vaktmästaren jag mötte i bostadskomplexet i Novi Hahn, en förort i huvudstaden, växte upp i en familj som var extra utsatt av det kommunistiska systemet. Jag gör en kort intervju när vi träffas på den lokala restaurangen. Hans far hade protesterat mot tvångskollektiviseringen av jordbruket under den första femårsplanen som började 1949, när Bulgarien blivit en kommunistisk folkrepublik. Fadern straffades med arbetsläger och domen över fadern föll även indirekt på familjen.

Barn till dissidenter hindrades att göra karriär genom begränsat tillträde till bland annat högre utbildning. Familjer till högrankade medlemmar inom den kommunistiska partiapparaten däremot kunde åtnjuta privilegier och erbjudas många genvägar, berättar vaktmästaren för mig. Jämlikheten i det kommunistiska systemet var på så vis relativ. Medlemskap i kommunistpartiet och dess ungdomsorganisationer underlättade och kunde ge många fördelar, förklarade han för mig.

Intervju i Novi Hahn.

Intervju i Novi Hahn.

Minnet av kommunismen har gett delade känslor hos befolkningen i Bulgarien där många fortfarande ser på den kommunistiska perioden med nostalgiska känslor. En man som jag mötte på tåget mellan Sofia och Novi Hahn berättade för en av mina bulgariska vänner om hur ”det var bättre förr”. Jag kan inte sätta mig till doms över mannens subjektiva upplevelser och minnen. Mycket av det gamla kommunistiska systemets funktioner slogs sönder efter systemets fall och fortfarande är det är många samhällsfunktioner som inte inte fungerar, berättar flera som jag möter.

Det är å andra sidan en väletablerad slutsats att det gamla kommunistiska systemets sammanbrott i Östblocket var en bräcklig tid som innebar en plundrar- och roffarekonomi av gigantiska proportioner. Tidigare statstillgångar föll i händerna på oligarker som åkte snålskjuts på korrupta politiker, maffian blomstrade, de mest hänsynslösa blev rika och så vidare. Befolkningen som däremot skulle tjäna sitt levebröd på hederligt arbete, fick till många delar en bittrare erfarenhet av införandet av ”demokrati” och ”kapitalism”.

Är det egentligen rätt att använda sig av ett perspektiv där kommunism ställs mot kapitalism? Om de korrupta politikerna ändå är desamma, oavsett vilken ideologisk mantel de sveper sig med så kan vi fråga oss vad den egentliga skillnaden består i. Mina bulgariska vänner förklarar att politiker i Bulgarien ofta betraktas som rena skurkar. Folk vet att korruptionen är utbredd och att politikerna snarare borde sitta i fängelset och inte i parlamentet.

Jag uppfattar misstron mot politikerna som ett sundhetstecken men det är en hård erfarenhet som bulgarerna fått genomlida för att komma till denna inställning. Jag önskar att svenska befolkningen kunde ha en liknande syn på Sveriges politikerklass i denna bråda tid när landets gränser står öppna för statsfinansierade kolonisatörer.

Klicka i galleri för högre bildupplösning.

På samma våglängd
Den politiska geografin i Bulgarien har likheter med den svenska. Partiet Ataka med partiledaren Volen Siderov som har nationalistiska inslag i sitt program har vunnit parlamentarisk representation sedan bildandet 2005. När man läser Atakas programpunkter med svenska ögon kan man uppfatta det som ett radikalt patriotiskt parti som vill driva genomgripande åtgärder mot korruption, införa protektionism, eftersträva nationellt oberoende och så vidare.

Likasinnade personer som jag själv mött refererar mig att Ataka blivit ett kompromissernas parti och att kärnan i deras politik urvattnas, att det är partiledarens egenintresse som parlamentariker som blivit det viktiga. Samtidigt som Ataka är fientliga mot Bryssel, har de desto varmare känslor för Kreml och beskrivs därför som ”putinister” av personer jag träffat. Partiet beskrivs hysa en antifascistisk historiesyn och talar inte om judisk-makt rörelsen som ett problem.

Volen Siderov

Volen Siderov uppvaktas av den ryssjudiske artisten Josif Kobzon, den 23 maj 2014.

Mönstret kan kännas igen från Sverigedemokraternas politiska historia där positionerna ständigt flyttats. Aktivistkadern i det som man kan kalla den nationella rörelsen i Bulgarien föredrar att ställa sig bakom radikalare organisationer och partier som BNS, Bulgariska nationella alliansen. Det rör sig fortfarande om ett litet parti men jag får intrycket av att det finns engagerade medlemmar som är dedikerade för sin sak. När jag sammanställer mitt resereportage är jag själv tillbaka i Bulgarien.

Här har det slumpat sig så att jag träffat medlemmar i det relativt nybildade partiet BNS-ND, som leds av BNS forne grundare Boyan Rasate. Jag kommer följa detta nystartade partis aktiviteter som jag också kommer skriva om på Nordfront.

Video:

Valfilm för BNS-ND med Boyan Rasate.

Mina vänner från BNS-ND träffade jag i kuststaden Varna, efter att de hade haft ett av sina kontinuerliga gruppmöten. Trots att jag dök upp relativt oanmäld blev jag varmt välkomnad. Vi hade ett intressant samtal fram till sena kvällen där vi testade varandras ståndpunkter och synsätt.

Jag förordade att mina vänner skulle undvika att att hamna i ett mer traditionalistiskt och nationalistiskt synsätt eftersom det kan bli förödande i den värld vi idag lever i. Bulgarien är omgiven av länder med många ouppklarade historiska förödmjukelser som ligger närmare i tiden än det exempelvis gör mellan de nordiska länderna i norra Europa. Oavsett i vilket europeiskt land vi befinner oss i så är det samma globala makthavare inom bank, media och andra icke statsbundna kosmopolitiska förgreningar, som dominerar länderna, menar jag på.

Gamla historiska motsättningar mellan länder kan utnyttjas i det globala maktspelet när det gynnar den nya världsordningen. Jag säger att man inte måste älska varandra men förhålla sig till situationen med ett pragmatiskt perspektiv. I kampen mot globalisterna blir gammal nationalism förlegad. Fokus måste flyttas från begrepp som stat och land till frågor som att rädda den vita civilisationens fortbestånd, att befria sig från det internationella bankväsendet, från mediakonglomeratens tankemonopol och hjärntvätt, från segermakternas falska historieskrivning och så vidare. Jag kommenterade även i en intervju jag gjorde i Bulgarien detta budskap med idén att det behövs en sorts globalism mot globalisterna.

På besök i nationalisternas egna lokal i Sofia.

På besök i nationalisternas egna lokal i Sofia.

När jag talar med mina bulgariska vänner märker jag snart att vi befinner oss på samma våglängd. Det är mer frågor som förenar än som skiljer. Trots att vi kommunicerar på knagglig engelska förstår vi att vi insett det viktiga. Det finns olika frågor som särskiljer i grunden likasinnade i Bulgarien. Ibland är det ämnen som orsakat splittring, bland annat om hur man ställer sig till händelserna i Ukraina. Somliga i Bulgarien tenderar att vara rysstillvända medan andra ser det nutida Ryssland som ett stort hot.

Samtidigt kan nämnas att USA har militäranläggningar i landet och att den nuvarande regimen i Bulgarien kan betraktas lydiga hantlangare för den nya världsordningen med Nato och EU i sin produktsportfölj. Jag faller tillbaka på min tidigare idé om en globalism mot globalisterna istället för återväcka gamla nationella motsättningar som importeras till Europa likt ett lamslående Jugoslavienkrig. Jag varnar för massinvandringen till Europa och att detta är ett större hot än exempelvis det nuvarande Ryssland. Vi befinner oss inte i kalla kriget längre även om västliga medier bedriver en sådan retorisk polemik. Östeuropeiska länder som tidigare varit en del av Warszawapakten är idag renodlade Natobaser.

Hur ska man förhålla sig till religion är en annan fråga som dyker upp i mina samtal med vännerna i Varna. Frågan lämnas till mig och jag förklarar att min inställning är att det borde råda religionsfrihet inom rörelser som våra men att religion blir ett problem när någon försöker införa den som ett obligatoriskt inslag i partiprogrammet så att säga, eller kanske till och med att religionen hamnar på en högre prioritet än den politiska kampen i sig. De flesta som är aktiva inom våra rörelser har någon form av andlighet inom sig eller tro på högre värden som driver dem framåt.

BNS har sin skylt synlig mot gatan i Sofia.

BNS har sin skylt synlig mot gatan i Sofia.

Idealismen i våra rörelser är till sitt väsen spirituell i någon mening men att försöka göra denna spiritualism till exempelvis kristen eller odinistisk doktrin är både fel och insiktslöst. En kvinna vid bordet säger att om det finns en andlig värld så är det energierna som vi kan slås av när vi hamnar på vissa platser, känslor som vi förnimmer, eller, tillägger jag, kanske inspirationen som plötsligt kan komma till oss vid tillfällen som om någon talar till oss. Vi är överens om att oavsett vad man väljer att tro så är religion inget som ska föras in som en obligatorisk beståndsdel i våra respektive rörelser.

I huvudstaden sökte jag upp jag två lokaler som drivs av nationella. BNS hade sin lokal tydligt utmärkt med en egen skylt och synlig mot gatan. Den andra lokalen sköts av oberoende nationalister, det vill säga dessa tillhör inte någon specifik organisation eller parti. Jag besökte deras lokal med andra bulgariska vänner.  I lokalen var det flera som välkomnade oss och jag tillbringade den närmaste tiden med att efter deras önskan berätta om bland annat absurditeterna i Sverige.

Jag berättar hur homolobbyn och genusindustrin trängt sig in i samhället i Sverige och vilka konsekvenser det har fått med sociala experiment på daghem, hur det färgat det politiskt korrekta tänkandet och befäst sig inom universitetsvärlden. Jag berättar om de massiva mängder asylsökande som kommer till landet där staten finansierar deras uppehälle och att många av befolkningen applåderar som lobotomerade idioter. Det finns inga enkla svar på hur man når politisk framgång. Gruppen i Sofia berättar om hur de är aktiva med demonstrationer och olika aktiviteter. Hur ska man få större uppmärksamhet och gensvar? Jag gav lite personliga idéer som förhoppningsvis hjälpte till deras inspiration.

Video:


Hyllning till nationalhjälten Christo Lukov i huvudstaden Sofia 2014.

Något jag själv blivit nyfiken på är den så kallade Lukovmarschen som arrangerats varje år med många deltagare i huvudstaden. Generalen Christo Lukov blev en bulgarisk nationalhjälte, bland annat för sina insatser under första världskriget. Lukov ledde då den 13:e divisionen av Kungariket Bulgariens armé. Lukov anses kontroversiell inom de finare kretsarna eftersom han var en stor anhängare av Tredje riket och ledde en egen nationalsocialistisk rörelse. Den 13 februari 1943 mördades han av ryska partisaner. Vintern 2014 nekade myndigheterna Lukovmarschen tillstånd, vilket åtskilliga deltagare trotsade. Enligt personerna jag träffar i lokalen i Sofia finns inga planer från arrangörernas sida på att lägga ner marschen.

Klicka i galleri för högre bildupplösning.

Gömda hemligheter i Kyustendil
Kyustendil är en mindre stad och historisk kurort som gränsar till Makedonien. Den ligger ungefär tio mil bort från huvudstaden Sofia. Det tog mig mer än två timmar dit med snigeltåg från Sofia. Med mig hade jag sällskap av ett par som driver en Bulgarisk-Nordisk förening. Jag hade tagit kontakt med dem innan min resa och efter god personkemi visade det sig att dörrarna till ett annorlunda äventyr i Bulgarien hade öppnat sig. Vi skulle följas åt under hela min resa i Bulgarien. En av idéerna som kom upp var att åka till denna kurort som de flesta turister säkerligen är fullständigt ovetandes om.

På tågstationen i Kyustendil.

På tågstationen i Kyustendil.

Kyustendil har som många andra platser i Bulgarien unika vattenkällor under marken. Vattnet är fullt med mineraler som anses hälsosamma. Utan att ha tagit med mig ett kemiskt laboratorium skulle jag praktiskt leda till bevis att det inte rörde sig om något destillerat vatten som sipprade ut ur vattenkällorna. Vid tappkranarna i staden är vattnet så varmt att det bränns. Två badinrättningar med anrik historia som jag besökte utnyttjade denna naturskatt av varmt mineralvatten.

Det var en underbar känsla att kliva ner i det varma, grönfärgade bassängvattnet. Jag stannade under flera rofyllda timmar i den ena badinrättningen. Jag hade lyckats bränna mig på kroppen när jag besteg berget Vitosha. Några timmar senare var min röda färg borta. Paret som följt med mig hade fått sina silverringar att se ut som mässing. Att det var något speciellt med denna kurort som stärkte kropp och själ är jag den första att skriva under på.

Varmt mineralvatten från underjorden fyller denna bassäng.

Varmt mineralvatten från underjorden fyller denna bassäng.

Kyustendil har en skola som under första världskriget varit sjukhus för skadade soldater. Eftersom Bulgarien stred på centralmakternas sida var många av dessa soldater tyskar. Deras vistelse på det dåvarande sjukhuset finns delvis dokumenterat med bilder. På en gruppbild står flera vårdade soldater framför entrén till sjukhuset. Det är en mystisk detalj på detta foto som har gett upphov till en unik spekulation. En av personerna på gruppfotot har fått sitt ansikte bortskrapat. Är det någon hemlighet man velat dölja? Somliga gissar att mannen ifråga i själva verket är Adolf Hitler, vilket stämmer in i det historiska förloppet.

Skolan tjänade tidigare som sjukhus för skadade tyska soldater under första världskriget.

Skolan tjänade tidigare som sjukhus för skadade tyska soldater under första världskriget.

Det ska tydligen vara oklart var Hitler vårdades för sina krigsskador. Historien får ännu mer tyngd av att en sjuksköterska ska ha vittnat om att hon vårdade Hitler och även hade en relation med honom. Uppgifterna är omständiga och svåra att kontrollera och jag kan tillsvidare inte göra annat än att låta spekulationen förbli en intresseväckande berättelse. Jag och mitt sällskap besökte emellertid en person som tagit del av arkivmaterialet från sjukhuset. Han tyckte att berättelsen lät intressant eftersom att det inte går att utesluta att den kan stämma med den historiska tidslinjen. Flera vårdade soldater var just tyskar, berättade han för oss. Jag ställde mig vid ingången till byggnaden, på samma plats som den gåtfulle mannen stått på gruppfotot och förevigade mig på bild.

Personliga reflektioner
När du beskådar dagens Bulgarien är det lätt att ana hur landet lider av bristande organisationsförmåga, kanske delvis beroende på korrupta tjänstemän inom myndigheterna. Promenadvägarna längst Svarta havets stränder, däribland i Ravda som jag besökte, lyser ibland med sin frånvaro bara för att ta ett exempel.

Lägenhetskomplex och nya hotell har byggts utan urskiljning längst kusten på ett sätt att du undrar om begreppet stadsplanering sätts i karantän efter somliga finansiella injektioner. En vän till mig i Sverige med bulgariska föräldrar tyckte att ”de har förstört Svarta havet”. Själv är jag mycket främmande till att stränderna till stora delar utgörs av betalzoner, något som är karaktäristiskt för Svarta havet.

Du kan se uppgivenheten i många ansikten du möter. Jag har, som jag tidigare nämnt, fått förklarat att många i Bulgarien misstror makthavare och politiker och utgår ifrån att många offentliga personer ljuger och är korrupta. Tron på att makthavarna vill befolkningen väl är något som i högre grad karaktäriserar Sverige.

Jag upplevde dock en större frihet i Bulgarien med tanke på att nationella fritt kan ha egna lokaler i huvudstaden, att man kan sälja judekritisk litteratur öppet på torget eller köpa muggar med Adolf Hitlers avbild i olika butiker och marknadsstånd. Polisen trakasserar inte oliktänkare lika mycket som de gör uppe i Norden, är också min slutsats efter att förhört mig hos likasinnade bulgarer.

Livet för hederligt arbetande bulgarer är avsevärt hårdare med betydligt lägre inkomster i jämförelse med Norden. Begrepp som obekväm arbetstid och övertidsersättning är för många främmande. Tanken på kontrasten mot att en familj som beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige kan få åtskilliga bulgariska löner genom att bokstavligen sitta och fisa gör att jag känner mig oförstående till att ”öppna mitt hjärta”, något som den svenska riksförrädaren Fredrik Reinfeldt nyligen proklamerade att vi skulle göra. Att zigenska tiggarligor från Bulgarien söker sig till Sverige finner delvis sin förklaring. Det är inte tillräckligt attraktivt för tiggarligorna att förtjäna sitt bröd på hederligt sätt i ursprungslandet de rest ifrån.

Med min reseskildring kan jag förhoppningsvis ge personer som verkligen vill se landet nya idéer, som ett alternativ till drinkarna som serveras på turistområdet Sunny Beach vid Svarta havet. Bulgarien skulle kunna vara ett hälsans turistmål med inriktning på vattenkällor, bergsleder, den gröna omväxlande naturen, historia och vissa mer spirituellt betingade platser som Madara, Bulgariens andliga hjärta, mellan staden Shumen och Varna. Kanske Bulgarien gör sig mera känd som ett hälsans turistmål istället för ett dito drinkarnas?

Vattenkälla i Madara.

Vattenkälla i Madara.

Det är en vild tanke som slår mig att det finns en uråldrig koppling till området i Bulgarien och de nordiska länderna. Det är en intuitiv känsla som slår mig vid flera tillfällen när jag bland annat skådar björkarna eller de rundade stenarna som under istiden dragit över berget Vitosha. Bulgariska vänner som studerat olika legender och nordiska myter gör också kopplingar till länderna i Norden. Kan det vara så att området som utgörs av Bulgarien en gång varit ett hem för våra nordiska förfäder?

När man som turist inte kan vare sig kyrilliska eller bulgariska så är det ingen nackdel att ha lokala kontakter motsvarande de som jag själv fick. Initiativ som den Bulgarisk-Nordiska föreningen kan göra skillnad. Jag passar på att ge denna förening ett extra tack.

Jag gör ingen hemlighet av att Bulgarien vunnit mitt hjärta och att det också känns som ett hem för mig. Jag uppmuntrar mina landsmän som besöker Bulgarien att söka sig utanför charterområdena och upptäcka mer än stranddrinkarna på semestern. Jag tackar alla nyvunna bulgariska vänner för ett fantastiskt bemötande, för alla fina stunder vi haft tillsammans och ser fram emot nya äventyr med er.

Jag kompletterar mitt resereportage med ett bildkollage från olika stunder i Bulgarien. Klicka på respektive bild för större upplösning.


  • Publicerad:
    2014-09-18 04:40