Funktionen av en åsikt

VÅR VÄG. Olof Brandr analyserar Nordiska motståndsrörelsens partiprogram.

var-vag-analys

 

Om åsikter och dess orsaker
Alla människor har åsikter men inte alla människor har egna åsikter. Människornas åsikter bildas på en rad olika vis och motiveras således olika. Exempelvis kan åsikter vara rationellt motiverade, känslomässigt motiverade, de kan vara inlärda från t.ex. föräldrarna, eller ifrån kulturen vilket innefattar både den lokala kulturen på bostadsorten och internationell kultur ifrån exempelvis romaner och Hollywoodfilmer.

En rationellt motiverad åsikt kan vara att priset på mjölken ska höjas för att den lokala mjölkproduktionen inte ska slås ut av utländsk konkurrens, eller om man anser att mjölkpriset ska sänkas så att man själv som mjölkproducent kan konkurrera ut granngården och köpa upp grannens mark. Rationella åsikter känns inte sällan känslomässigt fel. Om man upplever att en åsikt både är motiverad känslomässigt och rationellt, är åsikten antagligen känslomässigt motiverad och sedan rationaliserad i efterhand.

En känslomässigt motiverad åsikt kan man ha om man tycker att invandringen borde kraftigt begränsas efter att själv ha blivit dåligt behandlad av invandrare, om man tycker att landet man bor i borde ha fri invandring efter att enbart ha haft positiva erfarenheter av invandrare, om man tycker att getingar är speciellt onda djur efter att ha råkat bli stucken av en geting osv. Känslomässiga motiv är antagligen de vanligaste motiven till en åsikt.

Inlärda åsikter man fått från föräldrar och ifrån den lokala eller internationella kulturen kan vara att man sympatiserar med Socialdemokraterna eller Moderaterna för att ens föräldrar gör det och har upprepat sådana åsikter så många gånger att man till slut själv har övertagit dem, att man ogillar människor från vissa städer eller orter utan att egentligen ha haft så mycket erfarenheter av dem, eller att man drömmer om att göra uppror efter att ha tagit starkt intryck av en favoritfilm som Star Wars, Sagan om Ringen, Robin Hood etc.

En del inlärda åsikter kommer ifrån medveten propaganda, och ifrån indoktrinering. T.ex kan man ha åsikten att Putin är Rysslands räddning efter att ha läst många historier i tidningarna om att det blivit betydligt mer ordning och reda i Ryssland efter att han tagit över makten, för att sedan ändra sig och anse att Putin är en ond diktator efter att detta upprepats tillräckligt många gånger i media. Eller man kan i skolan ha indoktrinerats till vissa åsikter genom så kallade tema-dagar, där skolledningen använder sig av olika utstuderade metoder för att indoktrinera lättpåverkade barn.

Tänker man på det kan man få den uppfattningen att det är väldigt få åsikter som är rationellt grundade. De flesta åsikter folk har, har de för att de blivit lärda att ha dem, eller för att de snubblat över dem av tillfälligheter och genom sitt känsloliv.

Detta är viktigt att ta hänsyn till i den politiska världen, eftersom det är så lätt att göra misstaget att felaktigt anta att människors åsikter är genomtänkta och rationella och att människor påverkas mycket av rationella argument. Oftast är det inte så. Detta gäller naturligtvis inte bara individer, utan i förlängningen partier, organisationer, stater osv.

Således måste man när man argumenterar eller med andra metoder försöker få en människa att byta åsikt, inse att rationella argument är ett verktyg med högst begränsad verkan. Och även om en människa för en stund övertygas av de rationella argumenten, så är risken stor att den snart bokstavligen glömt sin övertygelse (genom samma process som man lätt glömmer sitt lösenord på Internet), och genom kulturell och social påverkan och nattens sömn glider tillbaka till sina gamla åsikter.

Allt detta innebär att rationella argument inte är fundamentalt mer effektiva än andra argument, ochatt nyckeln till lyckad argumentering ligger i kvantitet och inte i kvalitet – dvs att upprepa argumenten tillräckligt många gånger. Upprepar man argumenten hundratals gånger, helst oemotsagt, så kommer folk till sist att ta till sig dem. Detta oavsett om de är sanna, falska, rationella eller irrationella. Frekvensen av argument, antal per tidsenhet, är den absolut viktigaste faktorn för lyckad propaganda.

Detta gäller oavsett om det handlar om ett rationellt argument, stickande getingar eller kulturell påverkan m.m.

Praktiska metoder för påverkan
Inom rikspolitiken kan man finna en rad metoder som används för att omvända människor till ”de rätta” åsikterna. En metod kan vi kalla Sanningsmetoden. Man berättar helt enkelt sanningen för folk. T.ex. att man vill sänka pensionerna eftersom pensionssystemet inte fungerar och annars kommer att krascha. Eller att man vill sänka skatterna för att man själv är rik och vill ha mer pengar. Eller att om folk röstar för att begränsa invandringen får de mer pengar över i plånboken. Denna metod bygger på rationella argument och är mycket ovanlig inom politiken. Och det är viktigt att förstå och erkänna att det finns en god anledning till detta. De flesta grupper som vill förändra samhället måste av nödvändighet ta till andra metoder.

En annan metod som oftare används är Känsloargumentmetoden. Om man t.ex har den sanna åsikten att folk borde betala mer för lokalproducerat kött så att den egna regionens bönder gynnas, men man inte tror att Sanningsmetoden fungerar tillräckligt bra, så kan man sprida den uppfattningen att allt annat kött är uppfött på avfall, fullproppat med läkemedel och sjukdomar och att djuren det kommer ifrån ofta har plågats ihjäl under religiösa riter. Genom denna metod kan man faktiskt få människor att överta ens egen åsikt om att gynna lokala bönder, eftersom många människor som anser sig rationella behöver ett rationellt argument för att förklara sin känslomässigt grundade åsikt (rationalisering).

En tredje metod är Kulturkampsmetoden (”metapolitik”). Denna metod används framförallt genom mediaägande. Genom att kontrollera och utforma kulturen kan man välja vilket spektra folkets åsikter tillåts existera inom. Man kan också med hjälp av främst denna metod erhålla stöd för att lagstifta bort oppositionella åsikter.

Ytterligare en viktig, men inte så omtalad, metod existerar och används flitigt. Detta är den Indirekta metoden. Den indirekta metoden har inom politiken kommit att ersätta framförallt Sanningsmetoden, eftersom den indirekta metoden ofta bygger på i slutändan rationella argument. Men det finns ingenting sanningsälskande över den, och argumenten behöver inte nödvändigtvis vara rationella utan kan i princip vara känslomässigt eller kulturellt framförda.

Den Indirekta metoden fungerar så att man framför en mindre viktig och mindre kontroversiell åsikt, för att tillämpningen av denna åsikt med tiden som hjälp ska skapa en situation där man sedan kan få stöd hos folket för en annan viktigare åsikt, en åsikt som folket i början inte ville stödja och som då verkade omöjlig att få gehör för.

Ett exempel kan vara en makthavare som vill ha ett hårdare kontrollsamhälle, men inte får gehör för detta. Genom att då först argumentera med känsloargument för att öppna landets gränser kan en så kaotisk situation skapas så att folket tycker att det är rationellt med fler övervakningskameror på torg, bussar, portuppgångar osv. På detta sätt kan makthavaren genom indirekta metoder förändra samhället tvärtemot den ursprungliga folkviljan.

Ett annat exempel är att när det är svårt att få folket att vilja avveckla sitt lokala och välfungerande sjukhus, kan det ändå få dem att gå med på vissa nedskärningar och omstruktureringar, vilka designats så att de i förlängningen skapar en ohållbar situation där verksamheten inte fungerar längre. T.ex kan man genom att flytta för kirurger populära operationer till andra sjukhus och ersätta dessa med tråkigare mindre intressanta operationer skapa en situation där kirurgerna säger upp sig. Utan tillräckligt många kirurger måste operationsavdelningarna läggas ned, och då måste kanske akuten läggas ned, och utan akut blir det svårare att lägga in sjuka människor på rätt avdelningar och till slut tycker då många att man lika gärna kan lägga ned resten av sjukhuset också.

Det är genom att räkna ut sådant här i förhand som maktgrupper av olika slag kan genomdriva en agenda som inte gynnar folket och som folket egentligen inte vill ha, men ändå till sist accepterar som ”den enda rationella lösningen” när de väl genom en utstuderad formel manipulerats in i situationen.

Funktionen av en åsikt, f(x) av x
Detta tvingar en att fundera över vad formeln för varje framförd åsikt kan tänkas vara, och vad resultatet egentligen är menat att bli av åsikten. Man kan här tala om funktionen f(x) av en åsikt x, och försöka att finna ut funktionens formel f(x)=?.

Många åsikter är naturligtvis banala till sin karaktär, och betyder inte så mycket, således f(x)=x. Andra åsikter är specifikt konstruerade för att genom sin påverkan i en formel, t.ex f(x)=x2-ax+bc, skapa ett resultat som de flesta människor som tar ställning till åsikten x inte har tillräckligt med förstånd för att förutse.

Ett exempel på funktionen av åsikten att Sverige ska nedrusta sitt försvar, framförd av en uppriktig och ärlig fredsaktivist, kan vara att när en kris uppstår förs Sverige in i NATO och kommer på så vis under utländsk makt. Funktionen kan vara mer avancerad än så, kanske drabbas Sverige på grund av åsikten av kärnvapenförintelse när ”stormakten” vill skära av NATO:s signalspaning och luftlandsättningskapacitet över Baltikum? På detta sätt kan till synes harmlösa och fredliga åsikter i själva verket vara extremt skadliga och krigiska i praktiken.

Slutsats om åsikter
En åsikt x faller inte ned på folk från himlen, utan kan ses som en produkt av en rad faktorer eller som en summa av en rad termer a+b+c+d såsom känslor, inlärning, propaganda och sist och sannolikt minst rationellt tänkande, t.ex åsikten x=a+b+c+d. En åsikt x kan även ses som en funktion av någon av faktorerna, exempelvis av emotioner, x=f(e).

Samtidigt som motivet till en åsikt på detta sätt kan spåras bakåt så kan resultatet av en åsikt, dvs funktionen f(x) av åsikten x, vara väldigt annorlunda än vad åsikten till en början synes skvallra om.

Detta leder den nyfikne till att utgå ifrån ett önskat resultat f(x), och sedan försöka förstå funktionens formel, för en vald åsikt x. Därefter räkna bakåt igen vilka faktorer eller termer som känslor, inlärning, propaganda och rationellt tänkande som måste finnas på plats för att skapa åsikten x och således i förlängningen åsikten x funktion f(x).

Varifrån kommer åsikterna i Nordiska motståndsrörelsens partiprogram?
Ovanstående sätt att tänka i förhållande till Nordiska motståndsrörelsens partiprogram ger upphov till bland andra följande frågor:

Varför har Nordiska Motståndsrörelsen de åsikter den har? Vilka åsikter är rationellt motiverade, vilka åsikter är känslomässigt motiverade, vilka åsikter är inlärda från föräldrar, släktingar, kulturen, media, samhället i övrigt? Är vissa åsikter ett resultat av indoktrinering?

Vilka praktiska metoder för påverkan vill Nordiska motståndsrörelsen använda sig av för att sprida sina åsikter? Vill man använda sig av Sanningsmetoden, av Känsloargumentmetoden, Kulturkampmetoden, Indirekta metoden? Finns det en metod som alltid är bäst eller vill man använda sig av olika metoder vid olika tillfällen? Vid vilka tillfällen vill man använda sig av Sanningsmetoden? Känsloargumentmetoden? Kulturkampmetoden? När är det bäst att använda sig av Indirekta metoden?

Vad är funktionen av de åsikter som Nordiska motståndsrörelsen framför i sitt partiprogram? Vad leder åsikterna till i framtiden när de genomförs? Vad leder de till i nutiden när de framförs? På vilket sätt påverkar åsikterna som framförs den mottagande människans åsikter, och på vilket sätt påverkar åsikterna de beståndsdelar som sedan i efterhand kommer att forma hennes åsikter?

Utvärdering av partiprogrammet
Partiprogrammet är generellt sett mycket bra. Mest noterbart är inte någon specifik åsikt i sig, utan att det är pedagogiskt uppbyggt och pragmatiskt genomtänkt. Exempel på den pedagogiska utformningen är de kursiva sammanfattningarna, och exempel på pragmatism är styckena om adopterade kulturellt nordiska personer och viljan att reformera demokratin.

När det gäller åsikter i sig är de svåra att värdera objektivt, då åsikter är personliga, men generellt sett kan man säga att åsikterna i partiprogrammet är valda på ett sätt som kommer att passa väldigt många. Ändå finns det vissa åsikter i partiprogrammet som inte kommer att passa alla. Vissa av dessa är mer nödvändiga att ha med och vissa är mindre nödvändiga att ha med.

En sådan åsikt som är mer nödvändig att ha med är den om nationell socialism. Helt enkelt därför att en nationell politik utan den socialistiska biten blir falsk marknadsföring. Idéhistoriskt har nästan all nationalism genom tiderna varit falsk marknadsföring: Man har talat vitt och brett om nationens och folkets bästa, men i praktiken har nationalismens funktion varit att i geopolitiskt syfte sönderdela (och i förlängningen erövra) imperium och i ekonomiskt syfte skapa skyddade ekonomiska zoner för att gagna lokala eliter på mer globala eliters bekostnad. Om talet om folkgemenskap ska ha någon verklig grund så krävs ett visst mått av socialism, jämförbart i styrka med vad socialdemokratin i Sverige byggde upp under årtiondena före och efter Andra världskriget. Att ha med nationell socialism i partiprogrammet är alltså logiskt försvarbart.

En motsvarande kontroversiell fråga som kan motiveras logiskt är den om kvinnors roll i samhället. Partiprogrammets kvinnovänliga ståndpunkter är logiska eftersom kvinnor utgör majoriteten av folket. På samma sätt som en nationell politik kräver ett visst mått av socialism kräver en socialistisk politik ett visst mått av progressiv kvinnopolitik.

Att, som vissa uttrycker det, ”samhället alltid varit patriarkaliskt” betyder inte att samhället alltid varit borgerligt patriarkaliskt. Idéhistoriskt kan man t.ex. jämföra kvinnans roll i det antika borgerliga Aten med kvinnans roll i det antika agrara Sparta. Att kvinnosynen i Sparta var avsevärt mer progressiv än den i Aten betyder inte att männen i Sparta var fjolliga och samhället kaotiskt, snarare var det tvärtom. Dessa skillnader mellan borgerlig och agrar kvinnosyn fortsätter att löpa genom historien ändå upp till dagens borgerliga demokrati.

Min egen teori är att mäns historiskt permanenta oenighet i synen på kvinnan till stor del grundas i rasliga skillnader mellan de berörda männen. Rasliga skillnader bestämmer likaså graden av andlig skillnad samt missförstånd mellan män och kvinnor i samma population. Enkelt uttryck blir det problem män emellan och problem mellan vissa män och kvinnorna i en population, om vissa män i populationen ursprungligen tillhört en annan ras.

Sedan finns det andra åsikter som inte heller passar alla, men som till skillnad från de ovan beskrivna åsikterna inte är logiskt motiverade. De är snarare andliga till sin karaktär om än inte formellt i en religiös mening. Dessa åsikter ser ut att vara känslomässigt motiverade och sedan rationaliserade, vilket bitvis gör partiprogrammet ologiskt. Exempelvis säger partiprogrammet att naturen gör människor sunda och städer gör människor degenererade. I samma stycke säger partiprogrammet att på grund av detta ska folket bo på landsbygden och ledarna bo i städer. Man planerar alltså att ledarna ska vara samhällets mest degenererade personer. Det logiska vore tvärtom, att ledarna ska bo på landsbygden så att de kan vara sunda och fatta sunda beslut, medan folket till viss del kan bo i städer.

Här verkar det som att man skapat sig en åsikt utan att reflektera över åsiktens personliga motiv, vilka faktorer eller termer a+b+c+d som åsikten är skapad utifrån, och inte heller verkar man ha tänkt på vilken funktion åsikten har.

Det finns fler exempel på detta, där det ser ut som att man valt en åsikt som ”känns bra”, utan att självkritiskt ha granskat varför den känns bra, hur den känns för andra, och vad den logiska konsekvensen av att implementera åsikten blir.

Nu är detta inget större problem i nuet, då de flesta väljare och läsare av partiprogrammet inte har kapacitet att se bortom åsiktens yta och kommer att ha svårt att värdera den logiskt.

Men väljare har även de sådana omedvetna personbundna faktorer eller termer a+b+c+d som grund för sina åsikter, och ett av problemen som finns med partiprogrammet är att vissa rätt godtyckligt utvalda personers känslomässigt motiverade åsikter rationaliseras och förs fram i strid emot andra personers känslomässigt motiverade åsikter som objektivt sett inte är mer fel.

Ett konkret exempel är den trädkramande åsikten om skogen som förs fram i partiprogrammet (skogen i Sverige ”skövlas” och ”exploateringen ska upphöra”). Fakta är att Sverige har mer skog än något annat EU-land och skogsindustrin är svenska folkets viktigaste inkomstkälla. Skogsindustrin i Sverige bedrivs rationellt, vetenskapligt och hårt reglerat och skogens yta, volym samt värde ökar konstant tack vare skogsbrukets medvetna utformning. Genom att attackera skogsindustrin och människorna som försörjer sig genom denna attackerar man hela svenska folkets ekonomiska och i förlängningen militära styrka. Och allt för att några går runt och bär på en känsla som andra inte har.

Man kan jämföra med politiserad vegetarianism, där en del människor av personliga känslomässiga skäl anser att fröodling ska utgöra basen för kosten och rationaliserar sedan detta känslomässiga motiv i syfte att försöka få samhället att genomföra reformer med dessa rationaliseringar som bas. Trots att logiken säger att självförsörjning medelst fröodling är omöjlig i miljöer där marken är frusen större delen av året.

Man kan även jämföra med vargdebatten, där de flesta människor som inte får sin fårbesättning skövlad av vargar har åsikten att vargattacker är oproblematiska, medan 100 av 100 av de människor som får sina fårbesättningar skövlade anser att vargattacker är ett problem. Än mer problematiskt för människorna som drabbas av skövlingarna är det faktum att människors empati är större med vargar, träd, stenar osv än med andra människor av samma folk. Detta visar på att folkgemenskap kräver en logisk (i princip super-rationell) komponent som går emot människans emotionella drifter och att det största hotet mot folkgemenskap är människors tendens att hänfalla åt personliga andliga värderingar.

Det är viktigt att här påpeka att den ena personens personliga känslomässigt motiverade åsikt är varken mer eller mindre rätt än den andras. Poängen är att det blir fel när man godtyckligt rationaliserar vissa människors åsikter och försöker att få dessa att se ut som en tjusig ideologi, trots att dessa åsikter lika gärna kan argumenteras gå emot ideologin och ha funktionen att vara en sorts samhällssaboterande kulturmarxism.

Exempelvis skulle en tänkbar ideologiskt korrekt paroll kunna vara: ”Allting som stärker folkets fysiska, medicinska, ekonomiska och militära styrka är bra, allting som försvagar det är dåligt.” Många skulle skriva under på detta och kalla det självklart. Men partiprogrammet bryter på flera ställen emot detta, och önskar hellre se ett objektivt sett försvagat folk än att kränka vissa ”heliga” värden förknippade med naturen och med människan konkurrerande arter.

Detta visar på ett sorts ideologiskt godtycke, sannolikt baserat på personliga känslor vilka inte är logiskt grundade. Man kan lika gärna hävda att det är skövling av älgstammen att skjuta av 100 000 djur om året samt ha åsikten att exploateringen av älgarna borde förbjudas, som att kalla skogsindustri för skövling av skog och vilja förbjuda exploatering av skogen som naturresurs. Ingen av åsikterna är mer eller mindre rätt, varken personligt eller ideologiskt. Båda åsikterna är personliga och känslomässigt motiverade och funktionellt sett ett sabotage av folkets ekonomi och kultur. När en av dessa åsikter rationaliseras till ideologi så är det ologiskt.

Slutsats
Min uppfattning är att partiprogrammet är mycket bra men skulle kunna förbättras genom att förstå och ta hänsyn till motiven bakom åsikterna i partiprogrammet, samt åsikternas funktion, för att på så vis skapa smidigare formuleringar som inte stöter bort människor som drivs av andra emotioner än författarna.

Jag själv hade dock angripit problemet ur en helt annan vinkel. Jag hade strävat efter att använda populära åsikter likt de i partiprogrammet som camouflage, och som revolutionär spjutspets låtit:

-Identifiera oligarkerna i ”skuggregeringen”.

-Identifiera åsikter x vars funktion f(x) kan splittra oligarkerna och sätta dem emot varandra.

-Identifiera vilka företag och branscher som inte gynnas av den liberala massinvandringspolitiken.

-Identifiera åsikter x vars funktion f(x) skulle gynna och skapa stöd hos dessa företag och branscher.

Detta är ett stort projekt som kräver sin egen avhandling. Men det första område jag då skulle tänkt på är exportindustrin och exploatering av naturresurser som skogar, vattenkraft och gruvor… Så om
mitt sätt att tänka om framtiden är giltigt så kan till synes obetydliga ologiska åsikter i partiprogrammet komma att ha stora och skadliga funktioner i en revolutionär situation.

/Olof Brandr

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om